Missa inte ditt eget liv!

Margareta Magnusson gjorde succé med sin bok Döstädning för några år sedan. Nu är hon tillbaka med en ny bok full av goda råd. "Jag har varit med så länge nu så jag tänkte att jag kanske har en del att komma med," säger hon.

Hon döstädar fortfarande. Fast kanske inte lika mycket och lika fort som förut. Dels har hon faktiskt redan rensat ut det mesta överflödet ur sin tvåa på Södermalm i Stockholm, dels är det inte lika lätt för henne att röra sig fritt längre. Ett fall för ett tag sedan har gjort det lite svårare att gå. Rullatorn har fått bli hennes vän och följeslagare.
– Jag kallar den Lars Harald efter min käre man som gick bort för några år sedan. Han var min bästa vän, därför känns det tryggt att rullatorn också heter Lars.

Man blir glad av att läsa Margaretas nya bok Livsråd från någon som (troligtvis) kommer att dö före dig. Det är högt och lågt om vartannat och en hel del klokhet från någon som varit med ett tag. Men som ännu inte är klar med livet.
– Jag har inte levt färdigt än. Jag kan ha skojigt ett tag till. Så känns det nu i alla fall.

Just det här med att ha lite roligt, att njuta av livet och inte haka fast vid problem är grundmeningen i hennes bok. Ät choklad, ha gärna randiga kläder, volontärarbeta, ramla inte och ta hand om ditt hår – om du fortfarande har något. Och framför allt, ha ett öppet sinne.
– Ja, ”survive your 80’s”, eller ”be happy and survive”, var glad och överlev brukar jag säga att boken handlar om, säger Margareta.
Faktum är att hon skrev boken på engelska först eftersom det var hennes amerikanska förlag som bad henne skriva en till bok efter succén med Döstädnings-boken.
Varför tror hon själv att en bok som handlade om att rensa, att döstäda, gjorde sån succé?
– Det är väl det att ingen vågar säga ordet ”dö”. Vilket är väldigt märkligt. Jag har ju dött en gång redan så jag är inte rädd. Jag vet att det inte är farligt.

Det är inte som förr men jag uppskattar livet på ett annat sätt nu

Det hon syftar på är när en klaff i hennes hjärta sprack för några år sedan och hon fick genomgå en hjärtoperation. Hon minns ingenting av händelsen, bara att hon kände sig matt och lade sig. Sedan är allt svart tills hon senare vaknade upp på sjukhuset.
– Folk har frågat mig om jag såg något ljus, någon ängel eller vad sjutton de nu frågar efter. Men jag såg ingenting! Jag kanske är lite krass men jag tror faktiskt att det är så döden är. Man somnar bara.

I grund och botten är Margareta en positiv människa som tycker att man måste försöka ha så roligt man kan varje dag. Inte missa sitt eget liv.
– Jag har inga problem att sysselsätta mig själv. Jag skriver eller målar, eller tittar på en massa saker på min dator. Filmer, youtube, google, allt möjligt. Och så tycker jag förstås att det är roligt att umgås med familj och vänner men nu under pandemin när det inte gått har jag skrivit istället. Men man ska heller inte vara rädd för att ha lite tråkigt då och då. Det är bra för kreativiteten. Man säger att det är bra för barn att ha lite tråkigt men det gäller nog vuxna också. Det händer saker när man har tråkigt!
Att vara lite snäll mot sig själv är också viktigt, menar Margareta. Om livet krymper lite när man blir äldre gäller det att göra sina dagliga rutiner trevliga och något att se fram emot. Inte tänka ”och så måste man äta nu igen” utan se till att äta något gott som man gillar.
– Jag älskar mina rutiner. Jag ser dem som ”kärt besvär”. Nu när jag inte kan gå några långa promenader går jag i alla fall ner och sitter på gården eller så sitter jag på min skuggiga balkong. Jag är glad att den är skuggig för jag ser på dem som har soliga balkonger att de inte kan sitta där en varm dag. De blir stekta.

Det finns fortfarande saker hon skulle vilja göra. Att sluta drömma är ingenting som ligger för henne.
– Jag sa till min dotter häromdagen att Venedig har jag aldrig varit i. Asien har jag varit mycket i och jag älskade det. När barnen var små bodde vi en del utomlands på grund av Lars jobb. Det var USA, Singapore och Hongkong. Vi åkte tillbaka till Singapore för två eller tre år sedan och det var fantastiskt roligt. Jag träffade några av dem som jobbat med Lars. Det var väldigt kul. Dit skulle jag gärna åka tillbaka.

Genom skrivandet har hon sett tillbaka på sitt liv. Alla minnen från åren då barnen var små, äventyren med segelbåten om somrarna, utlandsåren…
– Det var härligt, men det är fint nu också. Varje tid i livet har sin charm. Det är klart att det inte är som förr men jag uppskattar livet på ett annat sätt nu.

– Ser du mina fina, vita blommor förresten, säger Margareta glatt och pekar på en vas på bordet. De heter Alstroemeria, jag tycker de är så fina. Jag handlar min mat på nätet och då brukar jag köpa blommor också. Varannan vecka vita blommor, varannan rosor. Det är sånt man blir glad av.
Och att bjuda en granne på kaffe, som hon gjorde häromdagen. En granne som haft det jobbigt med en trasig säkring och lite annat bök hemma i lägenheten. Då tyckte Margareta att de skulle ta en kopp kaffe tillsammans när det jobbiga var över.
– Hon var värd det då. Man får inte glömma att njuta. Det är viktigt.

Kommentera