Hon ser liksom rakt igenom mig. Smälter vartenda fråga ett tag. Marion Rosen känns väldigt ärlig, och stark. Det är inte förrän hon måste resa på sig som det blir påtagligt att 96 levnadsår sätter sina spår.
Grundaren av Rosenterapin föddes i tyska Nürnberg 1914, tre dagar innan hennes pappa försvann ut i kriget. Mamma var fysiskt avståndstagande, till synes olycklig med sin livssituation och sitt äktenskap, och kanske var det just här som fröet till vad som skulle komma att bli Marions livsverk såddes.
– Jag kan inte säga att jag drevs av en vilja att hjälpa människor. Jag bara älskade att ta på dem och se vad som hände, beskriver hon sina bevekelsegrunder.
Själv kan hon inte minnas att mamman någonsin badade eller klädde på henne.
När nazistvindarna började blåsa skickade föräldrarna Marion och hennes judiska syster till Stockholm. Marion läste sjukgymnastik. USA hägrade.
Handpåläggning
Det är fredag kväll och ett 80-tal nyfikna har samlats i Rosen Therapy Center i Berkeley, Kalifornien. Utanför blomstrar det omgivande villaområdet och Marion Rosen ledsagas in, kraftigt böjd, med långkjol och bomullstopp, för att ge sin årliga workshop.
– Vi börjar med beröring, säger hon. Publiken får lägga händerna på varandras axlar, i flera minuter.
– Vad känner ni?, frågar hon.
– Värme. Lugnande. Elektrisk spänning. En gåva, lyder några av de spontana svaren.
Rosenmetoden går ut på att genom handpåläggning göra patienter medvetna om kroniska spänningar i kroppen, som manifesteras i form av smärta. Ofta har de underliggande, psykologiska orsaker, som kan vara omskakande att bli varse.
”Mannen slutar gråta, förvånad”
En man ur publiken ställer upp som demonstrationsobjekt och lägger sig med bar överkropp på en brits. Marion börjar känna igenom hans rygg.
– Det känns tajt här kring diafragman. Hon använder tummen för att komma åt.
Mannen berättar att han har en dålig relation med sin bror:
– Jag har just slutat att vilja döda honom. Jag tror det var därför jag kom, kryper det fram.
Han börjar slappna av och börjar plötsligt hulka. Marion ber honom att lägga sig på rygg och lägger handen på hans bröst.
– Det här är inte äkta, din gråt. När det är äkta så går det inte att stoppa, anmärker hon, omskakande ärligt.
Mannen slutar gråta, förvånad.
– Hur menar du då?
– När du blir högljudd blir det en kontraktion i din kropp. Det är ett försvar och stoppar känslorna, förklarar hon, och konstaterar att mannen har ett muskulärt skydd kring nyckelbenet och hjärtat.
Mot slutet av den 15-minuter långa sessionen börjar han gråta en mycket stilla gråt.
Allt detta sker under publikens förbluffade åsyn.
– Det är nästan som att folk inte lever i de här tajta områdena, de delarna av oss själva som vi inte klarar att hantera. Så behandlingen går ut på att hitta dem på nytt och bli hel igen, förklarar Marion efteråt.
Först vid 70 kände hon sig älskad
Detta gäller i högsta grad även henne själv. Det var först vid 70 års ålder som verkligen kände sig älskad för första gången i livet.
– Någon gav mig behandling och kom åt de där ställena jag hade förnekat. Något öppnade sig. Jag visste inte att jag inte upplevt kärlek tidigare. Det var som en värme som strömmade ut, det var underbart, minns hon.
I sin ungdom var Marion förlovad med en tysk medicinstudent, men han blev värvad till armén och de bröt upp. Senare blev hon gravid med en annan man i USA, men skilde sig och uppfostrade dottern Tina på egen hand. De bor fortfarande tillsammans i Marions sommarstugeliknande hus med lågt i tak, luftiga gardiner och ett golv så lutande att man nästan blir sjösjuk.
Efter 35 år som sjukgymnast trodde Marion trodde närmast att karriären var över, då hon fick allt färre remisser.
Började motvilligt undervisa
– Om hon bara hade vetat, säger Sara Webb, numera chef för Rosenmetodcentret i Berkeley, som blev Marions första student. Året var 1972 då hon bad att få lära sig allt Marion kunde. Marion Rosen hade då en privat sjukgymnastklinik i Berkeley och ett rykte om sig att besitta särskilda färdigheter.
Sara Webb bad henne att dela med sig av sina metoder. Marion hade tidigare botat Saras brors astma. Sara tog med sig sina vänner att öva på och de blev eld och lågor över behandlingen.
Efter två år ville även Marions svenska systerdotter, som studerat vid Axelssons gymnastiska institut, komma och lära sig. Då beslutade Marion, som initialt varit emot idén att undervisa, att det var lika bra ta emot tio studenter på en gång.
När systerdottern återvände till Sverige och berättade för metoden för Hans Axelsson så bjöd han in Marion att föreläsa. Hon höll sin första kurs i Sverige 1982, och har därefter återvänt tre gånger om året.
Motvilligt började Marion undervisa och numera har Rosenmetoden spridit sig över stora delar av världen. Vad Marion kanske främst önskar är att den ska föra människor närmare varandra. Här kan man skönja att hennes upplevelser tidigt i livet kan ha lämnat avtryck.
– Människor som berört varandra kan inte längre kriga, säger hon.
Text: Hanna Sistek
Metoden
Rosen-metoden går ut på att genom handpåläggning göra patienter medvetna om kroniska spänningar i kroppen, som orsakar smärta. Många patienter inser under terapins gång bakomliggande psykologiska orsaker till spänningarna.
Marion Rosen har teorier om att en spänd diafragma till exempel kan minska utrymmet i rotkanalen och leda till ett nervtryck och smärta.
Det finns numera även Rosen-rörelser, vilka kan kombineras med den manuella terapin.
Karolinska Institutet publicerade ifjol en initial studie av Rosenmetoden som visade att patienterna sökt behandling för såväl fysiska som psykiska skäl, liksom för att växa som människa. De var nöjda eller mycket nöjda med behandlingen. *
Detta är dock bara en initial studie som dessutom saknar kontrollgrupp, så det saknas alltså solida vetenskapliga belägg för att Rosenterapi fungerar, liksom många andra alternativa behandlingsformer.
Vad forskarna upptäckte var att det var inte bara beröringen inom Rosenterapin, utan kombinationen av beröring och interaktion med terapeuten, som patienterna uppskattade.
Veteranen har, trots upprepade ansträngningar, haft svårt att hitta kritiska granskningar av metoden. Varken Socialstyrelsen eller Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering, SBU, har utvärderat Rosenmetoden. Sveriges Läkarförbund har inga kommentarer.
* Riitta Hoffren-Larsson, Barbro Gustafsson, Torkel Falkenberg. The Journal of Alternative and Complementary Medicine. September 2009, 15(9): 995-1000. doi:10.1089/acm.2008.0489.
