Att bo nära varandra underlättar för både äldre och yngre generationer. Anna Hjälm har i sin avhandling i kulturgeografi studerat hur äldre föräldrar och vuxna barn bor och flyttar i förhållande till varandra, och hur mönstret förändras över tid.
Resultaten visar att idag, liksom under 1800-talet, har de flesta äldre föräldrar ett vuxet barn inom räckhåll. Tio procent har ett barn ”runt knuten”, och hela 85 procent har ett eller flera barn inom 50 kilometer.
När det gäller att bo inom gångavstånd från varandra, är minskningen dramatisk jämfört med på 1800-talet, då det var vanligt att till exempel bo på samma gård.
– Förbättrade transportmöjligheter och kommunikationer kan ändå göra det möjligt att vara lika tillgängliga för varandra idag som för tvåhundra år sedan, anser Anna Hjälm.
Många av dagens pensionärer – 20 procent av alla 65+ – saknar vuxna barn i landet, visar avhandlingen. Antingen har de aldrig haft några barn, eller så kan barnen ha dött eller emigrerat.
– Talar vi om ökat ansvar för familjen är denna grupp naturligtvis viktig att uppmärksamma, säger Anna Hjälm.
Flyttmönstret påverkas av generationernas olika behov av kontakt och stöd. Inte helt oväntat flyttar den yngre generationen oftare, men när de äldre väl flyttar är de mer benägna att flytta närmare ett vuxet barn. Finns ytterligare ett barn eller barnbarn på platsen ökar attraktionskraften än mer.
Äldre under 80 år flyttar ofta för att kunna hjälpa till, men när de i sin tur behöver mer omfattande stöd vänder de sig istället till välfärdsstatens service, och flyttar exempelvis in på ett särskilt boende.
– För många äldre verkar det vara viktigt att själva välja den hjälp man vill få, och att ha kvar sitt oberoende gentemot de vuxna barnen, berättar Anna Hjälm.
