Men sina 300 år är Rörstrand det näst äldsta porslinsvarumärket i Europa - bara tyska Meissen är äldre. Rörstrand går bra på andrahandsmarknaden och var 2025 det populäraste inredningsvarumärket på Tradera.
Långa köer, gråtande kunder och hotfulla telefonsamtal. Det var vad vissa mataffärer runtom i landet fick hantera under några dagar i mars i år. Vad det var som utlöste detta kaos? En blommig kaffeburk i limiterad upplaga. Den delades ut gratis vid köp av två paket Zoégas kaffe och hade inom loppet av några timmar tagit slut i flera butiker.
Det dröjde inte länge förrän de första exemplaren dök upp på Tradera. Tre dagar efter lanseringen hade 300 burkar sålts vidare på auktionssajten. Snittpriset? 549 kronor. De dyraste såldes för över 1 000 kronor.
Det hör inte till vanligheterna att en gratis reklamburk orsakar sådan hysteri. Men så var det ju inte vilken burk som helst. Den pryddes av det ikoniska mönstret Mon Amie, formgivet av Marianne Westman på 1950-talet, och var ett samarbete mellan kafferosteriet Zoégas och Rörstrand som i år fyller 140 respektive 300 år.
Den blommiga burken är ett tydligt exempel på hur känd design, hög efterfrågan och begränsad tillgång kan leda till en omedelbar andrahandsmarknad.
Rörstrand var dessutom redan ett populärt varumärke på Tradera. När auktionssajten presenterade rapporten Circular Brands 2025, där de analyserat antal sökningar, sålda objekt och genomsnittspriser under det senaste året, kunde man konstatera att det gått bäst för just föremålen från Rörstrand.
Det var keramikern Johann Wolff från Holstein som år 1726 såg till att Sverige fick en ny porslinsfabrik. Den låg vid Rörstrands slott i Vasastan i Stockholm och finansierades av tjugo förmögna adelsmän och borgare. Under fabrikens första år tillverkades fajans, lergods överdraget med täckande vit tennglasyr som skulle efterlikna äkta porslin. Snart kunde man erbjuda alltifrån trädgårdsurnor och vaser till hela serviser, nattkärl och snusburkar. Formerna var hämtade från fabriker på kontinenten, framför allt Delft, och dekorerna var inspirerade av det blåmålade porslinet från Kina som blivit så populärt i Europa.
I slutet av 1700-talet lanserade Rörstrand sitt första flintgods av vitbrännande lera. Det var billigare och mindre skört än fajansen och därför enklare att massproducera. Flintgodset utvecklades i England, ett land vars många keramiska fabriker Rörstrand nu kom att inspireras av. Under 1800-talet ställde de om sin tillverkning helt efter engelskt mönster och köpte in maskiner, färger, former och mönster därifrån.
Satsningen var lyckad. Vid sekelskiftet hade Rörstrand vuxit till en storindustri och var ett av Sveriges största företag med över 1 000 anställda. För att nå den ryska marknaden öppnade man en fabrik i Helsingfors och ett dotterbolag som fick namnet Arabia. Idag är Arabia ett av Finlands mest välkända och älskade varumärken. Men det ägdes av Rörstrand ända fram till 1916 då det såldes till finska intressenter.
År 1926 firade Rörstrand sitt 200-årsjubileum genom att sälja fastigheterna i Stockholm och flytta söderut. Några omorganisationer och uppköp senare hamnade de på 30-talet i Lidköping där ett nytt Rörstrand växte fram. Under direktör Fredrik Wehtjes ledning utvecklades fabriken i Lidköping till en av de modernaste i Europa och flera unga konstnärer anställdes, bland andra Gunnar Nylund, Inger Persson, Sylvia Leuchovius och Hertha Bengtson. De bidrog till Rörstrands stora framgångar i mitten av århundradet.
Från 1930-talet och framåt lanserade porslinsfabriken klassiska serviser som Ostindia, Swedish Grace, Grön Anna, Koka Blå, Picknick och Mon Amie. De två sistnämnda formgavs av Marianne Westman som var anställd av fabriken i mer än tjugo år. Syltburkar, skålar, krukor och andra hushållsgods med dekor av henne tillverkades i massupplagor och sålde som smör. Mon Amie, med ett mönster inspirerat av den fyrbladiga ljungväxten skvattram, blev hennes stora genombrott som formgivare och en omedelbar succé då det lanserades på en liten teservis 1952.
Mon Amie tillverkades oavbrutet i 35 år.
Under de kommande åren växte servisen och på 60-talet bestod den av 40 delar, med kannor, bringare, koppar och burkar som designats av antingen Marianne själv eller Carl-Harry Stålhane. Mon Amie tillverkades oavbrutet i 35 år, en evighet i porslinsvärlden, och togs upp i produktion igen lagom till Marianne Westmans 80-årsdag 2008.
Ända sedan starten har Rörstrand märkt sina produkter på olika sätt. För att få ett hum om när ett föremål tillverkats kan vi alltså kika på stämplarna i botten. De första åren skrev man ofta bara Stockholm eller förkortningen Sthlm eller sth + årtal. Från 1884 användes den klassiska stämpeln med Rörstrand omgivet av tre kronor som år 2000 ersattes av ett krönt R.
Om märket VDN och en sifferkod finns med vet man att föremålet är tillverkat mellan 1967 och 1989. VDN var Varudeklarationsnämndens egen kvalitetsstämpel och vittnade om att föremålet genomgått noggranna tester.
Mon Amie stämplades till exempel med P555, där P:et visar att föremålet är tillverkat av fältspatporslin och siffrorna talar om vilka egenskaper det har. 555 innebär att det inte finns någon risk för glasyrsprickning, att det är helt säkert att äta på och att det tål maskindisk.
Sedan 2007 är Rörstrand en del av finländska Fiskarskoncernen, som äger varumärken som Iittala, Arabia och Royal Copenhagen.
Fabriken i Lidköping stängdes 2005 och sedan dess sker all tillverkning utomlands i länder som Bangladesh, Indonesien och Ungern.
I de gamla fabrikslokalerna i Rörstrand Center hittar man numera Rörstrand museum som har omkring 18 000 föremål. Under året visas några av dem upp i den stora jubileumsutställningen som invigs i juni. Och vem vet, snart utökas kanske samlingen med en blommig kaffeburk.
Text: Helena Nilsson
Foto: Auctionet/respektive auktionshus
