”Jag saknar fortfarande jobbet”
Omvärld & ekonomi | Serie: seniorer i norden
Erik och Lisbeth inleder varje dag med en lång cykeltur. Efteråt blir det te hemma i soffan. Foto: Anne Kring. Flagga. Colourbox.

”Jag saknar fortfarande jobbet”

Erik Jakobsen tyckte det var skönt att gå i pension för fyra år sedan. För hans fru Lisbeth var det lite tuffare. Hon hade gärna jobbat lite till. Men nu trivs båda med tillvaron tillsammans i huset utanför Aarhus.

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2019-04-15

Lisbeth och Erik har varit på ”ferie” i Köpenhamn den här veckan. De passar på att göra roliga saker och umgås med sin son Leif som bor och jobbar här. Igår kväll var de på teater, en pjäs om Mozarts liv. Danska drottningen var på samma föreställning och gav lite extra glans åt det hela. I eftermiddag ska de gå på Tivoli och njuta av hyacinterna som blommar nu och sedan äta middag med sonen innan det bär av tillbaka hem imorgon.

Blev av med jobbet

Det är ganska nytt det här med livet som pensionär. Åtminstone för Lisbeth som slutade jobba i slutet av 2017.
– Och det var egentligen inte för att jag ville, men jag blev av med jobbet då. Jag arbetade som sekreterare på universitetssjukhuset i Aarhus och trivdes mycket bra med det. Det händer att jag går dit och hälsar på mina gamla kollegor och då saknar jag fortfarande jobbet, säger hon.

Stort engagemang

Fast ganska fullt upp har hon ändå. Hon är engagerad i Äldre Sagen som är Danmarks mycket stora organisation för pensionärer med hela 850 000 medlemmar.
Varje måndag sitter Lisbeth på expeditionen vid en av Äldre Sagens tre lokalföreningar i Aarhus och tar emot telefonsamtal. Det kan handla om allt från att någon behöver praktisk hjälp med att sätta upp en tavla till att slussa personer vidare till vården.

Saknar det sociala

Sedan är det styrelsemöten ungefär 8-9 gånger per år där Lisbeth är sekreterare plus att hon är lokalredaktör för medlemsbladet Det sker.
– Och så har vi en klubb för seniorer på min gamla arbetsplats där jag sitter med i styrelsen. Det är roligt att ha lite kontakt kvar eftersom jag saknar det sociala med jobbet.

Inte värt det

Erik pensionerade sig från sitt jobb som lokförare 2014. Det hade varit flera omorganisationer och han kände sig trött och redo att sluta.
– Det är också ett ensamt jobb att vara lokförare och jag hade gjort det i över 30 år. Plus att jag ville hinna njuta lite av livet också. Om jag hade jobbat något år till hade jag väl fått lite mer pengar varje månad, men jag tyckte inte att det var värt det, säger han.

Låga lån

Gifta har Erik och Lisbeth varit i 39 år och under hela den tiden har de bott i huset sju kilometer utanför Aarhus. Numera bor de ganska billigt eftersom de inte har så mycket lån kvar på huset.

Det är bra att passa på att köpa när man ser saker och ting till bra pris.

I trädgården har de biodling, förra året blev skörden hela 110 kg honung. En del äter de själva, en del säljer de till vänner och bekanta.

Handlar på rea

Nästan varje dag inleder de med en lång cykeltur i omgivningarna. Ibland stannar de till vid någon affär om de ser att det finns intressanta rabatter och passar på att handla ganska mycket av det som är nedsatt. En mil eller två brukar cykelturerna bli och när de kommer hem tar de en kopp te. Både motion och smarta inköp, det känns gott i själen.
– Men så har vi alltid gjort, säger Erik, även innan vi blev pensionärer. Det är bra att passa på att köpa när man ser saker och ting till bra pris. Men vi unnar oss saker också, som restaurangbesök. På onsdagskvällar kan man till exempel gå på konstmuseet i Aarhus och titta på utställningen och sedan äta middag där. Det är väldigt trevligt.

Halva lönen

De tycker att de klarar sig ganska bra på sin pension, även om de förstås ibland önskar att de hade lite mer. Lisbeth får ut 12 000 DKK, Erik ungefär 18 000. För Lisbeths del är det ungefär hälften av vad hon hade i lön när hon arbetade, för Erik är det något mer.

Egna pensioner

– Vi visste att det var så det skulle se ut, säger Erik. Men vi har det nog ändå lite bättre än snittet skulle jag tro. Dels har vi inte så mycket lån kvar på huset, kanske tjugo procent av värdet bara. Sedan har vi båda tjänstepension från våra respektive anställningar plus att vi betalat in privat själva.

Skattas inte

– Det finns något i Danmark som heter ”aldersopsparing” som innebär att man kan sätta undan pengar som inte beskattas till sin pension. De sista fem åren av yrkeslivet har man rätt att sätta undan mer, upp till 48 000 per år. Vår son sparar redan nu, han sätter av 5 200 per år till sin pension och slipper skatta på dem. Och vi satte in så mycket vi kunde de sista åren vi jobbade, säger Lisbeth.

Fast belopp i allmän pension

Precis som i Sverige består det danska pensionssystemet av tre olika delar. Den allmänna pensionen är betydligt lägre än i Sverige. Där den i Sverige är baserad på livsinkomst utgörs den i Danmark av ett fast belopp som betalas fullt ut till den som bott i Danmark i minst 40 år. Har man bott kortare tid blir bara en del av folkpensionen utbetald.

Måste spara privat

En del av pensionen är tjänstepensionen, eller ”firmapension/arbejdsmarkedspension” som det heter på danska. Generellt betalar svenska arbetsgivare in mer till tjänstepensionen än de danska. Behovet av ett privat pensionssparande är därför större i Danmark än i Sverige, eftersom både den allmänna pensionen och tjänstepensionen som regel är på en lägre nivå än hos oss.

Vi flög för första gången för sex år sedan

Unnar sig bussresor

Lisbeth och Erik är ändå hyfsat nöjda med sin ekonomiska situation. Livet flyter på ganska bra. De kan unna sig saker och behöver inte vända på varenda krona. Någon svårighet att få dagarna att gå är det inte heller, de har något att göra mest hela tiden. Rest en del har de hunnit med nu de senaste åren.
– Vi flög för första gången för sex år sedan, säger Erik. Det har inte blivit av förut, vi semestrade mest här i Danmark och också i Sverige när barnen var små. Men nu har vi också upptäckt att det finns bra bussresor och det passar oss väldigt bra. Bussen går inte långt ifrån där vi bor och sedan är allt ordnat, det är bara att hänga med.

Går inte att sia om

Framtiden och hur det ska bli när de blir äldre tänker de inte så mycket på.
– Nej, det är så pass nytt för oss också att vara pensionärer båda två, säger Lisbeth. Vi har precis hunnit vänja oss vid det, så hur det blir senare får vi se då. Det går ändå inte att veta hur något ska bli.

Lisbeth Søberg Jakobsen och Erik Jakobsen

Ålder: 65 och 67.
Familj: Dottern Ulla, 38, och sonen Leif, 31.
Bor: Aarhus, Danmarks andra största stad.
Gör: Umgås med barnen, cyklar, reser. Lisbeth har en del frivilliguppdrag samt biodling hemma i trädgården.

Dölj faktaruta

Upp till en själv

Den stora friheten man får när man slutat jobba tycker de både är behaglig men ibland också lite tyngande. Ska det hända något nu är det upp till dem själva att se till att det blir av.
– Å ena sidan är man fri att göra vad man vill som pensionär. Men det är heller ingen som kommer med några förslag eller säger åt en vad man ska göra. Så det hänger på en själv om något ska bli av eller inte, säger Erik.

Å ena sidan är man fri att göra vad man vill som pensionär.

Imorgon ska de ta bussen hem till Aarhus igen. Ännu hänger inget trädgårdsarbete över dem. Bina sover gott, de kommer att vakna när värmen är tillbaka. De hoppas på en varm sommar i år också, så att honungen flödar…

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2019-04-15
Läs också
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.