Liten ö – stora upplevelser

Malta är ett underskattat och pyttelitet land med massor att se och uppleva. Allra skönast är våren då grönskan är frodig och blomsterprakten breder ut sig överallt. Dags för en upptäcktsresa!

Den stenlagda stigen sluttar stadigt neråt mot det stora templet. Till vänster om oss glittrar det knallblå havet i vårsolen. Till höger breder solgula blomsterängar tryfferade med en mindre andel blå och lila blommor ut sig mellan sandgula kalkstensklippor. Ovan oss lyser solen på en nästan molnfri himmel. Det är både energirik och rogivande vår i det lilla öriket Malta, mitt i Medelhavet.
Malta är ett pyttelitet land – stort som Öland – med en exceptionellt rik historia. Tänk bara på de mytomspunna korsriddarna från Johanniterorden som styrde här från 1500-talet till sent 1700-tal eller det hjältemodiga motståndet mot belägrande tyskar och italienare under andra världskriget då Malta var en del av det brittiska imperiet.

Men Malta – som består av huvudön med samma namn, den mindre ön Gozo och den pyttelilla ön Comino – har också varit en del av Romarriket och än mer fascinerande är den hemlighetsfulla och över 5 000 år gamla stenålders-högkulturen som lämnat efter sig en rad tempel som för tankarna till världsberömda Stonehenge i England.
Nära Maltas internationella flygplats gömmer sig öns mest unika sevärdhet – men den är svår att få se och förbjuden att fotografera. I stillsamma förortskvarter gömmer sig den underjordiska begravningsplatsen Hal Safilieni, uppförd av en högkultur för över 5 500 år sen – tusen år före Cheops pyramid i Egypten. Under jord väntar våningsplan som huggits ut för att likna de stora templen ovan jord från samma tid.
Forskarna tror att 7 000 människor begravts här, men det mesta runt den här stenålderskulturen är gissningar, berättar guiden för vår grupp på tio personer – maxantalet som släpps in varje timme. Biljetterna måste bokas veckor i förväg.

På promenadavstånd därifrån står ett av de största stenålderstemplen – Tarxien – ett fascinerande bygge där de skulpturer man hittat nästan alla föreställer tjocka kvinnor. De bästa fynden härifrån och från de vackert belägna templen Hagar Qim och Mnajdra på den dramatiska södra kusten finns att se på Vallettas fina arkeologiska museum.

Den stenlagda stigen genom det gula blomsterhavet sträcker sig just mellan Hagar Qim och Mnajdra. Det finns gott om informationsskyltar vid båda men utan en kunnig guide eller en bra guidebok kan det vara svårt att få grepp om vad det är man ser på dessa kultplatser. Skalan på tempelbyggena går dock inte att missa. Vissa block är enorma och måste ha varit mycket svårflyttade i den kuperade terrängen.

Man bör vara rutinerad bakom ratten.

Vi har tagit oss hit med hyrbil. Perfekt att kunna stanna när man vill. Men på Malta är det vänstertrafik, trafiken är oftast tät och vägarna smala, så man bör vara rutinerad bakom ratten och helst välja en automatväxlad bil så man slipper växla med ”fel” hand också. Vill man inte köra själv finns det många utflyktsturer både med buss och privatchaufför. Eller så tar man de billiga offentliga bussarna. Flest valmöjligheter för bussåkare finns i Valletta och Rabat på Malta och i Victoria på Gozo.
Maltas sydkust slutar i branta stup ner i havet och det finns gott om fina utsiktsplatser. Vi stannar både vid Dingli-klipporna och på kustberget ovan Blue Grotto, som man för övrigt kan åka igenom med utflyktsbåt.

Gozo har mer natur – och vårblommor – än Malta, som gjort för lagom ansträngande vandring. Visit Malta har gratisguider på nätet till en rad vandringar på både Gozo och Malta. Vi väljer sydkusten för att slippa dagens nordanvind. Stigen tar oss över vackra klippor med inbakade fossiler i kalkstenen, över blommande kullar, förbi ett par av kustens flerhundraåriga vakttorn
i sten och ner till den rara havsviken Mgarr ix-Xini, där Brad Pitt och Angelina Jolie filmade By The Sea som gick på bio 2015.
En annan dag tar vi bilen runt Gozo, lunchar på skaldjur i charmiga Xlendi där restaurangborden står uppradade runt hamnen med sitt turkosa vatten och stannar sen vid dykarnas favorit Dwejra Bay där havet ligger lugnt denna solskensdag. Annat var det när vi var här för sex år sedan – då slog stora havsvågor närmare 20 meter upp på klippväggarna och dumdristiga turister blev så när utspolade i havet när de gick för nära för att ta selfies.

Saltdammarna är huggna direkt ur kustklipporna

I Victoria, Gozos huvudort med många bra matställen, är det dags för ett espressostopp i solen och ett besök i det imponerande citadellet på en kulle som befästes redan för 3 500 år sen.
Både Malta och Gozo har gott om imponerande kyrkor. Vi fortätter till Johannes Döparens kyrka i Ix-Xewkija, med världens tredje största kupol. Från kyrkans topp har vi fin vy över öarna. En helt annan typ av sevärdhet är saltdammarna på nordsidan av Gozo – huggna direkt ur kustklipporna och än i dag använda sommartid.

Bilfärden till Ghar Mixta-grottan på Gozos nordkust är skumpig och skär genom ett blomsterhav. Men det är det värt för grottan öppnar sig mot havet och bjuder på en sagolik vy över gröna kullar och den långgrunda Ramla-strandens rödlätta sandtäcke. Kanske bodde det en gång stenåldersmänniskor i grottan och hade samma vy som vi.
Vi far ner till stranden där några tappra kvinnor badar medan majoriteten njuter på den solstekta sanden. I början av april kan man räkna med 16 grader i havet – svalt, men fullt badbart för en svensk om vinden mojnat och termometern stiger över 20-gradersstrecket. Fler fina sandstränder hittar man på Maltas västkust. Paradise Bay är mest känd, men Golden Bay är allra vackrast.
Valletta, längst i öster, är landets huvudstad, grundad den 28 mars 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och anlagd för att stärka skyddet av ön och dess bästa hamn efter den ottomanska belägring som så när knäckt korsriddarna året innan.

Huvudstaden – Unesco-världsarv – är en av världens minsta med bara 5 000 invånare på 0,8 kvadratkilometer, men här finns mycket att se. Det arkeologiska museet har vi redan nämnt. Ett annat givet sightseeingstopp är Grand Master’s Palace, varifrån Johanniterriddarnas ledare styrde riket. Här väntar ståtliga salar, makalösa väggmålningar och en imponerande samling vapen och rustningar från riddarnas storhetstid. Missa heller inte riddarnas huvudkyrka, St. John’s, guldskimrande interiör.
Valetta har gott om mysiga matställen och billiga barer, så en vårweekend är helt rätt. Norr om Valetta breder det moderna Malta ut sig med sammanvuxna kuststäder, många höghus, mycket bilar och rätt lite charm. Enda skälet att vistas där är de många restaurangerna i toppklass, flera har Michelinstjärnor.
Då föredrar vi den muromgärdade överklasstaden Mdina på en av Maltas högsta punkter. Här slinker vi in på det sevärda nya museet Casa Gourgion, ett rikemanshem byggt i nygotisk stil vid förra sekelskiftet. När man inte möter någon av de många fina hästdroskorna känns den citadellika stadens gränder som en tidsresa till när riddare med lansar och armborst skötte försvaret ovan vallgravarna. Stannar man över natten kan man njuta av gourmetmat på Michelinrestaurangen De Mondion.

En avsmakningsmeny vi sent ska glömma.

På söndagar åker malteserna gärna till fiskebyn Marsaxlokk i sydost. I hamnen guppar små fiskebåtar i traditionella färger med de obligatoriska ögonen i fören. På kajen är det marknad med fisk, vardagsprylar och souvenirer. Men de flesta kommer hit för fisk- och skaldjursrestaurangerna längs kajen. På La Nostra Padrona är den grillade fisken och den åttaarmade bläckfisken ljuvlig. Till kaffet bjuds det dessutom på god maltesisk limoncello.

Mycket i mat- och dryckesväg på Malta är influerat av Syditalien och Nordafrika men i dag finner man också mer långväga inspiration – som den asiatiska touchen på vårt favoritställe på Gozo – Tmun, där den unge kocken Paul Buttigieg erbjuder en avsmakningsmeny vi sent ska glömma. Precis som stenålderstemplen, riddarborgarna, badstränderna och det ljuvliga vädret då vi i Sverige bara kan hoppas på vårväder.

Text: Johan Öberg