Tretton år gamla började de i samma klass och blev vänner för livet. I sjuttio år har de pratat med varandra i stort sett varje dag. Ingalill Mosander och Madelein Månsson vet vad vänskap betyder. Därför håller de fast i den.
Jag kommer ihåg att jag tyckte att Madelein verkade så spännande jämfört med de andra välartade flickorna i skolan, säger Ingalill Mosander om när hon först såg Madelein Månsson i Sofia kommunala flickskola i Stockholm för sisådär sjuttio år sedan.
Hon tyckte att Madelein verkade så orädd på något vis. Sa alltid vad hon tyckte. Även till lärarna och äldre elever.
– Jo, jag var nog väldigt tuff som barn, vidgår Madelein. Jag kunde aldrig låta bli att säga vad jag tyckte och tänkte, och så är det väl fortfarande i viss mån. En gång skällde jag på läraren för att hon kört ut en flicka som satt och ritade pålektionen. Hon kanske lyssnar bättre så, insisterade jag.
Världens äldsta kvinnliga DJ

Vi ses hemma hos Madelein i hennes trivsamma tvårummare på Reimersholme i Stockholm med kastanjeträd och glittrande vatten precis utanför fönstret. Huset är ett seniorboende. Något media brukar gilla att påpeka när de skriver om ”världens äldsta kvinnliga DJ”, som Madelein brukar kallas.
Hennes discon för 50+ drar fulla hus var än i landet hon befinner sig och på senare tid har även utländsk media fått upp ögonen för henne. Hon har bland annat blivit intervjuad av brasilianska Vogue. Och hon får förfrågningar om att komma och spela på alla möjliga platser i världen.
– Men jag gillar inte att resa längre. Förutom till min dotter i Portugal, säger hon.
Ingalill å sin sida har blivit utnämnd till ”Sveriges mäktigaste journalist i bokbranschen” av tidskriften Svensk Bokhandel. Det var 2006, då hon förutom att skriva om böcker i Aftonbladet också gav sina boktips i tv-magasinet Go’kväll varannan fredag.
– Under den perioden fick jag erfara hur stor genomslagskraft tv har jämfört med annan media. Första gången jag var med i Go’kväll satt jag där med mina vanliga, omålade naglar. Sedan ringde en kvinna från tv och sa att nästa gång måste du måla dina naglar röda. Så det gjorde jag och sen kom det att bli mitt signum. Jag blev ”hon med naglarna”. Det hände att det kom fram någon på stan och sa ”jag måste bara få se på naglarna!”.
Tipsen sålde stort
Men det var förstås inte bara naglarna som gjorde avtryck. Anledningen att hon fick den där utnämningen av Svensk Bokhandel var att böckerna hon tipsade om i tv snabbt rusade uppåt på försäljningslistorna. Både bibliotek och bokhandlare fick hålla koll på vilka böcker hon tipsade om, för de skulle komma att efterfrågas.
Första gången Ingalill var med i tv satt Madelein klistrad vid teven.
– Jag var så nervös inför det första avsnittet. Och jag såg hur Ingalills hals blev röd nerifrån och uppåt.
– Ja, men herregud, Ragnar Dahlberg sa till mig precis innan sändningen skulle börja att nu du Ingalill, är det en miljon som tittar, säger Ingalill och skrattar.
Madelein läser allt som Ingalill skriver och också en hel del av böckerna hon tipsar om.
– Jag läser allt. En gång hade jag en åsikt. Det var när du skrev om Doktor Glas, då förstod jag inte riktigt, det var lite för oklart. Och en annan gång tyckte jag att du skrivit ”knivskarp” lite för många gånger.
– Ja, och då slutade jag ju med det sen, säger Ingalill och fortsätter:
– Madelein är alltid så gullig och skickar små hjärtan och grejer så man känner sig uppbackad. Hon har också något som jag alltid varit fascinerad av och det är att hon känner saker. Som vad människor tänker, om de grälat och så vidare.
Madelein nickar instämmande.
– Det är faktiskt sant. Jag känner av stämningar och annat. Ibland är det nästan besvärande, det kan bli jobbigt.
Alltid funnits där

Genom hela livet och alla åldrar har de haft stöd av varandra. Båda har gått igenom tunga perioder med skilsmässor. Madelein har flyttat till en annan världsdel och sen hem igen och fått börja om från noll flera gånger i sitt liv. Men alltid har det funnits någon där man kan ringa till och få prata med.
– Om jag är ledsen eller har problem, då ringer jag Madelein. Hon är en väldigt bra samtalspartner, konstaterar Ingalill. Den enda period vi inte pratat med varandra lika ofta var när hon bodde i Brasilien och jag i Berlin.
– För mig är det viktigt att prata med människor så jag brukar säga till mina vänner att de kan ringa vid 17-tiden. Men Ingalill kan ringa när som helst, säger Madelein och ler stort.
De pratade om allt, hela tiden.
Redan där i Sofia kommunala flickskola började pratet dem emellan. De pratade om allt, hela tiden. Om kompisar, lärare, vad någon hade sagt eller vilken jacka någon hade fått.
– Och sen när vi kom hem ringde vi varandra och fortsatte prata. Min pappa satte till slut lås på telefonen, minns Madelein.
Ingalill skrattar.
– Och min pappa kunde fråga min mamma: Vad pratar de om hela tiden egentligen?
Jazz från balkongen
De har mängder av minnen från den tiden som de gillar att tänka tillbaka på och skratta åt. Som när de spelade Madeleins pappas skivor på deras balkong hemma i Kärrtorp.
– Vi satte på Count Basie på hög volym och gömde oss och tyckte att det var så kul när folk tittade och undrade vad som stod på, berättar Madelein.
1964 tog de studenten och har haft återkommande träffar med det gänget.
– Men nu finns nästan inga killar kvar, för de har dött, säger Ingalill. Det är som en bekräftelse på det faktum att kvinnor ofta lever längre än män.
Madelein berättar om sin studentmottagning när Monica Zetterlund, som hon var kompis med eftersom hon själv också sjöng och umgicks i musikkretsar, kom dit.
– Hon satt i knät på min pappa minns jag, och det var väl hans höjdpunkt i livet.
Annars var de ofta hemma hos Ingalill där det fanns en snäll mamma som bjöd på hemlagad lunch och en lillebror som var den enda som fick kalla Madelein för ”Madde”.
– Ingalill känner till allt om mig och min familj. Också alla män jag haft någon relation till genom livet. Det är en trygghet att ha henne som vet allt och som jag inte behöver förklara saker för.
Flytt till Brasilien
Jo, nog har Ingalill känt eller i alla fall känt till männen. Och tyckt om de flesta. Utom kanske en av de första hon var sambo med. Han kunde vara ganska elak.
– Det kunde han, men han gav mig ändå ett självförtroende jag inte hade haft tidigare. Jag hade alltid upplevt att jag var ganska besvärlig. Som om jag var i trotsåldern hela tiden. Men vi drev ett klädföretag tillsammans och jag fick ett stort ansvar; jag fick åka till Paris och New York och prata med designers och välja ut tyger. För honom var det självklart att jag skulle klara det.
När det tog slut med den mannen åkte Madelein till Brasilien. Hon var trött på Sverige där allt skulle vara så ordentligt. Där man skulle vara artig och lyssna och stå till höger i rulltrappan.
– I Brasilien var det helt annorlunda, ingen lyssnade på någon men det fanns en annan livsglädje. Jag blev kär, först i landet och sen i Sergio.
Så Madelein tog tioåriga Anna i handen och åkte hem till Sverige igen.
Med honom fick hon sin dotter Anna. Men efter tretton år blev kulturkrocken för stor. Inte minst när det gällde synen på barnuppfostran. Så Madelein tog tioåriga Anna i handen och åkte hem till Sverige igen. Fick börja om från noll, hitta bostad och börja jobba i klädbutik.
Men som Ingalill konstaterar har Madelein varje gång hon brutit upp landat på fötterna igen.
– Där är vi ju olika, du och jag, säger Madelein och tittar på Ingalill. Du har velat ha mycket mer trygghet än jag. Du har jobbat i massor av år på Expressen och Aftonbladet medan jag har tröttnat på saker och kastat mig ut bara. Jag vet inte om det alltid har varit bra, men så har det varit i alla fall.
Ger ut bok om träning
Snart ska hon ge ut en bok om träning för seniorer – Dj Glorias Träning för Seniorer, lite men ofta – och funderar på ett nytt koncept. Att hon ska ha någon form av event där hon först pratar om boken och sedan avslutar med att alla ska dansa.
– Det är ju lite ovanligt, eller hur? frågar hon Ingalill.
– Ja, det är det verkligen, det är inte så vanligt att man dansar vid såna tillfällen, säger Ingalill och skrattar.
Madelein tar upp sin telefon och visar Ingalill det senaste förslaget på omslag till boken. Ingalill nickar och tycker att det ser väldigt bra ut.
– Jag brukar alltid bolla allt med Ingalill. Hon kan så mycket och framför allt har hon ett så bra minne! Tänk att du kommer ihåg alla böcker du läser. Jag kommer ju knappt ihåg senaste filmen jag sett …
Men filmen de såg tillsammans på bio häromdagen minns de båda två väldigt tydligt. Blir du ledsen om jag dör hette den och gjorde stort intryck på dem båda.
Efteråt gick de ut och åt, något de också tycker om att göra tillsammans.
Vill ha ny hund
Nu ska Ingalill snart börja bege sig hemåt, kvällen nalkas. Hon tar upp sin telefon och tittar hur många steg det blivit idag. Madelein drar upp sin stegmätare ur fickan och kontrollerar hon också.
– Bra, det är över 7 000 steg. Då behöver jag inget mer idag, konstaterar Ingalill.
Madelein ligger också bra till så det blir nog ingen kvällspromenad ikväll. Dessutom har hon ingen hund längre, hennes älskade Parson Russell Ludwig finns inte längre.
– Men jag vill ha en ny hund i mitt liv nu. Det ska bli under hösten. Det ska vara en Parson Russel, en tik.
Egentligen skulle hon vilja träffa en man också.
– Men det blir nog svårare än att hitta en ny hund, tror hon.
Ingalill Mosander
Familj: Maken Jan Mosander, också journalist. Bonusbarn och bonusbarnbarn.
Bor: Lägenhet i Stockholm, lantställe i Roslagen.
Gör: Skriver om böcker i Senioren och i Aftonbladet.
Läser just nu: Vidunder, en roman om Sigrid Hjertén av Ulrika Ewerman. En lysande bok!
Lyssnar på: Samhällsprogram i P1.
Drömmer om: Bättre tider!
Om Madelein: Hon är modig, rolig och handlingskraftig. Det finns ingen jag skrattar så mycket med som med henne. Det är en lycka och ett privilegium att ha henne som vän.
Madelein Månsson
Familj: Dottern Anna med make och två barn. Och snart en ny hund!
Gör: DJ Gloria spelningar, discon för 50+ som Madelein har runt om i Sverige och som drar fulla hus. Ska snart ge ut en bok om träning för seniorer, Dj Glorias Träning för Seniorer, lite men ofta.
Läser just nu: Skönheten av Inger Edelfeldt. Jag är tveksam till den. En hel bok om att man tycker att det är jobbigt att se sig i spegeln…?
Lyssnar på: Tankar för dagen, Godmorgon världen, Stil (alla på P1). Podden Nyfiken grå.
Drömmer om: Att hitta en partner och få en underbar hund. Jag skulle vilja ha en samtalspartner som jag också kan hålla i handen.
Om Ingalill: Hon är fantastisk som vän, duktig på vänskap. Alltid kärleksfull och omtänksam.


