Res på räls

Mimmi och Jakob Skarrie har alltid varsitt interrail-pass redo i mobilen. Åtta tågluffar har det blivit sedan de blev pensionärer för fyra år sen. Numera föreläser de också för att inspirera fler seniorer att våga välja rälsen ut i Europa.

De brukar ge två nyckelord för att en tågluff ska bli bra: flexibilitet och nyfikenhet.
När vi möter dem i hemmet vid sjön Gerdsken i Alingsås sätts flexibiliteten genast på prov. Inga problem, Mimmi och Jakob ställer blixtsnabbt om, hittar tågluffarutrustning och åker med till stationen för att fotas i dagsljus.
– Vi är båda flexibla när det händer – och det händer ju alltid något, konstaterar de lugnt.
När de kom hem till Alingsås efter senaste treveckorsluffen i början av november 2025 mötte Jakob snö i sandaler med strumpor.
– Det enda tåget som inte gick på hela resan var det sista. Från Göteborg till Alingsås, skrattar Mimmi.

Det mesta som har med tågluffandet att göra får både henne och maken att känna glädje idag. Men att Sverige ligger efter andra delar av Europa, exempelvis när det gäller biljettluckor på stationer och att man drar in tåg till Norrland när andra satsar på både bättre och fler linjer, kan irritera.
– Det finns många skäl att ta tåget utöver det miljömässiga. Så vi vill gärna hjälpa fler att få upp ögonen för hur bra det är på många sätt. Även för hjärnan, säger Mimmi.
När yngsta dottern tog studenten för fyra år sedan gjorde makarna som de bestämt redan när hon föddes – gick i tidig pension.
De ville resa mycket och göra så mycket de kunde ”medan de orkade”.
– Efter hand kom vi fram till att vi gärna ville resa med tåg, och då behövs tid. Så det passar väldigt bra ihop med att vara pensionär, säger Jakob.
Tillbaka hemma vid matsalsbordet i det ombonade huset breder de ut tågkartan med de grönmarkerade, vackraste rutterna och foton från senaste resan.

Vi lever vår dröm

I vår är det dags för nästa tågluff. Mot Storbritannien den här gången. Men till dess finns mycket att upptäcka även i vardagen. Förr, när han jobbade, längtade han alltid efter något, minns Jakob.
– Jag längtade efter fredag, sportlov, sommarlov. De sista åren längtade jag efter att bli pensionär. Men nu längtar jag inte efter något sådant längre. Nu är varje dag en bra dag.
Mimmi nickar medhåll. Bägge har haft meningsfulla jobb de trivts med. Men arbetet som lärare har ändå inneburit press och att båda fått vara på tårna hela tiden.
När det nya livet började, med en första gemensam tågluff, var de för första gången på 34 år också barnfria med självgående och utflugna vuxna barn.
– Man kan säga att vi väldigt mycket lever vår dröm nu även om det låter som en klyscha. Men så är det, förklarar Mimmi.
När de föreläser för andra seniorer, hittills mest i regionen på bibliotek och i kyrkor, är intresset stort.
– Seniorer nuförtiden är väldigt ungdomliga människor, försäkrar Jakob.
Som unga gjorde paret en gemensam tågluff. Året var1982. Idag, 43 år senare, är känslan av frihet och möjligheter sig lik. På Hamburg Hauptbahnhof kan du på tavlan fortsatt se tolv olika ställen du kan åka till inom en timme.

