Allt fler äldre lever utan partner eller barn. Nu varnar svenska forskare för singlism – att äldre singlar riskerar att förbises och diskrimineras i både vård och vardag.
Hur är det egentligen att åldras utan nära familj och barn?
Det har äldreforskarna Peter Öberg och Torbjörn Bildtgård undersökt.
– I den fjärde åldern märks tydligt att man saknar det självklara stödet som många tar för givet, säger forskarna.
Samtidigt varnar de för singlismen.
Marginaliserar den som är singel
När en äldre man skickas hem efter prostataoperation tycks vården anta att någon anhörig tar emot.
I enkäterna efteråt ställs alla möjliga frågor på temat ”Hur ser du och din partner på ..?”
– Det är ett exempel från en vi intervjuade på vad som kallas ”singlism”. Ingen såg honom i hans situation som singel. Den typen av marginalisering uttrycker många i vår forskning, säger Peter Öberg, professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle.
Känslan av utanförskap är tydlig.
Ingen såg honom i hans situation som singel
I enklare form kan den handla om att man inte har någon partner. Men också att man saknar barn och kan känna sig utanför när jämnåriga pratar om barn och barnbarn. Vad har du att komma med i de diskussionerna?
Singlar blir utestängda
Mer allvarligt kan vara att du faktiskt är utestängd från en massa sociala arenor, som till exempel familjeträffar, där du möter andra över generationsgränserna, exemplifierar Torbjörn Bildtgård, docent i sociologi vid Stockholms universitet.
Vittnar om tuffa existentiella tankar
I projektet medverkar även Ingemar Kåreholt, professor i gerontologi vid Högskolan i Jönköping.
– Några vittnar också om rätt tuffa existentiella tankar. Som att man helt missat ett viktigt livsmål genom att inte skaffa barn eller leva ensam.
Singlar är en särskilt utsatt grupp
Att man som äldre och hemmaboende ofta får viktigt informellt stöd från familjen genom i första hand partner och i andra hand vuxna barn vet forskarna från tidigare projekt på temat ”Den åldrande familjen i förändring”.
Många upplever sig som sekundära
När de nu granskat verkligheten för 75-plussare i den så kallade fjärde åldern, där man ofta behöver mer hjälp, som är utan både partner och barn fann de fog för hypotesen att det är en speciellt utsatt grupp.
Många singlar känner sig sekundära
– En del har ett gott kontaktnät. Men många upplever sig som sekundära. Att de kommer i andra eller rentav i tredje eller fjärde hand när det gäller vänner som har egen familj som går i första hand.
– Det skapar stor osäkerhet i många situationer som tas för givna och är självklara för andra, säger Peter Öberg.
Singlar tvingas söka hjälp
Att åldras utan nära familj och barn innebär ofta att du tvingas ta eget ansvar för att söka villiga personer och förhandla dig fram till hjälp samt en extra rädsla för att ligga andra till last.
En del, med god relation till syskon, syskonbarn eller en vänfamilj kan få extra stöd där.
Det här är singlism
Singlism är ett ord som beskriver fördomar och orättvis behandling av personer som lever utan partner. Begreppet, myntat av Harvard-forskaren Bella DePaulo, beskriver hur singlar ofta ses som mindre kompletta än par – trots att de kan vara lika lyckliga.
För äldre singlar blir effekterna större eftersom de saknar det stöd partner och barn vanligtvis ger.
Kännetecken på singlism:
Negativa stereotyper: Singlar antas vara ensamma eller mindre stabila. För äldre förstärks det av föreställningar om att ”alla” borde ha familj.
• Diskriminering: Singlar får ta mer obekväma uppgifter eller förbises i vården där partner eller barn ofta förutsätts.
• Osynliggörande: Myndigheter och samhällsstrukturer utgår från tvåsamhet – vilket gör att äldre singlars behov lätt glöms bort.
Exempel på singlism
Det kan handla om att sjukvården antar om att en äldre patient har partner eller annan familjemedlem som möter upp eller hjälper hemma.
Samhällets regler och normer gynnar par, vilket kan göra singlar sekundära i både arbetsliv och sociala sammanhang.
Singlism spelar roll
Äldre singlar måste ofta själva ordna stöd, hjälp och trygghet, även vid sjukdom och död.
Många uttrycker oro för att inte bli sedda eller prioriterade i situationer där andra kan lita på sin familj.
Men det finns ingen given självklar att lita på.
”Jag hade hoppats att åldrandet skulle vara en vilsam tid, men jag får ingen vila för jag måste ordna upp allting själv” som en kvinna säger.
Singlar måste planera inför sin död själva
Det märks även inför döden och döendet.
– De vi intervjuat är inte rädda för döden. Däremot finns många andra orosmoment inför döendet. För många var det viktigt att ha en ”livvakt”, någon som skulle märka att man var död, förklarar Torbjörn.
Kommer någon på min begravning? Ska jag skriva min dödsannons själv? Hur kommer mitt hem se ut när jag är död? Vem ska ta hand om mina saker?
Kommer någon på min begravning?
De frågorna hade forskarna, själva med egna familjer, inte ställt sig.
Snart är var femte 75-plussare barnlös
Barnlösheten ökar och om 15 år kommer runt 20 procent av 75-plussarna vara utan barn.
– Det är viktigt att inte missa den här gruppen från myndigheternas sida, menar de.
Seniororganisationer enormt viktiga för många
Men i intervjuerna ryms även positiva överraskningar. Dit hör viss kommunal verksamhet och den så kallade tredje sektorns organisationer.
– Att seniororganisationerna, de kommunala träffpunkterna, seniorträffar och Röda korset var så väldigt värdefulla, ja enormt viktiga för många, var verkligen slående. Det var definitivt mer än väntat, konstaterar forskarna.
Men äldre singlar mår inte sämst
När olika grupper äldre jämförts i statistiken blir det även tydligt att det inte är de äldre som saknar partner och barn som mår sämst.
– De som är skilda och har barn mår genomgående sämre än alla andra grupper. Vilket jag inte väntat. Så det är inte nödvändigtvis avsaknaden av familj som är det svåraste, slutar Torbjörn Bildtgård.
Text: Karin Tufvesson
Läs också chefredaktör Kristina Adolfssons krönika om singlism och om hennes fantastiska väninna som är singel. Du hittar krönikan via den här länken.
