Nöjd med att åldras ensam

Allt fler äldre lever utan partner och barn. Möt Lars-Eric Vevde som alltid levt själv – men som inte är ensam. "Jag har alltid haft folk omkring mig", säger han.

Lars-Eric har dödsannonsen klar. Han har alltid levt själv – men är inte ensam.

– Jag har alltid haft folk omkring mig, vänner och bekanta, säger Lars-Eric Vevde.

Är förnöjsam över tillvaron

Även om balansen blivit litet sämre är han förnöjsam över tillvaron som den är.

Han bor en trappa upp i ett vanligt bostadsrättshus utan hiss. Och brukar ta sig upp och ner utan hjälpmedel.

– Det är bra för knäna att gå i trapporna. Det finns ju ledstång och ingen tröskel i vägen, säger Lars-Eric.

Förr gick han ledigt med stavar utomhus men sedan något år känns det för osäkert. Nu tar han hellre rullatorn. Inomhus är den röd. En annan för utomhusbruk finns i källaren.

Jag är bra på att laga mat

En lång och gänglig man med vänlig blick bjuder in till sin ombonade lägenhet. I köket väntar hemgjord tunnbrödssmörgås med skivad lax, finstrimlad purjo och prydligt ringlad sås.

– De brukar vara populära när jag gör dem. Jag är bra på att laga mat. Det blir man ju när man lever själv, menar Lars-Eric.

Visst finns det de som bara äter limpa också, konstaterar han. Men själv har han nyss köpt och lagat fläskytterfilé till sex portioner och lagt i frysen.

Har skött om hus och tomt

På väggen vid matbordet syns ett inramat, svartvitt foto över gården där han och fyra syskon växte upp. När ingen ville ta över såldes den i början på 1960-talet.

Fadern tog undan mark i hörnet mot Svartån till tre tomter som sedan dess varit i släktens ägo. Idag, när Lars-Erics syskon är döda, finns syskonbarnen kvar.

– Jag har varit där jämt, hela somrarna och semestrarna och haft ett litet hus och tomt att sköta, berättar han.

Sedan han för tre år sedan sålde sin stuga till äldste systersonen har han ändå fått vara där så mycket han velat.

Tills nu.

– I år är första året jag inte kan vara där. Jag är för vinglig för det, säger Lars-Eric lugnt.

Lars-Erik är glad för det mesta

Han kallar sig , är för det mesta glad, har humor i de flesta sammanhang och ganska förnöjd. Snäll och hjälpsam brukar andra säga om honom.

I 35 år arbetade Lars-Eric inom olika delar av kriminalvården i Västerås.
”Så jag är väldigt kriminell”, ler han.

Jag har haft lätt för att ta folk

Han trivdes väldigt bra och fick även vikariera i Uppsala och Gävle före pensionen vid 65.

– Jag har haft lätt för att ta folk så jag har fått rycka in på olika håll när det
varit problem.

Tycker det går bra att leva ensam

Mobilens kontaktlista rymmer minst 30 personer i olika åldrar. Få där
är lika gamla som han.

Som tidigare ordförande i Hembygdsföreningen i Fläckebo, aktiv i
sockenrådet, och med intresse för att vara ute och dansa har han rakt inte
isolerat sig. Till för ett år sedan körde han bil själv.

– Att leva ensam som jag gjort har gått bra hittills. Jag tycker aldrig jag
har långsamt. Inte än så länge i alla fall, ler han.

Hellre ensam än i en dålig relation

Enda gången han kan sakna en partner är vid tv:n ibland när det hade varit
kul att diskutera med någon mer. Men att vara själv är bättre än att ha en partner du inte trivs med, menar han.

– Först på senare år har jag börjat sakna att jag inte har barn. Nu behöver jag mer hjälp. Men mina syskonbarn har stor betydelse och är en säkerhet på ett sätt.

Herregud så bra jag har det

Hittills har Lars-Eric städhjälp och larm. Han funderar på färdtjänst
och litar på att kommunens växel lotsar honom rätt om det krävs mer stöd
än släkt och bekanta kan ge.

Har dödsannonsen klar

I köket ligger det vita kuvertet med ”Önskemål vid livets slut”.

Lars-Eric har fyllt i att han vill kremeras, ligga i minneslunden vid Fläckebo kyrka, önskar smörgåstårta och tårta på minnesstund i församlingshemmet efteråt.

”Så slipper de fundera på det”.

Även önskad vers i dödsannonsen är klar.

– Jag har inte svårt att tala om det. Vi ska ju alla dö, säger han stilla.

Innan dess är drömmen att slippa bli sämre än han är. Han har inte ont, utom av artrosen i vissa lägen.

Är tacksam över livet

Och han trivs i sin lägenhet, med balkong och affär bara 500 meter bort.

– När jag tänker på hur det ser ut i världen, där människor inte har tak
över huvudet, är jag tacksam. Herregud så bra jag har det.

Text: Karin Tufvesson

Läs också om de svenska äldreforskarna som varnar för singlism – diskriminering i både vård och vardag av personer som lever som singlar i den här artikeln.