Men det finns en del att fundera över innan det bär av.
– Var och en ska göra det som känns bra för en själv, lyder grundrådet från Mimmi och Jakob som till exempel aldrig bestämmer boende förrän på tåget.
De har alltid hittat boenden tack vare förmånen att kunna välja restid. Hemligheten är att alltid resa i lågsäsong, vår (april-maj) respektive höst (oktober – november).
– Det är hela grejen! Vi slipper att stå i köer, boenden är billiga och det finns plats på tågen.
De köper sällan platsbiljett men där så krävs gärna i biljettlucka på aktuell station. I undantagsfall kan de köpa i förväg, som för hemresan mellan Hamburg och Köpenhamn där många väljer samma avgång. Att tågluffa på det sättet mitt i sommaren vore en omöjlighet både praktiskt och ekonomiskt.
– Att vara pensionärer känns oerhört förmånligt, säger Jakob och Mimmi.
De pekar glatt ut Assisi, Kranjska Gora, Ravenna, Spoleto och andra höjdpunkter från höstens resa på tågkartan.
På luffen lever de inget lyxliv, snarare budgetliv, men utan att slå fast någon budget för varje dag, som när de var unga. De sitter inte upp och sover, utan väljer ligg- eller sovvagn när de numera tar nattåget ner genom Tyskland.

De bor helst på mindre pensionat eller hostel. Men aldrig i sovsal utan i tvåbäddsrum. Och de har lärt sig att sikta mot mindre orter och landsbygd för att få se mer av det annorlunda.
– Storstäderna kommer du alltid till ändå. En stor fördel med tåget är ju att du kommer mitt in i centrum direkt. Dagsformen kan få avgöra vart och hur länge du väljer att resa, summerar Jakob.
Senaste luffen kostade ungefär 45 000 kronor totalt. Runt 1 400 kronor per dygn plus biljetter för bägge.
– Det kostar ju pengar att vara hemma också. Men när vi kom hem hade vi fått pensionspengar. Fast vi varit ute och roat oss. Det är en fantastiskt gynnsam livssituation, ler han.
Med valet att vara ute på luffen så pass länge och så många gånger har de inte behov av att äta trerätters med vita dukar.
– Vi gillar att bo på små ställen där en gubbe fixar frukosten. Det är ingen kompromiss utan ett plus för oss, säger de.

Du måste kunna bära din packning själv

Men var och en får hitta sin melodi. Om du ska ut på en ”en gång i livet-resa” finns all möjlig bekvämlighet att köpa – även för tågresorna.
Några val kan underlätta längs vägen.
Mimmi och Jakob är bra på att packa lätt. Hon åtta kilo, han max tio. Som regel med varsin ryggsäck och miniryggsäck för dagsturer. Efter en axeloperation prövade Mimmi senast en svart dramaten, med största fördel ”att den är så tyst”.
De tycker om att gå men väljer numera gärna boende någorlunda nära tågstation eller centrum.
– Viktigt är att du måste kunna bära din packning själv, även om du har rullväska. Så pass fysiskt stark måste man vara. Det kommer trappor och ibland fungerar inte hissen, konstaterar Mimmi som med artrosknän ser upp med nedförsbackar.
Vikten av bra och bekväma skor ska inte underskattas. Kläder är idag relativt enkelt att välja rätt, menar Jakob. En bra jacka tål regn. En fleecetröja håller värmen. Byxor möjliga att ta av ben på är praktiskt.
Lite tvättmedel i packningen likaså när det ofta finns tvättmöjligheter. Hoppfällbara kåsor och spork, sked och gaffel i ett, samt kikare för fågelintresserade Jakob ingår. Liksom kortspel och korsord. Själva har de hittills aldrig blivit av med sin packning.

Men det viktigaste bär de alltid med sig: mobilen, pass, powerbank, dosetten, pengar där lite kontanter ingår.
– Hitta ditt eget sätt så du känner dig lagom trygg, råder Mimmi som sytt en extra ficka i jeansen för mobilen medan Jakob använder midjeväska.
– Men det ska ju vara ett äventyr också, enas de.
Redan på vägen hem brukar det födas en plan, i grova drag, inför nästa resa. Som vårens mot England och Irland. Men detaljer planeras aldrig.
– För den som är nyfiket lagd finns alltid något att se, summerar Jakob och Mimmi.
Själva tänker de fortsätta så länge de orkar vara nyfikna nog.
– Tågluff är för den som kan acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Ibland kan det till och med bli bättre än du tänkt dig!