På cykel längs Loire

Historia, god mat, motion och många upplevelser. Allt detta får den som färdas på två hjul utmed Frankrikes längsta flod.

Den egentliga resan börjar i Orléans, tio mil söder om Paris. Härifrån ska vi färdas i lugn takt längs cykelleden La Loire à Vélo och följa landets längsta flod ner till Nantes vid Atlantkusten.
Cykelhotellet Urban Jungle ligger nära järnvägsstationen. Vi lägger in våra väskor och ger oss ut på stan. Det syns att Orléans varit huvudstad till 1789. På Place du Martroi blickar stadens nationalhjälte Jeanne d’Arc ner på den dagliga marknaden. Gågatan Rue de Bourgogne väljer vi Glouglou, en modern bistro där vi njuter av lammracks , ratatouille och ett glas rött från trakten.
Dagen efter följer vi floden till byn Meung-sur-Loire med sina smala gator. Här blir det quiche, liten paj, till lunch som vi köpt på la boulangerie, bageriet, vid torget. Eftersom vi följer en flod är landskapet platt och öppet. Några skogar syns inte till. Däremot andra cyklister. Man hejar och känner sig delaktig.

I Beaugency, med sin imponerande bro från medeltiden, börjar Loiredalens mest slottstäta del, La Vallée des Châteaux, med ett tjugotal slott. Det största, Château de Chambord, är lätt att hitta om man viker av vid Blois och tar Route departementale några kilometer. Slottet, som byggdes på 1500-talet när Frans I var kung, är gigantiskt med sina tretton torn och 440 rum. Vi bor på Relais de Chambord och erbjuds att få följa med jägmästare Guillaume ut i den stora jaktparken nästa morgon.
Vi är på benen vid sex för att tillsammans med några andra nyfikna åka jeep ut och spana efter vildsvin och kronhjortar. Guillaume lämnar oss i en hydda med bara en smal glugg delvis täckt av kamouflagenät. Det är kallt och mörkt. Ingenting händer. Efter en dryg timme kommer gryningsljuset – då hör vi hjortarnas brölanden. Äntligen lite action! Efter ytterligare en halvtimme lösgör sig två kronhjortar ur ekdungen och kommer ut på ängen. Om vi varit jägare hade de varit ett lätt byte. ”Jakten bedrevs med musköt, armborst och greyhounds”, berättar Guillaume när vi efteråt får kaffe i en lada dekorerad med många horn.

Efter en rejäl frukost i Blois möter vi upp Cyril Gautrey, en före detta ballongförarare som numera rattar träpråm på Loire. Vi bjuds ombord och han stakar ut innan motorn startas. Det är härligt att komma ut på floden. Vi glider fram i sakta mak, inga andra båtar syns till. Cyril visar oss en smal ö med avgnagda trädstammar i strandkanten. Bävern är vanlig här.
Lite längre fram står en fiskare med spinnspö.
– Det han försöker fånga är gädda, gös eller karp, säger Cyril. Vattenkvaliteten är god, men tyvärr har vattenståndet sjunkit rejält. Här är det bara 25 centimeter. Medeltemperaturen i vattnet har också höjts vilket inte är bra för fisken. Ett annat problem är allt fler invasiva växter, men de bekämpas nu. Jag vill att floden ska få förbli vild och levande!
Efter båtturen tar vi oss till medeltidsstaden Chaumont. Här tronar ett magnifikt 1300-tals­slott på en skogklädd kulle. Där uppifrån njuter vi av utsikten till vår lunchbaguette. Solen värmer och det doftar härligt från cederträden.

Sandrine Mahaut möter vid slottets ingång. Hon vill först visa Le Jardin résilient, den uthålliga trädgården.
– Här odlar vi växter som klarar sig utan bevattning. De blir bara någon decimeter höga och inte så färggranna men trädgården är resurssnål och klimatsmart, berättar hon stolt.
Uthållighet och hållbar odling var också temat för förra årets internationella trädgårdsfestival.
Utformningen av själva slottsträdgården var nyskapande på 1800-talet. Med sina vindlande stigar, blomsterprakt och utsiktsplatser lockar den tusentals besökare.
Nästa stopp blir Amboise som anses vara den vackraste av alla städer i Loiredalen. Medan guiden Samuel Buchwalder går före uppför de många trapporna till slottet berättar han att Leonardo da Vinci bodde här sina sista levnadsår på 1500-talet. Med sig från Italien, i en sadelväska, hade han Mona Lisa. Den köptes av kung Frans I och därför hänger den i dag på Louvren.
Da Vinci bodde på en herrgård som är förbunden med slottet av en underjordisk gång. I dag finns här ett museum. Ute i trädgården har man med hjälp av renässansgeniets ritningar rekonstruerat den mest spektakulära uppfinningen – helikoptern.

