Swing it på Nalen!
Se & läs | Nöje
Foto Leif och Nilla Domnérus

Swing it på Nalen!

På vissa ställen sitter historien i väggarna. Det gör den i allra högsta grad på danspalatset Nalen i Stockholm. Sedan stället återinvigdes 1998, efter trettio års slumrande tillvaro, dansas här för fullt.

Publicerad 2015-06-05

Det ärevördiga Danspalatset National invigdes redan 1933. Enligt den ursprunglige Nalendirektören Topsy Lindbloms reklamtexter var det spatiösa nöjestemplet beläget på Gata Regerings 74. En lekfull omskrivning av Regeringsgatan 74, där den klurige nöjespappan även hävdade att det ständigt var såväl ”festligt, folkligt som fullspikat”.

Stängdes 1967

Topsy Lindbloms bortgång 1960 sammanföll med en ny era inom nöjeslivet; foxtrot och storband ersattes av popmusik och elgitarrer. Traditionell pardans blev omodernt, medan twist och diverse akrobatiska krumbukter blev den nya trenden.
Nalen kom att föra en tynande tillvaro och stängdes 1967. Under följande tjugo år användes danstemplet som värmestuga i Pingströrelsens regi.
Men – likt en Fågel Fenix återuppstod Nalen 1998. De nära 70 miljoner kronor som restaureringen kostade behövde ersättas med nya intäkter, vilket gjorde att konserter med kända popartister för yngre publik prioriterades.

Lever upp sex kvällar om året

Till lycka och glädje för de många äldre danssugna, och även nytillkomna älskare av foxtrots och pardans, kom den ideella föreningen Nalens Vänner till undsättning.
Alltsedan återinvigningen har Nalens Vänner välkomnat en ungdomlig mogenpublik till storbandsmusik med dansvänlig repertoar, i genomsnitt sex lördagskvällar per år. Det dansas nonstop, två orkestrar avlöser varandra kvällen igenom.

Spisar låtar

Gråkall lördag afton i centrala Stockholm. Precis som under danspalatsets glansdagar bildas en kö utanför den bastanta entréporten. Innan kvällen är över kommer nära femhundra dans- och nöjeslystna att ha betalat entré. En imponerande siffra, med tanke på såväl dåligt väder som hög medelålder.
Längst fram i kön står 75-årige Hans Gustafsson. Han har vanan inne, första danskvällen på Nalen var för sextio år sedan.
– Nalen var stället man gick på för att dansa och spisa, så var det bara.
Han minns tydligt att kön var extra lång till söndagarnas matinédans. Dixielandorkestrar med fantasieggande namn som Whisky Bottle Slickers och Pygmé Jazzband lockade Nalensnajdare med knivskarpa pressveck och brylcrème i håret, medan tjejerna var nypermanentade och bar skinande nylonstrumpor.

Tåtramp

När klockan närmar sig nio har det blivit trångt på Nalens stora dansgolv. Hans Gustafsson bjuder upp ett flertal dansanta damer, bland dem 59-åriga Petra Wikström.
– Om han dansade bra? Jovisst, helt okej. Men faktum är att jag är ganska kräsen. Tidigare hade jag en fast danspartner som var väldigt bra, det är väl därför jag ställer så höga krav på en kavaljer.
Petra Wikström tillägger att hon gärna skulle se fler något yngre danskavaljerer på Nalen. En sak hon klart ogillar är när äldre och ofta smått onyktra herrar kommer rumlandes från krogen mot slutet av danskvällen.
– De inbillar sig ofta att de dansar bättre än vad de i själva verket gör. Dessutom stegar de ofta snett och trampar på tårna. Inte kul alls!

