Naturläkemedel på frammarsch
Hälsa & medicin | Sköt om dig!
Mistel, ginkgo, teblad och johannesört är exempel på växter som används i naturläkemedel. Foto Colourbox

Naturläkemedel på frammarsch

Läkare och myndigheter betraktade dem länge med skepsis. Men nu håller naturläkemedel på att få en ny acceptans. Många av dem kontrolleras numera utifrån samma tuffa krav som andra läkemedel.

Publicerad 2014-07-30

Naturläkemedel har betraktats helt olika i de europeiska länderna. Samma produkt som i exempelvis Tyskland och Frankrike skrivits ut av läkare har i Sverige legat utanför det medicinska kontrollsystemet. Nu går utvecklingen mot en ökad samsyn.
I Sverige innebär det att naturläkemedel går från att vara något som läkare tagit avstånd från, till att bli en alltmer integrerad del av medicinen.
– Från början var naturläkemedel en reaktion mot apoteksläkemedel och såldes bara i hälsokostaffärer. Nu flyter det ihop mer och mer, säger Jan Bruhn, doktor i farmaci och tidigare lektor i farmakognosi vid Uppsala Universitet.
I läkekonstens barndom var naturläkemedel det enda som fanns att tillgå. Ända in på 1900-talet var de flesta läkemedel mer eller mindre obearbetade naturprodukter. Men i takt med att den kemiska vetenskapen utvecklades blev det möjligt att identifiera och isolera verksamma substanser och tillverka syntetiska kopior.
Under en period fanns skolmedicin och naturläkemedel sida vid sida på apotekshyllorna. Men under 1960-1980-talen rensades naturläkemedlen ut.
– Svenska läkare ansåg att växter var passé. De hade lämnat ifrån sig några godbitar som morfin och annat som man använde i den rena kemiska formen. Men de som var extrakt eller örtteer och inte var noggrant bearbetade, tyckte man var löjliga, säger Jan Bruhn.

Fördelarna med syntetiskt framtagna läkemedel var uppenbara: Genom att tillverka substanser i laboratorium blev det möjligt att veta exakt vad och hur mycket av en aktiv substans varje läkemedelsdos innehöll. Detta till skillnad från växtextrakt, där koncentrationen kan variera från växt till växt och där det trots en noggrann extraktionsprocess alltid följer med andra ämnen än just dem man är ute efter. De moderna läkemedlen var också skarpare, effektivare och mer snabbverkande.
Men med tiden dök det upp allt fler tecken på att det också fanns nackdelar. Neurosedynkatastrofen på 1960-talet var det värsta exemplet, då ett hundratal svenska barn föddes med missbildningar efter att deras mammor fått sömnmedlet Neurosedyn under graviditeten.
– Det gjorde att folk fick upp ögonen för att moderna läkemedel kunde ha svåra biverkningar. Då började de söka alternativ och det dök upp många nya produkter i hälsokostaffärerna, säger Jan Bruhn.

I andra delar av Europa, som till exempel Tyskland och Frankrike, var utrensningen av naturläkemedel inte alls lika omfattande som i Sverige. Där har naturläkemedel och konventionella läkemedel alltid funnits sida vid sida på apoteken. Men i Sverige ledde utrensningen och motreaktionerna till en stark polarisering under andra halvan av 1900-talet.
Eftersom svenska medicinska experter inte betraktade naturliga extrakt som medicinskt verksamma överhuvudtaget omfattades de inte av läkemedelslagstiftningen. Det gjorde att företagens egna påståenden inte kunde kontrolleras, och att de som ändå ville använda vad som då kallades naturmedel lämnades utan vägledning.
– Det förekom överdrifter i stil med »det här är naturligt och fullständigt ofarligt«, vilket inte är sant, säger Jan Bruhn.
I början av 1990-talet insåg man problemen med detta och återinförde kontrollen. För att företag skulle få sälja sina produkter under benämningen naturläkemedel krävdes nu ett godkännande av Läkemedelsverket om att preparatet var säkert, erkänt och utan allvarliga biverkningar. Det fanns däremot inga krav på bevisad effekt.

2006 ändrades lagstiftningen igen. Bakgrunden var ett EU-direktiv om att läkemedel baserade på växter skulle behandlas på samma sätt i alla medlemsländer. Förändringarna innebar att läkemedlen sorterades efter två kategorier – växtbaserade läkemedel, VBL, eller traditionella växtbaserade läkemedel, TVBL (se faktaruta). Läkemedel som baseras på andra naturliga råvaror – exempelvis oljor och mineraler – finns i en kategori för sig.
Under perioden då naturläkemedel var ställda på undantag i Sverige satsade andra länder på att lära sig mer om dem. Forskning ledde fram till bättre preparat och det gjordes omfattande kliniska studier för att studera läkemedlens faktiska effekter. Studierna har gjort det möjligt för läkemedel i kategorin VBL att bli godkända enligt samma tuffa krav som andra läkemedel. I vissa fall har studierna visat på så starka effekter att läkemedel blivit receptbelagda.
Hur kommer det sig då att synen på naturläkemedel skilt sig så mellan olika länder? Jan Bruhn tror att det beror på flera faktorer. Under andra världskriget ställdes den kemiska industrin i de krigförande länderna om för produktion av sprängämnen, vilket ledde till en brist på kemiska läkemedel.
– Då tvingade man apoteken att fortsätta med medicinalväxterna. Man uppmuntrade till och med skolbarn och kvinnor att samla in växter till apoteken.

Han tror också att det finns en kulturell skillnad i synen på hur sjukdomar bäst förebyggs och behandlas.
– En del vill börja direkt med kniven, med det skarpa. Andra vill börja mjukare. Tyskar, fransmän, spanjorer och italienare har hållit kvar vid de lite mer mjukverkande läkemedlen, som man kan rekommendera först. Där lever också homeopati som ett kraftfullt alternativ. I Sverige har vi ett lite mer teknokratiskt synsätt.
Tack vare mer kunskap och en tydligare reglering har läkare och myndigheter slutat se ned på naturläkemedel, konstaterar Jan Bruhn.
– Idag är det till och med så att vissa läkare rekommenderar det, för att de ser att i behandlingen av den här patienten så passar det.
Det blev Jan Bruhn själv varse senast han var hos läkaren.
– Jag gick till distriktsläkaren för åderbråck. Då sa han »du kan välja mellan stödstrumpa eller hästkastanj i tablettform«. Och då visste han inte om att jag är insnöad på det här.
Jan Bruhn välkomnar att polariseringen brutits och att naturläkemedel så sakta går mot att bli en del av den vedertagna medicinen.
– Men det betyder inte att det ska ersätta moderna läkemedel, de är ett komplement.

Text  Fatima Grönblad

Naturläkemedel

Tre kategorier

Växtbaserade läkemedel med väletablerad medicinsk användning: Läkemedel som tillverkas av växtextrakt och kan anses väletablerat, bland annat genom omfattande användning och att medlet varit godkänt i något EU-land sedan mer än tio år. Här är kraven för att godkännas desamma som för konventionella läkemedel.

Traditionella växtbaserade läkemedel: Ett läkemedel som använts under lång tid och tillverkas av växtextrakt. För att godkännas inom denna kategori ska företaget kunna bevisa att läkemedlet använts i minst trettio år, varav 15 år inom EU.

Naturläkemedel: Ett läkemedel som tillverkas av djurdel, bakterie, fettsyra, mineral eller salt. Ska ha naturligt ursprung och inte vara för behandlat. Förutom grundkraven ska tillverkaren kunna visa att erkända handböcker rekommenderar läkemedlet.
På Läkemedelsverkets hemsida finns förteckningar över alla läkemedel i de olika kategorierna. Samtliga finns också listade i FASS.

Exempel på naturläkemedel
Extrakt av johannesört används vid lätt nedstämdhet (både receptbelagda och receptfria preparat finns).
Läkemedel baserade på mistelextrakt används inom cancervården (receptbelagt).
Salvor med extrakt av grönt te används vid behandling av könssjukdomen kondylom (receptbelagt).
Ginkgoextrakt används vid behandling av bland annat minnesbesvär, yrsel och öronsusningar (receptfritt).
Fiskolja används för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

Lästips
Läkemedel från naturen – En integrerad del av medicinen, utgiven av Apotekarsocieteten 2013

Dölj faktaruta

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.