Resans mest oväntade upplevelse inträffar hos vinmakarna Bouvet Ladubay i Saumur. Före provsmakningen vill de att vi ska uppleva deras vinkällare på två hjul. På varsin 60-talshoj bär det av in i de mörka, före detta gruvgångarna. Guiden Caterine stannar vid en sidotunnel där flera hundra ektunnor lagras.
– De ska inte bara stå där, säger hon, de måste också vändas regelbundet och vätskan ska filtreras.
Åter i butiken köper vi, nu med viss respekt, varsin halvflaska av deras berömda mousserande Bouvet Brut de Loire.
Slottet i Saumur är Loiredalens enda gotiska slott. Med vindbrygga, höga torn och beläget på en kulle kunde det vara förebild för sagans slott.
På en pråm nere vid floden serveras vi välkryddad fiskgryta med rouille på enkla restaurang Sur les Quais. Vi är de enda gästerna men efter hand droppar folk in. Vid grannbordet pratar ett danskt par om Musée de Blindés där de just besökt den unikt stora samlingen av bepansrade militärfordon med över 800 stridsvagnar.
Krig framträder som ett underliggande tema för vår resa. Från Orléans, där Jean´Arc på 1400-talet ledde kampen mot engelsmännen, till de medeltida slotten som primärt var försvars­anläggningar. Överallt påminnelser om andra världskriget, med Tysklands ockupation och striderna kring befrielsen, då även de allierades bombmattor jämnade städer med marken.
Men Saumurs äldre delar klarade sig så vi kan se de gamla husen med korsvirkesdetaljer. Vid kajen ligger Le Grand B där vi hyr cykel.

I Angers stöter vi på La Vélo Francette – prisad som finaste cykelled.

Knappt tre timmar bort, i staden Angers, stöter vi på La Vélo Francette – prisad som finaste cykelled. Den är 60 mil och går från kanalkusten till La Rochelle vid Atlanten. Frankrike har ett ovanligt stort nät av cykelleder, alla med natursköna sträckningar och föredömligt bra skyltning.
Efter Angers vidgar sig Loire och hela dalgången. Vi närmar oss målet Nantes. Som vanligt vid infarten till större städer är det svårt att hitta. I rusningstid kan det vara rejäla köer. Men med gps och lite tålamod grejar vi det.
Sista dagen har fullspäckat program. Först en vandring med Katia Forêt från turistbyrån i centrum.
– Vår populäraste satsning är Le Voyage à Nantes, berättar hon. Vi ritade in en maximalt bra rundvandring på en karta. Sedan målade vi en tjock grön linje längs den två mil långa slingan. Nu ska vi följa en bit av den.
Vi går mot Place St-Pierre där det är marknad varje dag. Därifrån snirklar ”Gröna linjen” genom det vackra området Graslin. Katia visar eleganta Passage Pommeraye. Denna galleria öppnade redan 1843 och blev med sina 66 butiker en sensation.
Vår stadspromenad slutar där den började: vid Château des Ducs de Bretagne, byggt på 1400-talet när Bretagne var självständigt. I dag är det stadens historiska museum. Vi lär oss om Frankrikes kolonialism. Nantes var den viktigaste hamnen för den omfattande slavhandeln som pågick i över 200 år.

Nästa mål är ön Ile de Nantes. Tidigare låg här stora skeppsvarv men sedan 2007 pågår ett konstnärligt projekt: Les Machines de l´Ile, öns maskiner. Märkligast är en jättelik och färggrann mekanisk elefant som vandrar omkring styrd av en mekaniker. Om man vågar får man sitta på dess rygg åtta meter upp. En fantasifull karusell tar med vuxna och barn till havets värld. Jules Vernes ande svävar över det hela, han växte upp här i Nantes. Även Leonardo da Vinci har inspirerat Francois Delarozière och Pierre Orifice som skapat allt.
Vi avslutar dagen med att skåla i cider till galette, bovetepannkaka – båda bretonska specialiteter. Vår Loireresa har varit givande. Att varva cykel och bil har gjort det möjligt att följa 40 av cykelledens totalt 90 mil på fyra dagar. Alla cykeluthyrare utmed La Loire à Vélo gör det lätt att improvisera. Ju mer tid, desto mer kan man cykla längs ljuvliga Loire.

Text: Göran Willis Foto: Monika Samuelsson