Ett år med mamma
Det bästa med bärplockning är fikat! Ingrid, Ann-Charlotte och hunden Anita, som alltid är med. Foto: Moa Ekman
Relationer | relationer

Ett år med mamma

Ann-Charlotte Andersson hade länge tänkt att hon skulle vilja ta del av sin mammas samlade kunskap. Till slut gjorde hon slag i saken, tog tjänstledigt och var ett helt år med henne. Och lärde sig massor.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2022-05-19

Jag hade tänkt att jag ville komma ”in i lunken” med mamma, sen märkte jag att det inte var så ”lunkigt”, säger Ann-Charlotte och skrattar. Mamma är igång hela tiden!
– Jamen, det finns ju alltid något att göra! säger hennes mamma, Ingrid Andersson.
Egentligen började allt redan för 12-13 år sen när Ann-Charlotte var sjukskriven ett par månader och var hos sin mamma i Delsbo i Hälsingland.
– Vi gjorde så mycket då. Vi var i vävstugan, höll på med veden, bakade – vi hade något för händerna hela tiden. Jag kände att det här vill jag göra mer! Men det fanns aldrig tid. Jag bodde i Stockholm och hade heltidsjobb så det blev bara lite helger och ett par veckor på sommaren.
Men tanken hade slagit rot i Ann-Charlotte. Mer och mer tänkte hon på att hon ville något annat än bara gå till jobbet och sen hem till lägenheten, vecka in och vecka ut. Plus att hon tänkte mycket på all kunskap hennes mamma satt på.
– Jag har vuxit upp med att mamma gjorde allt, hon bakade, sydde kläder, högg ved, odlade, styckade viltkött, saftade och syltade…. allt gjorde hon och tog samtidigt hand om oss tre barn.

Växtfärgning av garn.

Det dröjde lite innan tanken blev till verklighet.
– Man sätter upp så många hinder för sig själv. Man tänker att det inte går, att man inte kan ta ledigt från jobbet, att man måste ha sin lön. Men julen 2019 kände jag starkt att nu vill jag verkligen göra det här. Jag hade sparat ihop en liten buffert, tog tjänstledigt från jobbet och hyrde ut lägenheten.
Mamma Ingrid växte upp i Hälsingland där hennes föräldrar hade småbruk. Ingrid och hennes yngre bror fick hjälpa till med diverse saker på gården.
– När det var sommarlov fick vi inte gå och bada förrän man ätit middag mitt på dagen, minns Ingrid. Innan dess var det jobb som gällde. Vi hade höns, gris och får, de skulle tas om hand. Och vi kokade tvätt och sköljde i ån, stoppade strumpor, hjälpte till i köket, vispade blod efter slakten.
Vispade blod…?
– Ja, det måste man så att det inte levrar sig. Sen gjorde vi palt, blodpudding och tunna blodpannkakor. Det är väldigt gott. Om hösten plockade vi bär och sålde till bäruppköpare. Vi hade lingonlov och potatislov på den tiden, allting kretsade kring årstiderna.

Att leva efter årstiderna har Ingrid fortsatt med hela sitt liv. Men när hon fick barnen, tre döttrar, tyckte hon inte att de skulle behöva jobba som hon själv hade gjort. Skolan gick först, och sen fick de leka fritt.
– När vi var små var det ju helt andra villkor, säger Ann-Charlotte. Det var 70-tal, plasten hade kommit, alla sysslor gick lättare. Men du gjorde ju allt själv hemma. Fast Bobs saft och limpmacka var det godaste jag visste, det fick man hos kompisar ibland.

Ann-Charlotte och Ingrid Andersson

Ålder: 45 och 75 år.
Bor: Ann-Charlotte i vanliga fall i Stockholm, Ingrid delar sin tid mellan Delsbo i Hälsingland och Stjärnhov i Sörmland. Under sitt år tillsammans har de mestadels varit i Delsbo.
Gör: Har nyligen spenderat ett år ihop där Ann-Charlotte fått lära sig det mesta av allt som Ingrid kan. De har odlat, skördat, bakat, syltat, huggit ved, styckat kött, vävt mattor, färgat garn med mera.
Fakta: Ann-Charlotte har konto både på Facebook och Instagram – sök på Ett år med mamma.

Dölj faktaruta

Under året tillsammans insåg Ann-Charlotte att hennes mamma har något på gång hela tiden men ändå aldrig är stressad. Det är bara hennes sätt att leva.
– Om vi tittar på nyheterna på kvällen sitter hon och klipper mattremsor under tiden. Den där saxen som går – tjoff, tjoff – är ett ljud jag minns starkt från min barndom också.
De har hunnit med massor under året. Odlat grönsaker och skördat, plockat kilovis med bär och frukt, syltat och saftat och bakat, vävt mattor och styckat viltkött. Under semmeltiden bakade de semlor varje tisdag och delade ut bland grannar och vänner.
– Det är så mycket lättare att umgås här på landsbygden, säger Ingrid. Man träffas mycket mer spontant.
Ann-Charlotte hade rätt som insåg att för att ta vara på all kunskap hennes mamma sitter på var det bästa att vara med henne och göra saker tillsammans. Det går inte att förmedla allting vidare med ord.
– Det är ju så mycket som sitter i kroppen, man kan inte alltid förklara allt man gör, säger Ingrid.

Ingrid slipar lien.

Mycket går på rutin, sånt hon gjort hela livet. Men hon läser mycket också och provar gärna nytt.
– Jag läser ganska mycket recept och tänker, stackars dem som ska följa det här och som inte har så mycket erfarenhet! Jäs 30 minuter, brukar det stå. Jag jäser ofta i två timmar. Och jag tar alltid mindre mängd mjöl än vad som står i receptet för att inte degen ska bli mjölstinn. När det jäst upp en första gång petar jag i degen så den sjunker ihop, sen låter jag den jäsa en gång till. Och när man stjälper upp den på bakbordet ska man inte stoppa händerna i degen på en gång utan använda en mjölad degspatel. Annars blir det kladdigt.
Det är bara ett av alla tips Ann-Charlotte fått ta del av under året med mamma. Hon har flitigt dokumenterat, både fotat och skrivit, och har planer på att göra en bok om året. Ett år med mamma ska den heta, förstås.
– Den här kunskapen får inte gå förlorad. Man vet till exempel inte att trava ved är en hel vetenskap! Vi köpte långved av en bonde som man måste kapa och klyva innan man travar. Men sen ska det travas rätt också så att det torkar bra. Och veden måste in i pannrummet minst ett dygn innan man eldar med den.
– Ja, och så ska den ju helst torka ute i minst två år. Allra bäst torkar den från januari och fram till midsommar, lägger Ingrid till.
En del kunde hon innan, Ann-Charlotte, men det är mycket hon lärt sig under året. Nu låter det också ”tjoff, tjoff” om saxen när hon klipper till mattremsor, och hon kan sätta upp en väv – skeda, dra på och solva – allt det där som bara var ord förut har nu fått en praktisk betydelse.
– Det har varit jättekul, att väva är som meditation. Precis som mamma alltid har sagt.

Det bästa med året tycker Ann-Charlotte har varit att få äga sin tid. Och att få umgås med mamma utan att känna stress. Låta saker ta tid.
– Alla vi umgåtts med är i mammas ålder. De bor i hus, de bakar och stökar, håller på med veden. Att få ta del av deras berättelser har varit en ynnest! Jag bestämde mig också för att jag inte skulle köpa något under året. Också det var en frihetskänsla. Mamma köper i princip ingenting, förutom mat.
– Nej, jag hatar att köpa kläder. Jag lappar och lagar, när det blir för slitet gör jag mattremsor av det. Det fanns en butik i Delsbo förut som var så bra, där kunde jag gå in och säga: ”Har du några byxor som passar mig?” Då tog hon fram några jag kunde prova och så kanske jag köpte två eller tre par. Så hade jag ett bra tag framöver. Jag tycker att det är viktigt att dagens unga förstår att det inte är så väldigt länge sedan man inte bara kunde gå och köpa det man ville utan faktiskt fick ta hand om det man hade.
Många av Ann-Charlottes jämnåriga kompisar blir lite avundsjuka när de hör henne berätta om året med mamma. ”Åh, det skulle jag också vilja göra”, säger många.
– Och jag ville visa att det faktiskt går! Man behöver inte ha så mycket pengar heller om man kan hyra ut sin bostad under tiden.
En annan aspekt är också tanken på kriget som plötsligt kommit närmare.
– Vi har eget vatten här och vi kan elda. Att bo i en stad är ju mer sårbart än livet på landet, säger Ann-Charlotte.
Känner hon sig fullärd nu, när året är till ända?
– Nja, jag kan ganska mycket men inte lika mycket som mamma…
– Men du är inte lika gammal heller! säger Ingrid blixtsnabbt.

Några av Ingrids tips

* Ta mindre mjöl än vad som står i recepten. Låt degen jäsa längre.
* Lukt och smak ska avgöra om mat är gammal, inte datum. Det mesta håller långt efter datummärkningen. Torrvaror som ris, pasta, ärtor/böner/linser har extremt lång hållbarhet om det förvaras på rätt sätt, dvs torrt och mörkt i förslutna förpackningar.
* Lägg mjuka rotsaker och potatis i blöt i kallt vatten över natten så piggar de på sig. Gör ströbröd av gammalt torrt bröd. Använd gamla mjölkprodukter till pannkaka eller bakning. Bröd blir ännu godare av sur mjölk eller grädde.
* Sticka nya fötter på raggsockor när det blivit för stora hål för att stoppas, skaften är ju sällan utslitna.
* Spara glasburkar och flaskor till sylt och saft, tidningar till att elda med.
* Lappa och laga det som går.
* Stressa inte upp dig i onödan, ta det lugnt så löser sig det mesta.
*Oro är den ångest man lånar från framtiden. Helt onödigt lidande med andra ord.

Dölj faktaruta
Ett favoritställe – vävstugan i Delsbo.

 

Ann-Charlotte är nöjd med sin björkvisp.

Äppeldricka på fallfrukt

Ca 6 liter äppelklyftor, skal och kärnor ska vara kvar. Skär bara bort fläckarna.
3 liter kokt kallt vatten
3 msk vinsyra
1 msk askorbinsyra
1 tsk natriumbensoat
2,5 dl socker per liter avrunnen saft

1 Riv äpplena på de grova hålen i matberedare. Häll i vinsyra, askorbinsyra och natriumbensoat i vattnet. Blanda tills allt löser sig, häv då i de rivna äpplena.
2 Ställ svalt i 2-3 dygn.
3 Sila av i silduk.
4 Mät upp saften och vispa ner sockret tills det löst sig.
5 Häll upp på steriliserade flaskor (som varit i ugnen i 100 grader i ca 10 minuter) Vänta tills flaskorna svalnat.

Äppeldrickan ska förvaras i kylen, då håller den i minst 2 månader (den är så god så den tar troligen slut innan!) Späd med 2 delar vatten.

Dölj faktaruta
Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2022-05-19

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas