Rör mig!

Syn och hörsel må bli sämre i takt med att vi åldras, men behovet av beröring är lika stort livet igenom, visar studier. En enda liten klapp på en axel kan göra stor skillnad för den som inte får så mycket närhet.

”Det jag saknar allra mest med att inte få dansa är beröringen”. Det sa Birgitta Holm, en passionerad pardansare som varit med i Senioren tidigare, om att inte få fortsätta med dansen under pandemin.
Och det är bevisat att beröring är livsviktigt för oss människor. Man vet att små barn kan bromsas i utvecklingen om de inte blir berörda men studier visar att behovet av beröring och den positiva effekt som beröring har på vårt välmående inte avtar med åren. Nästan tvärtom, faktiskt.

– Vi gjorde en studie för några år sedan för att se hur man reagerar på beröring genom livet. De som var med i studien var mellan 4 och 80 år. Man skulle ju kunna tänka sig att man reagerar mindre på beröring med åren, i och med att andra sinnen försvagas, som syn och hörsel. Men man reagerar lika starkt på beröring hela livet. Faktum är att de äldre till och med reagerade lite starkare, säger Helena Backlund Wasling, som forskar i neurofysiologi vid Göteborgs universitet och även har skrivit boken Närmare – om det livsviktiga i att röra vid varandra.
Att vi håller på att digitalisera vårt samhälle mer och mer i kombination med pandemin och den isolering som följt på den, gör att tillfällena för möten och beröring blir allt färre. För den som lever i en relation och har människor nära sig varje dag kanske det inte får så stor effekt, men Helena Backlund Wasling tror att det har varit och kan komma att bli svårt för de som lever ensamma och inte får så mycket beröring i sin vardag.

– När jag säger att jag forskar på beröring är det många som tror att det handlar om att man måste kramas en timme om dagen för att få tillräckligt, men väldigt små saker kan få stor effekt för en människa. En liten klapp på en axel kan skicka signaler till hjärnan på mottagaren som gör denne gott hela dagen.

Vår hud är matad med sensorer som vid beröring skickar signaler till hjärnan. Olika typer av beröringar skickar signaler till olika områden i hjärnan. En mjuk beröring skickar signaler till den emotionella delen av hjärnan och när den stimuleras blir vi mer öppna, mer villiga att samarbeta och vara hjälpsamma.
– Det finns en fysiologisk effekt av beröring, som att det lugnar ner nervsystemet, att puls och blodtryck går ner och att stresshormoner reduceras. Man vet också att det fungerar smärtlindrande. Sedan finns en tredje aspekt som är den sociala effekten. Att beröring skapar en slags relation människor emellan, man känner sig bekräftad och sedd om någon tar i en, säger Helena Backlund Wasling.
Den som är mitt i livet med familj, jobb och stort socialt nätverk kanske inte reflekterar så mycket över det här med beröring. Det är något som finns där per automatik. Men många äldre känner effekten av att beröringen försvinner mer och mer. Inte minst om man blir ensam efter att tidigare ha levt i en relation.
Går det att ersätta den beröring man fått med något annat?
– Ja, till viss del går det. Den som fått beröring tidigare i sitt liv och sedan får mindre av det klarar av ett beröringsfritt liv, men det är klart att det uppstår en saknad. För att fylla den kan man se till att få beröring genom saker som massage, varma bad, kanske har man vänner och bekanta man kan beröra lite grand. Men finns inte den sociala relationen kan man inte ersätta effekten man får av beröring fullt ut. Tolkningen av beröringen sker i hjärnan och finns inte den nära relationen får man inte den emotionella aspekten av beröringen fullt ut.

Ett husdjur kan däremot fylla ut den saknaden till stor del genom att djuret interagerar. Hunden eller katten ger dig värme tillbaka, lägger sig nära, tittar på dig, visar att den tycker om dig. Ger dig kärlek, vilket stimulerar den emotionella delen av hjärnan.
– Jag brukar också få frågan om man kan beröra sig själv och om det räcker. Det finns inte så mycket studier på det men tittar man på andra kulturer finns ofta ett mått av självberöring med. Som den yogiska traditionen där man ska börja dagen med att smörja in sig med oljor. Hjärnan reagerar även på den beröringen, men det blir svagare signaler än när beröringen kommer från någon annan. Signalerna dämpas, men det är helt klart bättre än ingenting.

– Man kanske tycker när man blir äldre att den här kroppen är inte så mycket att ha längre, den är inte som den en gång var. Men lite självacceptans och självkärlek är välgörande, att ta hand om sig själv och sin kropp är inte alls fel, menar Helena.
Sedan tycker hon också att de som känner sig ensamma inte ska behöva bära hela ansvaret på att ”skaffa sig” beröring. Alla måste försöka bidra med små enkla saker som en vänlig klapp eller ett varmt handslag.
– Är man på någon form av träff eller social aktivitet och ser någon som ser ensam ut kan man gärna gå fram och lägga en hand på armen och fråga om personen vill komma och sitta vid ens bord eller vad som nu passar i sammanhanget. Små, små saker kan göra väldigt stor skillnad för den som är ensam.

Det fantastiska med beröring är också att även den som ger får tillbaka.
– Själva essensen med att vara människa är ju att fungera med andra, att samexistera. Det finns ingen som klarar sig helt på egen hand och mår bra av det, säger Helena Backlund Wasling.

Kommentera