Min man dricker för mycket. Jag vill hans bästa men att ha en evigt frånvarande och sluddrande man vid min sida är påfrestande. Malena Ivarsson ger råd.
Min man har alltid varit svag för alkohol och som pensionär har behovet eskalerat. Han dricker numera hela dagarna och kvällarna, det är både vin till lunch, en drink på eftermiddagen och en halv flaska whisky till kvällen. Han har alltid skött sitt jobb klanderfritt trots yvigt drickande även tidigare.
Jag hade mer tålamod förr i tiden för jag var själv upptagen med arbete, men nu har varken han eller jag några tider att passa. Jag märker då hur jag anpassat mig till honom, något jag är hjärtligt trött på. Att jag misstycker menar han beror på mitt kontrollbehov. Han har alltid varit en sluten person och numera är han ännu tystare kring sina känslor och tankar. Han slår bara ifrån sig om jag säger att han dricker för mycket.
Jag tycker om honom även om jag nästan ser honom som ett barn. Jag vill hans bästa men att ha en evigt frånvarande och sluddrande man vid min sida är påfrestande. Mina vänner säger att jag borde skilja mig, men det är en svår sak med tanke på vårt långa liv tillsammans.
En 48:a
Malena svarar: Att leva med en missbrukare är frustrerande, stressande och känslomässigt plågsamt. Den största förlusten är att man tappar bort sig själv eftersom all uppmärksamhet riktas mot missbrukaren. Men nu har du nått en gräns och jag säger hurra! Det som en gång kanske varit ett fungerande medberoende har släppt greppet. Ett bra steg i rätt riktning är att gå i terapi för att bygga din självkänsla och få stöd och hjälp av någon professionell för att undersöka vad du kan eller inte kan acceptera. Även anhörigkurser där man möter andra i samma sits kan vara stärkande.
Han var rädd för att han höll på att supa bort delar av sin hjärna och tappa livsgnistan.
Vårt förhållande till alkohol är en känslig fråga men på senaste tiden har allt fler börjat tala öppet om både missbruk och medberoende. I boken Vägen ut – ur alkoholism och medberoende ger Birgitta von Otter och Kjell-Olof Feldt var sin syn på vad som har hände under deras sex månaders färd mot ett nyktrare liv.
Kjell-Olof hade vid 83 års ålder nått en punkt där missbruket förvärrade hans åldrande och gav darrningar, balansproblem och svårigheter att gå. Han var rädd för att han höll på att supa bort delar av sin hjärna och tappa livsgnistan. Och hans tilltagande humörsvängningar drabbade människor i omgivningen. Birgitta tog därför kontakt med en alkoholterapeut för att få stöd. Och tillsammans kunde de bryta en ond cirkel. (Läs Seniorens intervju med paret här:)
”Idag har jag lyckats pressa ned mitt drickande från tio flaskor vin i veckan till fyra, vilket är nära WHOs riskgräns för alkoholkonsumtion”, säger Kjell-Olof i en intervju i Expressen.
Dr Gabor Maté, en av världens främsta experter på missbruk, säger att han ofta får frågan från anhöriga om de ska lämna relationen eller inte. Det valet kan ingen annan göra säger han. Men att stanna kvar och samtidigt tycka illa om den som missbrukar och straffa honom eller henne känslomässigt är alltid det sämsta valet både för en själv, partnern och relationen.
