En gubbe och hans katt
Foto: Maria Rosenlöf
Leva & uppleva | Husdjur

En gubbe och hans katt

Nils Uddenberg hade inte tänkt ha något husdjur. Men en dag satt den där, Kissen, och ville annorlunda. Den flyttade in – och blev kvar.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-07-22

Nog var han djurvän även innan Kissen kom in i hans liv. Men Nils och hans hustru levde ett aktivt liv med många och långa resor så det fanns liksom ingen plats för ett djur hos dem.
– Jag blir väldigt upprörd när folk skaffar husdjur och sedan inte tar hand om dem, säger han.

Där satt en katt

Hösten 2010 bodde Nils och hans fru i Lund. Den femte november det året kom att bli en dag som förändrade deras liv.
– När jag drog upp rullgardinen satt en katt där och tittade på mig med sina gula ögon, berättar Nils.

Ingen hörde av sig

Det började med att de gav den lite mat. Samtidigt som de desperat försökte få tag i ägaren. Men ingen hörde av sig, trots enträgna efterlysningar.
– Vi försökte hålla henne ute men det var för en gångs skulle en kall vinter i Skåne det året och vid nyår hade vi gett upp. Kissen fick komma in.

”Hon valde oss”

Folk i deras bekantskapskrets skrattade åt dem till en början och sa att »snart flyttar katten in«. Och så blev det. Men det är ingenting som Nils ångrat.
– Det var Kissen som bestämde sig. Hon valde oss. Och ganska snart märkte jag att hon berörde något hos mig som jag inte visste att jag hade. Det var något med det här att ta hand om, tror jag.

Studerade henne

Det Kissen inte var medveten om var att hon hade valt ut en lärd man till sin husse, en docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning. Som började betrakta henne nyfiket och ingående, studerade hennes beteende och försökte förstå vad hon tänkte och kände. När hon sitter i fönstret och tittar ut, längtar hon då? Kan katter sörja?

Lärt mig mycket

– Det har varit spännande att möta en varelse som är så i grunden asocial som en katt. Att umgås med henne har fått mig att fundera på vad det innebär att vara människa.
– Mötet med Kissen har lärt mig så mycket, också om mig själv. Jag vet inget om hennes tidiga upplevelser i livet, bara att hon varit vildkatt. Det fascinerar mig att hon har så mycket egen personlighet.

Husdjur som berör

En undersökning som Agria Djurförsäkring gjort visar att djur faktiskt kan lindra vår ensamhet. 1 000 djurägare blev tillfrågade:

  •  91 procent av kvinnorna som hade hund eller katt tyckte att de kände sig mindre ensamma tack vare husdjuret.
  •  79 procent av männen höll med om det.
  •  88 procent av de tillfrågade tycker att en hund allra bäst botar ensamheten.
  •  82 procent tycker att katten gör det bäst.
  •  70 procent av hundägarna tyckte att de fått fler nya vänner tack vare hunden.
Dölj faktaruta

Kåseribok

Nils betraktelser och funderingar resulterade i kåseriboken Gubbe och katt som kom 2012. Den blev en succé som sålde i drygt 100 000 ex och översattes till ett tiotal språk. I höst kommer uppföljaren, Ensam med katt.
– Min hustru gick bort hösten 2016, ganska hastigt. Plötsligt stod jag ensam med katten. Jag började skriva om henne igen och det blev som ett sätt för mig att bearbeta sorgen.

Stor hjälp

Bara att Kissen fanns där var en enorm hjälp för Nils.
– Dels är hon som en länk tillbaka till min hustru, eftersom vi levde tillsammans alla tre. Dels är hon en närvaro i hemmet, ett sällskap. Någon som behöver mig och förväntar sig att jag gör det vi brukar göra. Hon har kommit att bli väldigt viktig för mig. Jag har ju mina barn också, och en nära vän jag umgås med. De är naturligtvis också viktiga, men Kissen är den som är med mig hela tiden.

Morgonpigg

Hur ser deras gemensamma dagar ut? Vem väcker vem?
– Ja, det vet jag alltför väl, vem som väcker vem! I morse kom hon in vid fyratiden. Då hoppar hon upp i min säng och nosar mig i ansiktet. Ibland kryper hon ner längst ned i sängen och ibland tar hon fram klorna. Det tycker jag inte om. Men i det läget är vi ändå väldigt jämställda. Jag ligger med huvudet på huvudkudden och hon sitter och bokstavligt tittar ner på mig.

Pratar med varandra

Nils pratar också mycket med sin katt, ordmänniska som han är.
– Jag har varit psykiater och lärare, det är svårt för mig att gå omkring och vara tyst. Och Kissen har med tiden blivit intresserad av att prata med mig. Hon jamar när jag kommer hem och jag har lärt mig att tyda hennes olika läten. Vill hon ha mat låter hon ganska uppfordrande. Det har hänt att jag råkat trampa henne på tassen, då är det en annan typ av jamande.
Men han vill också understryka vilket enormt ansvar det är att ha ett djur.
– Jag har förstått att det är många som vill ha djur nu i corona-tider. Jag bara hoppas att de inser vilket enormt ansvar det är. Kissen är en resurs för mig, men samtidigt en begränsning eftersom jag inte bara kan lämna henne ensam.
Men har man väl fått in en Kisse i sitt liv vill man inte vara utan den. Det är helt enkelt inte ett alternativ.

Foto: Maria Rosenlöf

Husdjur som berör

En undersökning som Agria Djurförsäkring gjort visar att djur faktiskt kan lindra vår ensamhet. 1 000 djurägare blev tillfrågade:

  • 91 procent av kvinnorna som hade hund eller katt tyckte att de kände sig mindre ensamma tack vare husdjuret.
  • 79 procent av männen höll med om det.
  • 88 procent av de tillfrågade tycker att en hund allra bäst botar ensamheten.
  • 82 procent tycker att katten gör det bäst.
  • 70 procent av hundägarna tyckte att de fått fler nya vänner tack vare hunden.
Dölj faktaruta
Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2020-07-22
senioren-nr-5
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 5 / 2020. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas