Den oönskade och negativa ensamheten bland äldre kan bekämpas. Sätten är många. Politiken har sitt ansvar, individen har sitt. Mitt emellan finns volontären. På Norrmalm i Stockholms innerstad har några unga människor startat den ideella föreningen Äldrekontakt.
Therese Karlsson och Lousie Gyll, två volontärer i 30-årsåldern, ringer på hemma hos Ansa Stäring på Frejgatan. I skymningen bär det sedan av till kvarteret intill och Västmannagatan, där Marianne Nachmann öppnar dörren på fjärde våningen med ”Karlsson på taket”-utsikt över stadskvarteren.
– Hej, nu är vi här, säger Ansa och ger Marianne en kram.
Väl inne slår vi oss ner i vardagsrummet. Ansa och Marianne sätter sig bredvid varandra i soffan.
– Vi säger precis vad vi tycker till varandra. Inga krusiduller, säger Ansa. Därför är det så roligt med Marianne.
– Ja, så är det nog. När man blir så här gammal har man inte tid med för mycket rundsnack, fyller Marianne i, och alla börjar skratta.
Raka rör
Utan att tveka berättar de om sina bekymmer och glädjeämnen. Marianne flydde Tyskland och judeförföljelserna 1939, Ansa vet vad det är att vara gift med en alkoholiserad man. De kan sörja sina män och sakna sina barn, ändå finns ständigt ett skratt på lut.
De verkar vara överens om det mesta. Ibland tar de sig till någon konstutställning tillsammans, men Mariannes beroende av rullatorn gör att det blir allt svårare att träffas på stan.
– Då fungerar det bättre att ses hemma hos varandra, eller hos några andra damer i det här nya gänget som vi får vara med i, säger Marianne.
”Gänget” är en grupp på åtta damer som volontärföreningen Äldrekontakt har satt samman med hjälp av kommunens hemtjänst.
– Samarbetet på Norrmalm har precis kommit i gång men fungerar redan bra. Hemtjänsten tipsar ensamma äldre om att vi finns och när någon är intresserad försöker vi ordna träffar, berättar Therese Karlsson som också är samordnare på Äldrekontakt.
En söndag i månaden träffas man över ett par timmars fika hemma hos en så kallad värd, som är en volontär från Äldrekontakt.
– Vi hämtar och lämnar vid dörren och skjutsar till bjudningen i bil, berättar Louise Gyll som tar emot Ansa, Marianne och de övriga damerna i sin lägenhet.
– Men vad driver dig att satsa fritid på oss gamla tanter? inflikar Ansa och med en lika finurlig som nyfiken min.
– Det ger så mycket att bara få träffa er och höra er prata, om era långa liv och era erfarenheter, svarar Louise enkelt.
Finns i England
Äldrekontakt är en religiöst och politiskt obunden förening med det enkla målet att främja hälsa och välmående hos äldre genom att minska ensamhet och isolering. Idén kommer från England. Föreningen bildades formellt i september 2008 och har nu tolv volontärer.
– Det finns över 2 500 personer på Norrmalm som är över 80 år. Enligt en äldre undersökning kan så många som 35 procent lida av oönskad ensamhet.
Det finns mycket vi kan bidra med, säger Therese Karlsson.
Ansa och Marianne känner stor tacksamhet över att Äldrekontakt finns.
– Vänner kan man tydligen bli hela livet, men är man riktigt gammal och rätt så ensam behöver man ibland lite hjälp på traven, säger Marianne.
