Det är första eller andra generationens invandrare som reser sig för äldre på bussen, som till stor del tar hand om våra gamla på landets äldreboenden, och som över huvud taget visar respekt för äldre människor. De har ännu inte hunnit ta till sig den svenska kulturens äldreförakt, menar Myrdal.
Själv påstår han att han hellre tar livet av sig, än hamnar på ett äldreboende.
Inget ekonomiskt skäl för ättestupa
Han skriver:
”I alla kulturer finns ättestupetradition. I Sydindien heter det att äldre kan få oljebad. I Kina slutar mormor att äta för att ge åt barnbarnet. Det tillhör fattigdomens och hungersnödens realiteter. För att släktet skall leva får undantagsgubben/gumman maka åt sig.
Men när det inte är sådana hungertider då respekteras de äldre. Se på familjesituationen hos invandrarna från Västasien, Centralasien, Nordafrika, Sydeuropa – eller Latinamerika. Det märkliga med det svenska beteendet är att någon beteendestyrande nationell hungersnöd har Sverige inte haft sedan 1868. Men åldringsföraktet har svenskarna och de till svenskhet integrerade som kulturtradition kvar. Till skillnad från invandrarna.”
Ålderism
Jan Myrdal menar att man kan göra sig lustig över den höga medelåldern på USA:s politiker och domare, men i Sverige är förhållandet det omvända, något som han också påpekar att utländska medier brukar uppmärksamma:
”… här går fallbilan ned strax efter sextioårsåldern på redaktioner, i parlament, i offentlig verksamhet och stora samhälleliga tystnaden för offren påbjuds.”
”Han hade skjutit sig”
Han anser att uppmärksammade skandaler i äldrevården snarare visar på en skrämmande normalitet, och skriver att han själv inte kommer att utsätta sig för något sådant. I stället påstår han att han ämnar följa sin morbrors exempel:
”Min älsklingsmorbror Folke Reimer skrev brev till mig när han ställdes inför alternativet att läggas in. När jag fick posten hittade man redan honom. Han hade skjutit sig.”, skriver han.
”Skämmigare än någon rondellhund”
Det räcker uppenbarligen inte att känna till problemet, menar Jan Myrdal. För problemet är väl känt, även om ingen vill kännas vid det. Han tror att om svenskarna tvingas skämmas utomlands så kanske det finns en chans till ändring:
”Tvingas våra politiker, diplomater och affärsmän i exportindustrin att offentligen konfronteras med denna märkligt svenska kulturtradition då kan det börja svida även i det ekonomiska skinnet. Ty för folk och beslutsfattare i de flesta stater i ”syd” är det svenska beteendet mot de äldre betydligt skämmigare än någon rondellhund.”
Du hittar hela debattartikeln HÄR
