Varför är jobb inom äldreomsorgen det omsorgsyrke som har lägst status?
– Det är säkerligen en rad faktorer, men det är otroligt viktigt att om vi politiskt kan göra något för att höja statusen så ska vi göra det. Om vi ser tillbaka några år så handlade det nog om lönevillkor. Det är bra att det nu finns många arbetsgivare att välja mellan, det har höjt lönerna. Man ska känna sig stolt över att man arbetar med människor och man ska ha möjlighet att påverka.
Vad kan du göra för att statusen ska höjas då?
– Jag träffar mycket personal och många äldre och diskuterar frågorna. Jag anar att det handlar om att man känner att man är en viktigt pusselbit. Jag vill att människor ska känna när de går till jobbet att ”det betyder väldigt mycket för de personer jag arbetar med att jag är här.”
Många inom äldreomsorgen är invandrare, vad får det för konsekvenser tror du?
– Det som poängterats hittills är att det behövs språkutbildning, det ska vara lätt att kommunicera även på det nya språket. De här personerna är en jätteresurs, och vi behöver utnyttja de specialkunskaper man har när man har ytterligare ett språk. Vi har äldre invandrare också som kommer behöva personal som kan kommunicera på deras ursprungsspråk.
Ska man få hur många hemtjänsttimmar som helst om man inte vill bo på hem?
– Den enskilda personens behov måste styra. Människor vill inte ha mer hjälp än de behöver, jag tror att det är en missuppfattning om äldre. Jag tycker inte att man ska ha ett samhälle där man är bunden av institutionslösningar. Vill man bo hemma är det viktigt att vi försöker lösa det.
Så det ska inte finnas någon gräns för hur många timmar man kan få?
– Jag ska inte säga att det inte ska finnas gränser, jag håller på och sätter mig in i den frågan. Men jag är tveksam till om människor vill ha mer än vad de behöver. Sen måste man se på vad det är som efterfrågas. Är det sällskap som efterfrågas? Är det fråga om städinsatser? Då kanske det måste finnas gränser, det är inte den kommunala kärnuppgiften.
Forskare på Äldrecentrum anser att minimibemanning på ett vårdboende med nio demenssjuka bör vara tre anställda på förmiddagen, två på eftermiddagen och minst en under natten. Är du beredd att se till att det blir så?
– Vi har tittat på rapporten från Äldrecentrum och i faktiska siffror behövdes ungefär 400 personer inom demensvården och 50 miljoner, och det har vi avsatt nu. Tanken är att vi ska fylla på med personal inom demensvården. Samtidigt som man fyller på med personal måste man titta på om det finns tekniska lösningar och se över hur våra boenden ser ut så man inte bara använder personal att hålla koll på dåliga lokaler.
Räcker det med 400 personer?
– Vi får se om det räcker. Det kanske behövs fler, det får vi utvärdera under tiden. I nuläget behövs det fler inom demensvården i hela landet, det är ett faktum.
Ni vill att Stockholm ska bli bäst på äldreomsorg, men är ni beredda att öka personaltätheten och höja lönerna?
– Vi politiker ska inte lägga oss i löner, men se till att höja statusen inom yrket och se till att konkurrens mellan arbetsgivarna finns så att man inte blir låst hos en arbetsgivare. Det behövs högre löner, men vägen dit handlar ofta om att man ser personalen som den avgörande resursen inom företagen och inom kommunen. Då måste man se till att ge personalen mer befogenheter. Med befogenheter följer ofta lönediskussioner.
Många äldre vet inte vad de har rätt till. Hur ska ni kommunicera ut det till dem?
.– Det är jätteviktigt att vi hittar nya metoder att kommunicera och jag har tittat på olika förvaltningar hur de jobbar. Alla som vill idag får ju trygghetslarm, men vet alla om det? Det tror inte jag. Det kan bero på informationen och att vi behöver göra mer på andra språk också och se till att det blir tillgängligt. Vi har försökt informera anhöriga och det är inte alltid det når fram, men det gäller att inte ge upp.
Hur ska ni göra då?
– Informationsinsatser är något som hela tiden utvecklas, från Stadshuset har vi ingen uppfattning om exakt vilken metod man ska använda, men det kan vara att skriva i media om olika reformer som genomförs. Men också se till att vara ute och ordna mer av en dialog med anhöriga och äldre, det är de som i dagsläget är experter som vet vad som saknas och vad som är bra.
Ylva Larsson
ylva.larsson@veteranen.se
