Harry boy, dagens dubbel, vinnare och plats…
På Pegasus restaurang på Åby travbana var det mycket diskussioner över pannbiffarna.
– Jag brukar gå efter namnet på hästarna, avslöjade Louise och satsade 20 kronor på Ottens Lady Gaagaa.
Bertil hade en annan smart idé.
– Man kan se hur bra de har travat i andra lopp.
Fast det verkade funka så där.
– Inga pengar.
Men deppa kommer inte på frågan.
– Jag tar igen det, skrattade Bertil
Men allt började på stallbacken, Jon Petersen, Åbys VD och sportchef, guidade oss och berättade allt möjligt intressant till exempel att Åby är landets näst största travbana, att den invigdes 1936. Sedan dess har det skett en hel del. Bland annat kan man stoltsera med epitetet Europas modernaste travbana.
Jon visar oss ner i underjorden till paddocken där hästar står inför start.
Det luktar härligt häst. Några ekipage är på väg ut för att värma upp. En hingst njuter av en dusch – ser det ut som.
– Håll till höger, manade Jon som inte vill att någon ska bli överkörd
Idag har man 160 boxar i glada signalfärger. Tidigare var det flerdubbelt. Förr bodde hästarna på Åby. Nu åker de hem.
Tiderna förändras. Allt ifrån den minskade publiktillströmningen till de rigorösa provtagningarna.
– På storlopp testas alla vinnare, berättade Jon, urinen skickas till olika labb i världen.
– Hur man får en häst att kissa på kommando? Jo, man visslar.
Aktiebolaget Trav & Galopp tjänar pengar – prispengar och omsättningsmässigt har det ökat – men travbanorna runt om i landet drar inte lika stor publik som förr. Glansdagarna var på 70-80-90-talet.
– Digitaliseringen har gjort sitt. Nu sitter många framför datorn och spelar.
År 2024 hade Åbytravet 100 000 besökare. Lunchtravet, det som vi var inbjudna till är ett sätt att olika föreningar ska få inblick i travkulturen. Vanligtvis är det trav på onsdagar eller torsdagar.
Fyra gånger om året är det dock garanterat ”knökfullt” på läktare och restauranger: Åbys stora pris, Åby world grand prix, Paralympia travet och SM-helgen.
– Fast travet har blivit mindre socialt, menade Bertil. Han minns när spelarna fick stå i kö utanför en lucka inför varje lopp.
– Och så fick man en bong, så man kunde hämta ut vinstpengarna sedan.
– Om man vann något ja, inflikade någon.
Idag skiner solen över den 1000 meter långa banan. På de stora tavlorna ser man oddsen, varje lopp har en egen färg.
Några av oss var intresserade av hur man tänkte kring hästskor så Jon drog med oss till en utställnings med kända hästskor – till exempel Varennes – som prydde en vägg i entrén.
– Men nuförtiden under sommarhalvåret tävlar 90 procent utan skor.
Efter all information började vi så smått bli sugna på lunch. Doften av pannbiff svävade över rulltrappan som ledde till restaurangen.
– Det ska bli gott!
Och snart satt vi bänkade utmed det stora panoramafönstret och kunde se häst efter häst passera på rad.
– Appen – vi måste ladda ner appen om vi ska spela, tyckte Ingela.
– Usch så besvärligt, sa Siv.
– Men man kan gå ner till spelbutiken och lämna manuellt, förklarade Åbys informatör som cirklade runt på restaurangen.
– Då så! Tjurrusning!
Text och foto: Marie Corneliusson
