De vulkaniska paradisöarna
Res | Äventyr
Lipari. Foto: Inger Hammar.

De vulkaniska paradisöarna

Norr om Sicilien ligger de mytomspunna Eoliska öarna, uppkallade efter Poseidons son Aiolos. Sju små vulkaniska öar som står på Unescos världsarvslista. Här kan man se dånande eldslågor från vulkanen på Stromboli och bada i såväl lera som i kristallklart vatten.

Tidningen Senioren
Publicerad 2018-11-16

En ljummen kväll i början av juni tar vi nattfärjan från Neapel till Stromboli, den nordligaste av de Eoliska öarna. Färjan lämnar hamnen Porta di Massa medan solen går ner i nordväst och färgar Vesuvius rosa.
När dagen gryr blir Strombolis kägelformade silhuett synlig vid horisonten. Den aktiva vulkanen är gömd bakom öns högsta berg och hindrar oss att se eldkaskaderna, men värmen från utbrotten skapar en karaktäristisk molnring runt toppen av ön.
Stromboli var befolkad av några få fiskarfamiljer, när Roberto Rossellini gjorde den känd över världen med filmen Stromboli terra di Dio, inte minst genom sin skandalomsusade romans med Ingrid Bergman. Huset där de bodde står kvar, men är övergivet och förfallet. Restaurangen Ingrid mitt emot kyrkan minner om historien.

När dagen gryr blir Strombolis kägelformade silhuett synlig vid horisonten.

Vulkanen lockar många. Med guide får man klättra upp till kraterkanten på kvällen för att se den sjudande kitteln och eldkvastar lysa upp natthimlen och vandra tillbaka i mörkret med pannlampor. Från Observatoriet, som är lättare att nå, ser vi från uterestaurangen på lite mer avstånd de dånande flammorna. När vädret tillåter kan man gå ut med båt och se hela skådespelet, ibland med glödande lavaströmmar på sluttningen ner mot havet.

Panarea

Panarea är en av de mindre öarna, omgiven av ett rev, där många fartyg genom tiderna gått i kvav. Idag är ön framför allt befolkad av välbeställda norditalienare, som under högsäsong fyller den lilla hamnen med sina lyxjakter. En mycket vacker ö, liksom Stromboli bilfri och idealisk att ströva runt.
De vitrappade murarna är översållade av bougainvillea, oleander och jakaranda och vägarna kantade av mullbärsträd, kaktus, fikon och citron. Söderut ligger en härlig sandstrand med kristallklart vatten, Spiaggio Zimmari.

Idag är ön framför allt befolkad av välbeställda norditalienare.

Bortom stranden klättrar vi upp till en vackert belägen havsomsluten högplatå med rester av en bronsåldersbosättning, Punta Milazzese, från 1400 f Kr. Norrut ser man silhuetten av Stromboli i fonden och badar i ljummet vattnet, uppvärmt av fumeroler, fickor där vatten från heta undervattenskällor blandas med havsvattnet.
Med snabbfärjan (aliscafi) eller den långsammare bilfärjan kan man luffa runt i övärlden, även till de allra minsta och mest avlägsna öarna Filicudi och Alicudi. Efter en capuccino i Filicudis hamn klättrar vi upp till den förhistoriska bosättningen Capo Graziano, som ligger någon kilometer söderut med en storslagen utsikt. På Alicudi finns några få bofasta, men bara åsnestigar.

Salina

Den näst största och frodigaste ön är Salina. Den bördiga jorden och tillgången till källvatten lämpar sig för odling av malvasiadruvan, som ger öns delikata dessertvin. Salina är också känd för sin kapris. Första helgen i juni ordnas kaprisfestival i Pollara på öns nordvästkust. Det var i utkanten av byn Pollara som Pablo Neruda i filmen Il Postino bodde. Det ockraröda huset ligger nu övergivet i en förvuxen trädgård. Ett minnesmärke av brevbäraren och hans cykel i siluett mot havet är uppfört till minne av den Oscarsbelönade skådespelaren och manusförfattaren Massimo Troisi.
Pollara liksom andra byar på ön når man lätt med buss, som utgår från hamnen Santa Marina.

SENIORGUIDEN

Resa dit: Färja från Neapel eller snabbare från Milazzo. Buss från flygplatsen i Catania till hamnen i Milazzo tar två timmar och kostar 15€.
Passar: Den som inte bara vill ligga på en strand, är intresserad av natur och kultur, tycker om att röra sig, äta gott och uppskattar ett lugnare tempo.
Bästa tiden: Maj – oktober. Juni var perfekt. Eftersom öarna är bebodda året om, går det att resa andra tider, men färjan kan vara inställd om det blåser för mycket och serviceutbudet är begränsat.
Seniortips: Ordna boende i förväg. Vi bokade logi med frukost och blev oftast mötta vid båten. Packa lätt. Ta med ficklampa (gatubelysningen är begränsad), gärna en gammal baddräkt, om du vill bada lerbad. Svaveldoften sitter i.
Seniorvänligt: Det finns resebyråer som arrangerar resor en vecka eller tio dagar för den som inte vill resa på egen hand.
Prisläge: Dubbelrum med frukost kostade i genomsnitt ca 400 kr/person för oss. En arrangerad resa en vecka med helpension kan bokas för drygt 13 000 kr.

 

Dölj faktaruta

Lipari

Lipari, som är den största ön, befolkades redan för mer än 5 000 år sedan. En blomstrande ekonomi utvecklades tack vare fyndigheterna av obsidian, ett vulkaniskt glas, som bildas av lava som snabbt kyls ner. Under antiken var obsidian en eftersökt handelsvara. Med flisor av obsidian kunde man framställa knivskarpa verktyg och pilspetsar.
Även den vulkaniska porösa pimpstenen var en viktig inkomstkälla för många öbor. Norr om staden låg ett pimpstensbrott, men när Eoliska öarna hamnade på Unescos världsarvslista förbjöds brytningen, som förstörde ön men framför allt var hälsovådlig för arbetarna.
Ovanför den idylliska stadens myllrande liv, mellan de två hamnarna högt uppe på en klippa, ligger Castello Acropolis. På borgområdet finns utgrävningar med lager av öns historia och en samling sarkofager, men framför allt ett imponerande arkeologiskt museum.
Här visas välbevarade föremål från de förhistoriska bosättningar vi besökt på öarna, fynd från vrak utanför Panareas kust och från de olika kulturer som härskat från neolitisk tid. Museet har en unik samling grekiska teatermasker och mycket mera.

Vulkano

Vulkano

Strax söder om Lipari ligger ön Vulcano med hamnen Porto di Levante. Här luktar det svavel redan när man kliver i land. På västra sidan kan man njuta ett härligt bad från en finkornig svart sandstrand.
Nära hamnen ligger det omtalade lerbadet (fango), som ska hjälpa för hudproblem, andningsbesvär, muskelvärk, fibromyalgi, reumatism och annat. Och kanske blir man yngre? Efter cirka tjugo minuter insmetade i den varma silkeslena leran och ett dopp i havet, som mer liknar en bubbelpool med alla fumeroler, känner vi oss i alla fall avslappade.

Lerbad på Vulkano.

En morgon ger vi oss av upp till kraterkanten. Vulkanen är visserligen bara 391 m hög, men den grusiga stigen går i sicksack uppför sluttningen och det är svettigt i solen, så det tar drygt en timme att ta sig upp bara till den lägre kraterkanten. Däruppe har man en fantastisk utsikt över Lipari och Salina och ser svaveloset svepa upp över den nordliga kanten av kratern. Går man förbi där bör man ha munskydd och se sig för så att inte skorna smälter i någon av de heta groparna.
Efter drygt fjorton dagar i den Eoliska övärlden tar vi färjan till Milazzo i nordöstra hörnet av Sicilien. Ett myller av människor och en tät trafik möter. Vi har lämnat lugnet, stillheten och tystnaden bakom oss. Ett paradis att längta tillbaka till.

Text och foto Inger Hammer

Tidningen Senioren
Publicerad 2018-11-16
senioren-nr-8
Artikeln är hämtad ur magasinet Senioren nummer 8 / 2018. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Senioren och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.