Kan bo hemma trots stroken

– Bland annat såg jag något konstigt i pannloben, och tänkte: är det stroke jag fått? Sedan ramlade jag, berättar hon.
Och där blev hon liggande tills Gunnar hittade henne. Han anade direkt vad som hade hänt och ringde ambulansen. Men trots att allt gick snabbt hann stroken ställa till stor skada.

Efter flera år av träning har Barbro nu nått så långt det går att förvänta – talet och minnet har hon god kontroll över och rörelseförmågan i armar och händer fungerar hjälpligt. Men balansen har tagit stryk, benen har förlorat i styrka och problem med yrsel gör att hon bara klarar att stå upp korta stunder, med stöd. Större delen av sin vakna tid tillbringar Barbro Danielsson sittande, och ska hon förflytta sig är det rullstol som gäller.

Vilka alternativ ställdes ni inför, efter sjukhustiden?
– På ett tidigt stadium blev vi erbjudna växelvård, var fjortonde dag. Men vi ville klara oss så långt det går hemma, i vår bostadsrätt där vi bott i 25 år. Huset byggdes 1960, så det var mycket som behövde förändras. Kommunen ställde upp utan snack, och när väl beslutet var färdigt gick det väldigt fort, säger Gunnar Danielsson.

Vilka åtgärder gjordes?
– Smala dörröppningar blev breda, trösklarna togs bort och i badrummet gjordes duschen större. I badrummet finns också fyra stadiga handtag och låga speglar så att Barbro kan kamma sig själv. Och vid sängen finns också handtag, så att hon kan resa sig själv.

Räckte det?
– Vi kom också med egna önskemål, och Gunnar frågade om ett räcke på diskbänken så att jag kan häva mig upp. Det har jag haft mycket stöd av. Nu kan jag öppna skåpen, och om tvunget koka kaffe själv.

Ni har också fått en lösning så att du kan använda balkongen?
– Den låg ett kliv ner och var en sluttande betongplatta. Det kändes som att jag skulle hamna nere på Kungsgatan. Men terapeuten såg att det gick att göra ett trädäck. Det blev en stor förbättring – det är skönt att kunna sitta ute.

Är det något som inte gått att lösa?
– I lägenheten har vi allt vi önskar, och Uddevalla har ett väl fungerande anhörigstöd. Men vill jag hälsa på vår dotter som bor i Italien, fungerar korttidsboendet för Barbro sämre. Det är alldeles för sjukhuslikt.

Har ni något råd till andra som hamnar i en liknande situation?
– Ta tacksamt emot alla förslag som är för patientens skull, råder Barbro.
– Man måste ha en anhörig som kan prata för en – många äldre har en väldig respekt för myndighetspersoner. Och var beredd på att det kan gå fort, och att mycket kan förändras. Jag var en gammal bortskämd mullig mansgris – för mig blev det en chock att lära mig tvättmaskinen, och jag har aldrig lagat mat eller städat förut. Men man lär sig, säger Gunnar.

Text och foto: Eva Ahlstrand Berkland

Barbro och Gunnar Danielsson
Ålder: 71 och 74 år
Yrke: Fd butiksanställd, fd polis
Bor: I anpassad lägenhet, sju trappor upp i centrala Uddevalla

Anpassa:
Historik – Bostadsanpassnings-bidrag har funnits i Sverige sedan 1959, och är lagstadgat sedan 1993.
För vad? – Bidraget gäller fasta inventarier som är nödvändiga och kostnaderna måste vara skäliga.
Betalas av – Kommunerna ansvarar för bidragen. De är skyldiga att finansiera beviljade beslut oavsett den sökandes inkomst.
Kontakt – Om du drabbats av funktionshinder på grund av ålder eller sjukdom, vänd dig till din kommun. En arbetsterapeut hjälper dig att specificera dina behov.

Räcket på diskbänken var Gunnars idé, som kommunen sedan genomförde, till glädje för Barbro. Foto: Eva Ahlstrand Berkland

Kommentera