Rutinerat par

Var fötterna hamnar och hur stegen ska tas har 83-årige Per-Olof Holmberg klart för sig. Men så har han också haft en och samma danspartner sedan 1951, nämligen 79-åriga hustrun Bodil.
– Första gången vi dansade tillsammans var 1951 på en studentbal i Halmstad. Jag har väl aldrig varit direkt framfusig, men jag vågade i alla fall bjuda upp Bodil på en liten smygare ute i tamburen.
Efter giftermålet 1957 växte pluggade paret Holmberg i Göteborg, P O blev ekonom och Bodil lärare. Dansintresset växte och kurser i såväl gammeldans som bugg avverkades, parallellt med studier och ännu fler dansaftnar.
– Jodå, erkänner P O med sitt milda leende, dansat har vi gjort hela livet och kommer säkert att fortsätta, så länge vi kan stå på benen.
Bodil smet iväg redan som tonåring tillsammans med sin storasyster till danskvällarna på Folkets Park i Halmstad.
– Vår pappa ansåg dans som syndigt, så vi fick hitta på små nödlögner för att komma iväg till Parken.
På väg att fylla 80 är hon ännu full av energi och tror att dansen spelat en avgörande roll för hennes välmående.

Dansar flera gånger i veckan

Även om medelåldern är relativt hög på Nalens danskvällar finns det alltid ett antal tonåringar som buggar vilt till swingmusiken. Axel Pontén, 17-årig gymnasist från Uppsala är en av dessa.
– Nalen är ett ställe man bara måste bocka av på sin lista, man känner historiens vingslag när man kommer in genom entrédörren.
Axel har precis genomfört en svettig bugg med sin kompis, 18-åriga Anna Källbäcks från Dala-Järna. Pausdrickat är en mugg vatten och energin är av sådan kaliber att de båda faktiskt ser ut att dansa, även under intervjusamtalet.
Axel dansar tre, fyra gånger i veckan i föreningen Swingkattens regi hemma i Uppsala. Medan Anna hemma i Dalarna regelbundet beger sig till Vansbro Dansklubb. Men varken Axel eller Anna är intresserade av tävlingsdans.
– Nej, säger båda, det är inte vår stil. Dans är en social grej, något man gör tillsammans. Vi socialdansar, säger de.

Nalenbesöken bästa medicinen

Torsten Sundberg har tillhört Nalens Vänners styrelse sedan 1998, något år senare valdes han till ordförande. Numera har den ideella föreningen hunnit med att fira trettio år. I dag är det drygt femhundra medlemmar som får NalenJourNalen i brevlådan för att kunna kolla vilka datum och orkestrar som är aktuella. Enligt ordförande Sundberg finns det dansentusiaster som planerar sina utlandsresor så att de inte krockar med Nalenkvällarna.
– Många av vännerna påstår också bestämt att de besöker Nalen för att hålla såväl själen som fysiken i balans.
Torsten Sundberg tillägger med glimt i ögat att hans egen doktor brukar säga att ett Nalenbesök är den bästa medicinen.

Generationerna får samsas

En tydlig trend är att allt fler buggande ungdomar söker sig till Nalen.
– Det är positivt, säger Torsten Sundberg, men samtidigt får vi synpunkter på att de unga far runt på dansgolvet i sådant tempo att det stör den lugnare dansstil som många äldre föredrar. En svår balansgång.
Ännu en viktig tradition för Nalens Vänner är att bibehålla Harlemkabareten. Detta innebär att varje dansafton även innehåller shower i den mindre lokalen Harlem. Här presenteras rutinerade artister och nya förmågor.
Nalens Vänner arrangerar även jazzkryssningar. Man sätter en maxgräns på runt 250 deltagare, för att alla ska få en så bra upplevelse som möjligt. Målsättningen är densamma som på Nalens danskvällar: Festligt. Folkligt. Fullspikat.

Text och foto: Leif och Nilla Domnérus

En längre version av den här artikeln hittar du i Veteranen nr 4, 2015. Vill du inte missa något nummer av Veteranen? Gå med i SPF Seniorerna så får du tidningen som medlemsförmån. Du kan även välja att prenumerera på tidningen.

Nalens vänner

Här kan du läsa mer om Nalens vänner och om danskvällarna.

Höstens dansdatum på Nalen är 19 september 17 oktober och 21 november.

Dölj faktaruta

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.