Glöm de gränslösa kardemummabullarna! Nu återuppstår drömmar och schackrutor som kakfatens favoriter. Dags för småkakornas revansch?
Låt oss ta det från början: En gång, det räcker att gå tillbaka till våra far- och mormödrar, var det kaffestunden som gav vardagens vila och lyster. En hurra på vedspisen. Värma upp slurken med kokkaffe som var kvar eller unna sig nya bönor. Lägga upp några småkakor på glasfatet, det fina på fot. Syltkakor fick räcka en vanlig tisdag. Annars sju sorter, allt enligt den heliga kakregeln. Då hade finduken åkt fram över matrumsbordet. Om det inte var sommar och tid för härlighetsstund i en syrenberså.
Vi talar om en tid när ingen fikade, förstås. Varför detta märkliga ord för något så livsnödvändigt som att dricka kaffe och ta en kaka till. Eller två. I sorg som i glädje. Som tröst eller belöning.
Med åren förändrades njutningen och vanorna. Blev till snabba koppar, pausslurkar på jobbet, muffinsbak med barn och/eller söndersmulade bullmammeambitioner.
Återinförs småkakan?
Småkakor var det inte tal om, länge, länge. Men nu verkar något ha hänt.
Världen förändras; dag ut och månad in blir vi påminda om krig och accelererande helveten. För att överleva behöver vi hitta fästpunkter, grundbultar. En av de enklaste stavas mördeg. När konkreta drömmar känns ouppnåeliga finns alltid mördegens alternativ med sin ljuva förening av socker och smör.
Några har vetat det länge. Det finns de som bryter ihop när deras favoritkafé slutar baka just den småkaka de älskar allra mest. Kloka bagare inser misstaget och återinför kakan på receptlistan.
Jessika Gedin, programledare för SVT:s Babel, berättar om en väninnas kamp för finska pinnar. Själv är hon främst en brödbagare, älskar att sätta händerna i pösande, jäsande deg. Bland småkakor är schackrutan favoriten. Den som mest påminner om barndomens lek med modellera.
Sju sorters kakor etableras
En snabb tillbakablick på småkakornas historia visar att redan de gamla grekerna, det vill säga under antiken, snodde ihop små bakverk med honung och nötter. Under medeltiden spreds socker och mandel till Europa via handelsvägar från Mellanöstern. På 1700-talet började man baka söta småkakor också i de svenska hemmen och så småningom blev sockret så billigt att inte bara överklassen kunde njuta av sötman.
Det var dags för kaffekalas, särskilt i de borgerliga hemmen.
Vi är framme vid 1900-talet. Det är nu begreppet ”sju sorters kakor” – som också blev titeln på ICA:s klassiska receptsamling från 1945 – etableras. Just antalet sju ansågs tydligen vara gränsvärdet mellan snålhet och alltför stor frikostighet.
Sju sorter blev lagom.
I dag har, i ärlighetens namn, de klassiska mördegskakorna fått konkurrens av småkakor inspirerade av asiatiska smaker som miso och yuzu. Men än vinner de söta, recepten som inte är längre bort än några klick på en dator.
Recept går i arv
Undantagen kan vara vår egen familjs madeleinekakor, de som enligt Proust får oss att minnas. Här kommer släktklenoderna in. De handskrivna, tummade receptböckerna från en mormor i Härnösand eller gammelfarmor i Tingsryd.
Själv hittade jag en plastficka med recept från min svärmor, som jag aldrig hann träffa.
Emmas syltkyssar vinner i sin enkelhet: ”200 gr marg, ¾ dl socker, 3 ½ dl vetemjöl. Rör margarin och socker. Kraftigt. 175°”.
Sylten var kanske så självklar att den inte behövde ingå i receptet.
En väninnas syster hade kokostoppar som paradgren. Efter systerns död vågade ingen propsa på några minnessaker, hon hade ju man och barn kvar. Men i ett köksskåp har min väninna sparat blocket som hon en gång fick i födelsedagspresent. Inuti har hennes syster skrivit ner några recept.
Efter kokostopparna står ett glatt utropstecken.
Om min väninna fört kokokstoppstraditionen vidare? Nja, det är kanske för mycket sagt. Men det händer att hon rör ihop 1 dl vaniljkräm, 200 gr kokosflingor, 1 ½ dl strösocker och 1 ägg och, vips, klarnar minnet av hennes syster. Som om hon stod där bredvid ugnen med sitt blå förkläde ordentligt knutet över en kjol eller klänning.
Chokladsnittar i frysen
Flertalet hemmabagare bakar en kaka till eftermiddagskaffet på ren impuls. De mer avancerade, som Malin Jacobson Båth, kulturjournalist på SVT, sätter fram smörpaketet redan på morgonen. Det kan ju tänkas att hon vill baka direkt efter att hon kommit hem från jobbet. Då gäller det att vara beredd, inte behöva vänta tills smöret mjuknat.
– Alla älskar inte sött. Jag gör det. Lediga dagar kan jag njuta av både elvakaffe och eftermiddagskaffe. Med en kaka till, säger hon.
Därmed inte sagt att Malin Jacobson Båth ser sig som småkaksambassadör.
– Snarare är jag deras härförare.
Det började hemma hos hennes mormor och farmor i Jämtland. Båda var flitiga vid bakborden, duktiga på hantverket. På kafferepen flöt tantpratet över kakfaten medan lilla Malin satt bredvid, nöjt mumsande. Där föddes hennes kärlek inte bara till att äta kakor utan också till att baka dem.
– Jag har alltid kakor i frysen. Där är just småkakor bra. Man kan ta fram dem en och en. Eller sju på gång om man känner för det.
Vad ligger där just nu?
– Det är nog chokladkolasnittar, som jag älskar för sin blandning av kakao och sirap vilket gör dem lite sega. En plåt ökensand har jag också fryst in. De är pilligare att göra, kräver mer arbete, så dem har jag gömt under en påse med bönor så barnen inte upptäcker dem direkt. Annars är det fri kakätning hemma, har alltid varit. Deg inräknad.
”Småkakor är kultur”
Hon hyrde en gång en lägenhet, en etta, enkom för att där fanns ett inbyggt bakbord i köket. Nu bor hon i huset där bakprogrammen Sju sorters kakor spelades in. Och sändes i SVT:s Gokväll 2021 eftersom det inte riktigt platsade bland de ordinarie kulturprogrammen.
Är småkakor kultur?
– Absolut.
Vilken kaka borde då ha ingått i kulturkanonen?
– Bra fråga. Jag skulle säga bondkakan. Den är rejäl, stadig, men har samtidigt en finess med sin hackade mandel.
Frågan kvarstår, måste man baka själv – det finns ju köpekakor?
Här vill Malin Jacobson Båth utfärda en tydlig varning:
– Köp aldrig småkakor på kaféer. Nio gånger av tio är de gamla. Där är jag petig, vill ha kvalitet. Inget gör mig så ledsen som när jag tror att jag köpt en god kaka och så är den härsken. Du måste ju känna smörsmaken, det är hela grejen! En torr bulle kan doppas i kaffet. Det är omöjligt med en småkaka.
På nätet finns unga tjejer förklädda till 1940-talets hemmafruar som bakar med lika smöriga händer som leenden. Lurar det en fara här; en uppmaning till kvinnor att bli kvar vid sina spisar?
Malin Jacobson Båth ser ingen risk. Att baka småkakor är anspråkslöst, går mycket väl att förena med en karriär, säger hon.
– Surdeg är något annat. Den ska matas och bevakas. Så nej, jag kan inte se att småkakor är någon kvinnofälla.
Chokladbollen är en favorit
Baktrenden har pågått länge, rent generellt. I TV4 bakar kända och okända så smulorna yr, även om uppgifterna de tilldelas sträcker sig långt utanför småkakornas gränser.
I Teater Brunnsgatan Fyras succéföreställning Du vet ingenting om Kikki Danielsson – den som varit på turné – kommer Ia Langhammar in med en kartong finska pinnar, Kikkis egna favoritkakor. Hon hinner trycka i sig flera stycken, och peta loss smulorna mellan tänderna, innan monologen går vidare.
Men … håller min tes att småkakor är trendiga?
Ett icke vetenskapligt forskningsresultat – mer en spaning längs kafébord i Stockholms innerstad – visar att den lilla runda chokladbollen verkar tillhöra favoriterna. Bagare och expediter har dock inte märkt någon småkaksvurm.
Kardemummabullen är fortfarande storfavorit, förklarar mannen som varit uppe och bakat dem sedan 04.12. Småkakor? Han förstår inte ens vad jag talar om.
– Vi har inga små kakor här. Menar du hallongrottor så är mina rätt stora.
På ett av Stockholms mest välkända konditorier tvärs över gata blir svaret detsamma. Bullar är vinnare. Men om folk väljer småkakor verkar det vara drömmar eller kolasnittar.
Intresset går i vågor
Enligt Malin Jacobson Båth går intresset i vågor:
– Vi som älskar småkakor är absolut ingen marginaliserad grupp, snarare en pågående rebellrörelse. Kanske inte så högljudd. Mer en revolt i det tysta.
Babel-kollegan Jessika Gedin, som ingår i rebellrörelsen, tror att bullstorlekens utveckling från någorlunda hanterliga till rent skrämmande pösiga spelar in:
– Kakan är en munsbit, vilket gör den så förträfflig. Nu håller vi på och larvar oss med tryfflar efter goda måltider – men tryffelns storhet är ju inte att den är särskilt god utan en lagom munsbit. Så mycket talar för att småkakan är på väg att göra come back.
Text: Karin Thunberg
