De lever det goda livet
Här kör Olle sin Honda Revere med Margareta på bönpallen. Foto: Örjan Björkdahl
Hälsa | Hälsa

De lever det goda livet

– Varje dag säger Margareta och jag till varandra att vi ska vara tacksamma. Man har ju inte någon framtid att tala om så det gäller att vara rädd om det man har, säger Olle och ser ömt på sin hustru. Möt paret Almqvist som tar vara på livet, minut för minut.

Publicerad 2014-12-11

Ofta hänger de på låset när Friskis& Svettis på Sveavägen i Stockholm slår upp portarna kl 6.30. Margareta brukar börja med uppvärmning på träningscykel, Olle på roddmaskinen. Sen kör de 50 minuters träning på maskinerna eller på mattan med lösa vikter. Detta gör de två gånger i veckan.
Vi är några stammisar som följt deras träning under åren med beundran. Det är inte många som klarar Olles bedrift att stå på ett ben på en balansboll med vikter i händerna. Eller Margaretas benlyft och armhävningar.
Hon har cerise slingor i sitt gråvita hår. Han har en välformad mustasch. Inte undra på att vi var nyfikna.
– De är bergis knuttar också, sa Karin som har stenkoll.
Så vi började prata under cykeluppvärmningen. Och ja, de är knuttar, men också veteranbilsinnehavare, kulturfantaster och dessutom engagerade i kyrkan. Och de är tio år äldre än vi hade tippat. Margareta är 81, Olle 83. Hur bär de sig åt för att hålla sig så alerta och pigga?
– Vi lever hälsosamt, dricker måttligt och röker inte, säger Olle.

Bor tryggt
Paret Almqvists ljusa och trevliga lägenhet ligger högt upp i trygghetsboendet Väduren på Roslagsgatan. Hit flyttade de från en bostadsrätt på Götgatan på Södermalm efter lång tvekan. De kände ju sig så pigga men insåg att de inte blir yngre. Efter att ha tackat nej fyra gånger sålde de lägenheten och flyttade in.
– Ingen av oss behöver än så länge använda det trygghetslarm som erbjuds här men det kan ju komma en dag och då känns det tryggt att det finns, säger Margareta och visar runt i lägenheten där allt är smart anpassat för personer som använder rullstol eller rullator.
De betalar 10 500 kr i månadshyra för sina 77 kvadratmeter.
– Det är mycket pengar men vi tar av överskottet som vi fick från försäljningen av bostadsrätten, förklarar Olle.
I Vädurens trygghetsboende har de också tillgång till gemensamma ytor som en vinterterrass i anslutning till en stor matsal med kök intill.
– När Margareta fyllde 80 bjöd vi ett fyrtiotal vänner på smörgåstårta och champagne här, berättar Olle.
Det är mycket aktiviteter i huset som de boende kan delta i – filmaftnar, pubkvällar, vinmingel och kaffekalas. Margareta är aktiv i borådet. Och så finns här ett litet gym men det är i det enklaste laget för Olle och Margareta som gillar lite större utmaningar.
– Vi hinner inte delta så mycket i de gemensamma aktiviteterna för vi har alltid något på gång. Härom kvällen var vi och såg Cirkus Cirkör i Vitabergsparken och i förrgår tog vi 2:ans buss ner till Dramaten för att se om det fanns outhämtade biljetter till Utvandrarna. Det fanns det – för halva priset, berättar Margareta.

Motorcykel för dagsturer
Från sin vinterbonade balkong har de utsikt över den anrika krogen Clas på hörnet och Monica Zetterlunds park. På Surbrunnsgatan tvärs över parken står Olles motorcykel, en Honda Revere parkerad. Den brukar de åka med när de ska ta en dagtripp till torpet de hyr på Färingsö.
Olle och Margareta har byggt fyra hus i Värmland och hade tänkt att bosätta sig där när de gick i pension.
– Men vi tänkte efter om vi verkligen är skogs- och landsbygdsmänniskor och kom fram till att vi trivs bäst i stan med närheten till bio och teatrar. Så husen köptes av en tysk familj som har hästar och de håller nu till i vårt gamla lyxgarage.
I lyxgaraget hade Olle några av sina veteranbilar men de står numera i en lada i närheten av torpet.

Vespa på 50-talet
När Olle och Margareta träffades för första gången på en avslutningsbal i flickskolan 1951 körde Olle vespa. När han erbjöd Margareta skjuts hem kände hon sig lite tveksam.
– Men han körde lika försiktigt då som nu. Vi har bara slagit på skallen en gång, det var när vi åkte hem på en Goldwing från Österrike, säger Margareta.
Hur håller man liv i ett äktenskap i 58 år?
– Det är inte så svårt. Det där är en vinstlott, säger Olle och pekar på Margareta.
– Vi har samma humor och tar inte så allvarligt på saker som inte är värt det, tillägger Margareta.
Gemensamma intressen, är en annan förklaring. Båda är pedagoger i botten. Olle var lärare i geografi och biologi på högstadiet i Fruängen. Han arbetade kvar några år efter pensioneringen.
– De värsta busarna fick jag bra kontakt med för att jag åkte motorcykel till plugget. De uppskattade att jag kunde hjälpa dem med mopparna.
Margareta har undervisat i engelska, svenska och franska på ABF, i riksdagen, regeringskansliet och i flera fackförbund. Hon arbetade tills hon fyllde 72 år.

De tillbringar mycket tid tillsammans men gör också egna saker
– Ibland smiter jag iväg till garaget för att vila upp mig lite, skrattar Olle.
– Och jag ägnar mig gärna åt läsning. Just nu läser jag Selma Lagerlöfs Teatersonetter. Jag är med i både Selma Lagerlöf och Strindbergssällskapet, berättar Margareta.
En förmiddag i veckan håller de Allhelgonakyrkan öppen på Söder. Margareta håller i morgonandakten och läser något tänkvärt ur en bok eller tidning. De sitter i den lilla sakristian och bjuder på kaffe eller pratar lite med besökarna. Det brukar komma ett tiotal, säger Margareta.
– På onsdag flyger vi till London för en bussrundresa till bland annat Oxford och Stratford on Aven, säger Margareta.
– Ibland pratar vi om att ge oss iväg på en riktig långresa men vi vågar inte planera för långt fram i tiden. Varje dag säger Margareta och jag till varandra att vi ska vara tacksamma att vi lever. Man har ju ingen framtid egentligen, säger Olle.

Så går det några veckor och vi stammisar på gymmet undrar vart paret Almqvist håller hus. En morgon är bara Olle där. Margareta har varit dålig, haft hjärtsvikt och vatten i lungorna. Han är orolig, men någon måste ju hålla sig i form, säger han.
Veckan därpå är Margareta tillbaka och kör armhävningar mot skivstången. Hon tar det försiktigt, är lite blek om nosen, men kämpar för att komma igen.
– Jag håller örnkoll på henne, försäkrar Olle!

Text Gunilla Lindahl

Det här är en förkortad version av en längre artikel från Veteranen nr 8. Vill du inte missa någonting från Veteranen? Bli medlem i SPF. Då får du tidningen som medlemsförmån. Det går också att köpa Veteranen i välsorterade tidningsbutiker, via Ztory eller Qiozk eller prenumerera.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas