Irene flyttade hem

Irene Andersson flyttade från Göteborg till uppväxtens Borås. Hon bor ensam men har närmare till sina släktingar nu.

Efter ett helt vuxenliv i Göteborg valde Irene Andersson att flytta till uppväxtens Borås.

– Jag ville komma närmare min lilla familj så vi kan hjälpas åt.

Nu bor hon ensam, men nära syster, svåger och systerdotter. Och här bor hon i något som känns viktigt: lägenhet med hiss.

Irene: ”Hundtricket fungerar”

Vill du bli glad och lära känna nya människor? Då kan du prova ”hundtricket”.

Hundtricket fungerar

Sedan Irene flyttade till Borås har systerdotterns Shetland sheepdog blivit en lånekompis för dagliga förmiddagspromenader.

– Utöver kontakten med hunden får du motion, kommer ut och träffar människor och skaffar dig vänner på det viset. Hundtricket fungerar, säger Irene.

Har hittat promenadkompis

Gradvis har lånehunden Frasse, som är mer försiktig, och extramatte lärt känna varandra allt mer. De båda har redan hittat nya gemensamma vänner i en kvinna och en blandrashund som blivit stadiga promenadpartners.

Irene visar sin nya, grönskande balkong med utsikt mot skogen på Rya Åsar, en stor ek och Viskans dalgång.

Här odlas potatis, tomater, gurka, sallad, örter, diverse blommor och några dahlior.

– Jag älskar ju växter och nu såg jag min chans, säger hon nöjt.

Måste be kompisar om hjälp

I den ljusa lägenheten har hon fått hjälp med inredning av en barndomsväninna och praktisk assistans för att få upp tavlorna av väninnans man.

– Det är ju en av nackdelarna när man är ensam och inte har någon familj, att man måste be kompisar om hjälp hela tiden.

Man måste be kompisar om hjälp hela tiden

Irene har sin syster och systerdotter också men under många år umgicks de inte.

– Vår relation har varit bruten och vi får bygga upp någonting igen nu. Men det är ändå lättare att be dem än att skapa nya kontakter och fråga dem.

Har bott ensam nästan hela livet

Irene har bott ensam under större delen av sitt liv, men med undantag för några förhållanden som ”inte varit bra”.

Jag klarar mig själv

I Göteborg var det mer vanligt att vara singel. I Borås har flera försökt uppmuntra henne till att börja dejta.

– Varför? Jag klarar mig själv och har inte behov av tvåsamhet som ett par. Jag vill i alla fall inte ut på något nät och leta. Händer det så händer det, säger hon.

Har aldrig längtat efter egna barn

Egna barn har hon aldrig haft längtan efter. I jobbet som fritidspedagog och idrottslärare har hon mött desto fler.

Irene kallar sig envis, oftast glad, sportig och naturintresserad. Utöver hundpromenaderna går hon gärna promenader så långt knäna orkar.

– Jag får anpassa mig efter kroppen tyvärr. Det är en stor sorg, suckar hon som opererat bägge axlarna för artros, lär behöva byta knäled och börjar få ont i både fötter och fotleder.

Tycker inte det känns svårt att vara ensam

Att vara ensam känns inte svårt idag. Inte som det kunde göra förr. Då red hon mycket, inte minst på helgerna, när andra tycktes fulla scheman.

Nu gillar hon att gå och pula hemma. Hon läser en hel del och har tv:n på som bakgrundsljud och sällskap.

– Varje morgon säger jag ”Tyvärr Sofia, det blir ingen jympa idag heller” och stänger av när nyheterna är slut, skrattar hon och tränar sedan efter eget program.

Tänker testa träffpunkt för pensionärer

För framtiden tänker Irene pröva Simonsland, en träffpunkt för pensionärer som andra talat väl om. Biografen Röda kvarn ska få fler besök framöver. Men främst vill hon resa och planerar i höst en tur till Madeira med en väninna.

Man måste ju vara aktiv själv

Även barndomsvänner och andra möjliga finns att kontakta.

– Man måste ju vara aktiv själv och jag tänker att jag har några år på mig att försöka bygga ett kontaktnät här innan jag kanske behöver mer hjälp.

Känner sig inte orolig

Irene, som haft en hjärtinfarkt och blivit bypass-opererad, har sagt till systern att hon vill bli strödd efter döden men är inte orolig för vägen dit.

– Kanske blir jag mer ängslig om några år men jag känner att detta kommer att fungera, att det går att få ett bra liv här, säger hon lugnt.

Text: Karin Tufvesson

Läs också om Lars-Eric Vevde som lever ensam – men som inte känner sig ensam i den här artikeln.

Vi berättar också om de svenska äldreforskarna som varnar för ”singlism”, osynligggörande och fördomar som riskerar drabbar äldre i den här texten.

Missa heller inte chefredaktör Kristina Adolfsson krönika om singlismen. Du hittar krönikan via den här länken.