Hur arg får man bli?
Ulla Nilsson. Foto: Anna Rehnberg
Se & läs | Känslor

Hur arg får man bli?

Ulla Nilsson är 76 år och har brottats med ilska och bristande impulskontroll så länge hon kan minnas. Nu har hon fått hjälp att hantera det med kognitiv beteendeterapi.

Tidningen Senioren
Publicerad 2020-03-10

Klockan är tolv och Ulla Nilsson kokar potatis, skär morotsstavar och ställer fram varmrökt lax, kall sås och bröd på matbordet. Är det en sak hon lärt sig är det att äta regelbundet.
– Jag blir arg och irriterad när jag är hungrig.

Har alltid nåt ätbart till hands

Hon har inte alltid varit medveten om hur hungern påverkar henne. Vid ett tillfälle som nygift bredde maken en smörgås till henne.
–Den slängde jag i golvet. Jag var ju arg, hur kunde han tro att en smörgås skulle hjälpa?
Ulla skrattar åt minnet. I dag ser hon till att alltid ha något ätbart till hands för att inte bli så hungrig att hon tappar humöret.

Hjälp mot ilskan

Ulla fick hjälp med sina problem när hon tackade ja till att vara med i en ilske-studie som gjordes vid Karolinska institutet och Linköpings universitet. En studie som går ut på att utveckla strategier att hantera känslor av ilska och vrede för personer som upplever sin ilska som problematisk.
– KBT fungerar väl för att hantera ilska men vi vet inte vilka strategier för känsloreglering som fungerar bäst, säger Johan Bjureberg som är en av psykologerna och forskarna bakom studien. Vi vill också vidareutveckla våra forskningsmetoder så att vi vet för vem respektive strategi fungerar.

När barnen var små kunde de fråga: ”Mamma är du arg? Nej, jag är bara trött”, svarade jag.

Lång lista

Ett av de första stegen i studien var just att identifiera vad som triggar ilskan. Triggers består av yttre och inre händelser som tankar, minnen eller en kroppslig reaktion som hunger – ibland i kombination.
Ulla fick i uppgift att lista stort som smått som får vreden att blossa upp.
–Jag trodde att det var några få saker som hunger, trötthet och maken. Men när jag tänkte efter blev listan lång. Jag hade helt enkelt inte funderat över det på ett medvetet sätt tidigare.

Vet inte att det är ilska

Att vara omedveten om vad som utlöser ens ilska är inget ovanligt. Ibland är inte ilskan det primära. Det kan vara underliggande känslor av rädsla och ledsenhet man inte vill kännas vid och därför reagerar man med ilska. Andra gånger vet man inte att det är ilska man känner utan skyller på något annat.
– När barnen var små kunde de fråga: ”Mamma är du arg? Nej, jag är bara trött”, svarade jag.
Det var inte direkt så att hon ljög för barnen, men hon var så van att tränga undan sina starka känslor att hon knappt visste vad hon kände.

Träning och metoder

Första steget för att hantera sin vrede på ett mer konstruktivt sätt är att bli medveten om sina känslor och vad som utlöser dem. Det andra steget är att kunna kommunicera sina känslor och behov utan aggressivt beteende.
Trots att Ulla plöjt hyllmeter av psykologiböcker i ämnet, fullklottrade med röda understrykningar och kommentarer, hade ilskan fortsatt att vara ett problem för henne, något hon inte kunde kontrollera. Kunskapen hade inte sjunkit in.
– Det som gjorde skillnad för mig var att jag fick träna mig i att bli medveten om mina känslor och fick metoder att hantera ilskan mer konstruktivt.

Blir rasande

Under de fyra veckor studien varade hade hon mejlkontakt med en behandlare som uppmuntrade, stöttade och svarade på hennes frågor. Förutom att bli medveten om sina triggers fick hon i uppgift att kartlägga situationer där hon känt ilska och skriva ner dem som en händelse.
Det kunde låta så här: ”Jag promenerar i skogen när en hund kommer springande och hoppar upp på mig med smutsiga tassar. Jag är inte rädd för hundar men det är under perioden då det råder koppeltvång och jag kan bli rasande på ägaren som nonchalerar detta och dessutom har så dålig pli på sin hund, men jag säger inget.”

Jag är konflikträdd och smäller inte i dörrar eller skadar mig själv eller någon annan när jag blir arg.

Gör inget åt det

Fram trädde ett mönster där Ulla blir arg på en bråkdels sekund men utan att säga eller göra något åt det.
– Jag är konflikträdd och smäller inte i dörrar eller skadar mig själv eller någon annan när jag blir arg. Men det märks på mitt kroppsspråk, hur jag spänner ansiktet och kroppen. Jag är som en soptunna som fylls på med oförrätter. När tunnan är full exploderar jag.

Flickan som inte fick vara arg

Hur blev det så?
Flickan som inte fick vara arg, så skulle man kunna beskriva Ulla Nilsson som barn. Hon föddes i Säffle där föräldrarna arbetade på ett apotek. Familjen flyttade dock flera gånger under hennes barndom och uppväxt. I likhet med de flesta barn hade hon en egen vilja och ett medfött temperament – men det fick hon inte visa. ”Du ska behärska dig”, kunde föräldrarna skrika. När hon eller något av hennes tre syskon inte lyckades vara ”tysta och snälla” blev det smisk. ”Skrik så högt du kan så slår de inte lika hårt”, tipsade storasyster.

”Det var förfärligt”

–Jag vet inte om det hjälpte. Det var hur som helst förfärligt att ligga upp och ner i deras knä och bli slagen, minns Ulla.
Den lilla flickan lärde sig snart att gömma sig i garderoben eller under en byrå när hon blev arg. Som sexåring beslöt hon sig för att hämnas genom att rymma hemifrån. Nu skulle de minsann få.
– Jag tror inte ens de märkte att jag varit borta när jag kom tillbaka, säger Ulla 70 år senare.

Ilske-studien

Forskare och psykologer vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet och Linköpings universitet håller i studien som omfattar 200 deltagare i åldrarna 18-75 år.
Studien kommer förmodligen att följas upp med ytterligare en studie i år, tror Johan Bjureberg. Du kan anmäla intresse till den studien via länken www.iterapi.se/behandling/#Ilskestudien
KBT-behandlingen ges via nätet. Förhoppningen är att den blir mer lättillgänglig och att även personer som inte vill eller kan söka upp en terapeut kan få hjälp.

Dölj faktaruta

Naturligt med ilska

Med tanke på barndomens uppfostran är det kanske inte så underligt att känslor av ilska och vrede alltid varit förknippat med något negativt för henne. Det är förmodligen många som känner igen sig i dåtidens uppfostringsmetoder och är mer eller mindre medvetna om vilka spår de satt.
Att känna ilska är naturligt och kan rentav vara en överlevnadsinstinkt men därmed inte sagt att man ska reagera på varje ilskeimpuls. Om man har tillgång till alla sina känslor blir det lättare att husera även ilskan och välja om och hur man vill reagera när den dyker upp.

Visa känslor

– Jag brukar råda föräldrar att vara förebilder genom att visa sina känslor, låta sina barn uttrycka hela sitt känsloliv och lära dem hantera känslor av vrede, besvikelse, frustration utan att det går ut över andra, säger Johan Bjureberg.
Vad har då Ulla lärt sig för strategier?
– Jag har fått en rad verktyg jag använder mig av när ilskan gör sig påmind. Det som fungerar bäst för mig är att andas lugnt, föreställa mig att ilskan är en våg jag surfar på. Jag drunknar inte i vågen utan flyter fram ovanpå tills den ebbar ut. Ibland lyssnar jag på avslappnande musik.

Det som fungerar bäst för mig är att andas lugnt, föreställa mig att ilskan är en våg jag surfar på

Tar time out

När en konflikt mellan henne och maken uppstår stannar hon kvar en stund och hör på hans missnöje.
–Men inte längre än max en kvart. Sedan tar jag time out och går därifrån, tar en promenad eller cyklar ner till någon av vikarna och ser ut över havet.
Först när hon känner sig helt lugn vänder hon hem. Om maken lugnat sig då kan de samtala i en konstruktivare ton.

Gladare och mer tillfreds

Ulla märker att hon känner sig gladare och mer tillfreds med livet sedan hon började praktisera dessa metoder. Hon har blivit mer medveten om vad hon känner och har blivit bättre på att kommunicera det. Tillfällena då hon markerar ett gräl med en blixt i almanackan har glesats ut. Det behövs som bekant två för ett gräl.
– Det skulle dock vara jättebra om även han deltog i en sådan studie, konstaterar Ulla.

Det går att lära om

Så småningom kommer en rapport av resultaten. Ulla vet dock redan nu att behandlingen och övningarna lärt henne något hon inte lyckats med på egen hand under 50 års tid.
– Det går att lära om, men det tar tid. Nu är det min uppgift att fortsätta träna, precis som jag tränar kroppen på Friskis. Det är som Tomas Tranströmer skriver: ”Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Flickan som inte fick bli arg får faktiskt bli det nu, när hon själv vill.

Text och foto: Anna Rehnberg

Tidningen Senioren
Publicerad 2020-03-10

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas