”Schweiz är bra att åldras i”

Vi fortsätter vår granskning av pensioner i Europa och jämför hur det ser ut i olika länder. Turen har nu kommit till Schweiz – det lilla landet där invånarna är vana att få vara med och bestämma om det mesta.

Ingvor och Peter har varit gifta i 53 år. Svenska Ingvor var i Basel som ung tillsammans med en väninna.
– Vi ville ut och jobba och se världen. Vi umgicks i nordiska kretsar här i Schweiz och ganska snart träffade min väninna en norrman. Det var många norrmän som läste till tandläkare här då. Efter ett par år träffade jag Peter och så blev det som det blev, säger Ingvor och ler.
Peter är infödd schweizare och de talar tyska tillsammans än idag. Peter sin schweizertyska och Ingvor den vanliga tyska hon lärde sig i skolan.
Tidigare brukade de åka till Sverige varje sommar då de hade tillgång till Ingvors föräldrahem. Nu har de inte det längre. Plus att Peter inte heller får köra bil sen ett drygt år tillbaka på grund av grön starr.

Ingvor har varit pensionär i 25 år nu. Hon gick redan vid 59, Peter jobbade till 65.
– Jag arbetade på ett sjukhuslaboratorium och så skulle de slå ihop avdelningar vilket ledde till att min arbetsgrupp slogs ut. Jag fick ett avgångsvederlag och blev ”hemmafru” vid 59 års ålder. I början skämdes jag nästan lite om jag gick ut på stan mitt på dagen. Det kändes konstigt att inte jobba. Jag hade kunnat tänka mig ett nytt jobb då men det dök inte upp något, säger Ingvor.
Peter arbetade på ett boktryckeri och jobbade mycket skift med oregelbundna arbetstider.
Ekonomiskt har de haft det bra och har så fortfarande.
Den allmänna pensionen ligger för gifta och sambos som lägst på 1 891 CHF (cirka 22 100 kronor) och som mest på 3 780 CHF per månad (44 200 kronor), för två. För att få maximalt belopp ska man ha arbetat i 40 år.

Ingen får veta exakt hur mycket jag tjänar

– Jag var lärling de första åren jag arbetade, då tjänade jag så lite att de åren inte räknades för mig, säger Peter.
För Ingvor fattades det några år för att få maximalt belopp men de får ändå ut en bra pension tack vare tjänstepensionen.
– Tjänstepensionen pratar vi inte om i Schweiz. Det är bara Peter som vet hur mycket jag har i tjänstepension. Jag talar inte om det för någon annan. Men jag kan säga så mycket att en genomsnittlig tjänstepension ligger mellan
1 500 och 3 000 CHF (17 500–35 000) per månad och min ligger lite över det. Jag har ju alltid arbetat heltid också eftersom vi inte hade barn, säger Ingvor.

De har båda också sparat privat till sin pension.
– Om jag vill köpa en större sak har jag alltid sparat ihop till den först. Vissa tar det på kredit, men det har jag aldrig gjort. Och det var samma sak med pensionen. Jag tyckte det var säkrast att spara till den i förväg, säger Peter.
Ingvor har syskon och en kusin hemma i Sverige och vet att hon har mycket mer i pension än de.
– Min bror frågar hela tiden hur mycket jag har men jag talar inte om det. Du kan ju alltid gissa, brukar jag säga. Men jag vill inte tala om det för då blir det bara avundsjuka. Sedan är det ju mycket dyrare att leva i Schweiz. Både boende och mat är dyrt och så betalar vi vår egen sjukvårdsförsäkring. Den varierar i kostnad, det beror på hur mycket man vill att den ska täcka. Peter och jag har lite olika lösningar där. Jag betalar in 6 000 francs varje år i premie och betalar de första 300 själv på vårdkostnaderna innan försäkringen träder in. Peter betalar in mindre, så han får betala de första 2 500 francen själv. Det finns mycket man kan välja i sjukförsäkringen, hur mycket den ska täcka, om man ska betala in per månad eller per år, och så vidare.
En annan stor skillnad gentemot Sverige är att det finns ett efterlevandeskydd här.
– När min kusin blev änka hemma i Sverige försvann ju hennes mans pension direkt. Men här ärver vi varandra. När en av oss dör får den andra 60 procent av den andras pension.

Maten har blivit dyrare även i Schweiz. Ingvor och Peter brukar storhandla på lördagar.
– Det brukar kosta någonstans mellan 100–140 francs varje gång (cirka
1 200–1 700 kr). Sedan handlar Peter ett par gånger till i veckan, lite mindre. Och så brukar vi gå ut en eller två gånger i veckan på lunch eller middag.
Annars går tiden åt till diverse aktiviteter, som fysioterapi som de båda går på. Ingvor går också på massage varannan vecka.
– Sen träffas vi med grannar ibland och jag håller i två bokcirklar också, säger Ingvor.

”Jag vill ge tillbaka”

– Jag har börjat tänka lite mer på åldern nu, säger Berit Lüscher. Ibland har jag ont eftersom jag har lite besvär med lederna och då blir man påmind.
Hon har nyligen fyllt 75. En blombukett från en av hennes systrar pryder bordet i vardagsrummet.
Berit bor i en trerumslägenhet med balkong i utkanten av Basel. Hon älskar att sitta på balkongen och titta ut över grönskan på baksidan av huset. Stora gröna trädkronor och fullt med fåglar som kvittrar.
– Många av mina jämnåriga pratar om att flytta och funderar på om det ska bli från hus till lägenhet eller kanske direkt till äldreboende. Men jag bor bra här med hiss och inga trösklar i lägenheten. Jag kan bo kvar även när jag blir äldre och det känns skönt.
Berit är född och uppvuxen i Schweiz med schweizisk pappa och en mamma från Sverige.
– Mamma var så arg på Schweiz för att det är så gammaldags här. Kvinnor fick inte rösträtt förrän 1971. Och när jag gifte mig – jag var gift i tio år med en man – fick jag egentligen inte jobba vidare som lärarinna. Och jag kunde inte öppna bankkonto utan min mans tillåtelse. Det är helt absurt när man tänker på det. Jag borde ha protesterat mer, men det gjorde jag inte.

En sak som fortfarande lever kvar i Schweiz är sambeskattning som togs bort 1971 i Sverige.
– Men det ska vi rösta om nu snart så jag tror att det kommer att försvinna. Människor vill inte ha det. Det finns de som avstår från att gifta sig på grund av den.
Pensionsnivån är högre i Schweiz än i Sverige. Berit får cirka 2 400 CHF (schweiziska francs) i allmän pension (cirka 28 000 kronor) och 3 700 CHF i tjänstepension (43 300 kronor) före skatt. Hon betalar 1 200 CHF (drygt 14 000 kronor) i skatt varje månad så hennes nettoinkomst blir 4 900 CHF vilket motsvarar cirka 57 000 kronor.
Mycket pengar i våra öron, men så är utgifterna också högre i Schweiz. Inte minst för att man betalar för sin egen sjukförsäkring här. Det finns olika nivåer på den men grundnivån är obligatorisk för alla.
– Jag betalar för grundförsäkringen, jag har inga tilläggsförsäkringar som man också kan ha, säger Berit. Den kostar mig drygt 600 CHF (knappt 7 000 kronor) i månaden.

– Min pension ligger lite över medel och jag klarar mig bra, säger Berit. Men det är mycket utgifter också. Hyran på lägenheten är på 1 800 (drygt 20 000 kronor). Sen är det andra räkningar som tv och internet, telefon, hemförsäkring, månadskort på spårvagnen. När jag har betalat mina fasta utgifter har jag ungefär 2 000 CHF (cirka 23 000 kronor) kvar att leva på. Det ska täcka mat och mediciner, kultur och nöjen och annat. Det gör det också. Jag lever komfortabelt och kan gå ut och äta och gå på bio om jag vill.

Hon tycker att Schweiz är ett bra land att åldras i. Det finns seniororganisationer som både ordnar aktiviteter och hjälper de svagaste. PRO Senectute heter den största och en gång i veckan går Berit på gymnastik som ordnas via dem.
– De har volontärverksamhet som jag också deltar i. Det är många här som arbetar som volontärer. Jag går till ett ålderdomshem i närheten och hjälper en äldre farbror att komma ut. Jag ska gå dit senare idag och fråga honom om han vill gå ut idag.
Tidigare var hon också med i en språkgrupp där man träffades i grupp och talade tyska med människor från andra länder.
– Men jag har slutat med det nu. Jag har problem med hörseln när man är i grupp så det fungerade inte så bra längre. Men jag har en granne som är från Italien som kommer hit varje måndag vid tio och då hjälper jag henne med tyskan.

– Jag tycker om att hjälpa till och skulle gärna ha något mer uppdrag också. Jag har haft det bra och vill ge tillbaka lite nu. Fast jag märker skillnad nu när jag fyllt 75. Man är inte lika eftertraktad längre. Inte ens som volontär.
Hon drömmer om att åka till Jamaica en gång till. Hon var där som utbytesstudent när hon var 17 år och skulle så gärna åka tillbaka dit.
– Men jag hittar ingen att resa med. Och jag vill inte åka ensam.

”Helheten är bra”

Ruedi gick i pension lite tidigare än det var tänkt. Redan vid 62 års ålder.
– Det innebar att min pension blev lite lägre. Att jag ändå bestämde mig för att gå var på grund av omorganisation och att jag hade varit där länge.
Hans fru gick i pension tio år senare, men så är hon också tio år yngre.
– Hon tog en ”paus” från yrkeslivet på femton år när våra barn var små. Hon får bara 700 CHF per månad i tjänstepension (8 200 kronor) och det är inte mycket. Men nu är vi ju två så det går bra ändå.

Sjukförsäkringen blir dyrare för varje år som går, menar Ruedi.
– För sex år sedan gjorde jag en hjärtoperation. Den kostade 60 000 francs (drygt 700 000 kronor), men jag betalade bara 1 500 (17 500 kronor) ur egen ficka. Resten täckte försäkringen. Så när man blir sjuk ”vinner” man. Det är då man inser att försäkringen är bra att ha!

– Vissa har en ganska låg tjänstepension och då kan det bli tufft. På vissa ställen kan hyran vara runt 2 500 francs per månad (närmare 30 000 kronor). Och det kan bli dyrt den dag man behöver vård. Min svärmor är 99 och bor på äldreboende. Det kostar 6 000 francs (cirka 70 000 kronor) per månad. Det är för dyrt! Det gör mig arg faktiskt. Hennes försäkring betalar en del men långt ifrån allt. Har du verkligen inte råd kan du få bidrag från staten, men då måste du först sälja allt du äger och har. Om min svärmor till exempel skulle ge sitt hus till sin dotter blir det hon som blir betalningsskyldig för vården.
Men trots allt tycker han att helheten är bra i Schweiz. Han känner sig trygg och har vant sig vid att vara pensionär nu. Det är inte så tokigt.