Utan seniorerna – ingen revolution
Talal Shukr och Nabeel Abdel Ghani är med i Fria Egyptiska pensionärsförundet. Foto Graham Waite
Ekonomi & Pension

Utan seniorerna – ingen revolution

Revolutionen i Egypten beskrivs ofta som "de ungas revolution". Men Egyptens pensionärer startade sin revolt långt tidigare, vilket var ett steg mot att hela landet revolterade den 25 januari i år.

Publicerad 2011-08-12

Den 25 januari 2011 gick tusentals egyptier ut på Kairos gator och krävde ett slut på president Hosni Mubaraks 30-åriga diktatur. Det var starten på den egyptiska revolutionen 2011 vars nav var Tahrir-torget i Kairo.
– Det fanns massor av pensionärer bland demonstranterna. Jag var med från första dagen och fick en gummikula i låret när polisen besköt oss. I hela mitt liv hade jag väntat på revolutionen, säger 65-årige Talal Shukr.
Protesterna spred sig. Polisen drog sig tillbaka. Armén höll sig opartisk. Den största demonstrationen tog plats på Tahrirtorget den 1 februari då cirka 2 miljoner människor deltog. Elva dagar senare avgick Mubarak. Makten är nu i händerna på en övergångsregering tills parlamentsvalen i september.

Krävde samma saker 1952 som nu

Vi träffar Talal i Fria egyptiska pensionärsförbundets lokal i Kairo som de delar med Egyptens fria fackförbundsfederation. Folk kommer och går. Te serveras. Nästan alla röker som borstbindare. Väggarna är tapetserade med posters från demonstrationer.
– Vi är revolutionens barn. Vi var med om den första revolutionen 1952 och krävde samma saker då som nu, säger Talal.
Han syftar på revolutionen mot kung Farouk 1952 som ledde till att Gamel Abdel Nasser valdes till president.

– Under Nasser fick vi fri och bra utbildning, hälsovård och många jobb skapades. Vi trodde på social och ekonomisk rättvisa, säger han.
President Nasser dog 1970. Därefter tog Anwar Sadat över tills han mördades 1981. Han efterträddes av Hosni Mubarak. Det blev början på 30 års undantagstillstånd. Landets cirka 80 miljoner invånare hölls på mattan av polis och säkerhetstjänst. I mitten av 2000-talet var arbetslösheten över 10 procent. Lönerna hade varit frysta i åratal medan priserna ständigt ökade, likaså korruptionen. 23 procent av  befolkningen levde på under 2 dollar om dagen. En pensionär hade rätt att få ut cirka en tredjedel i pension av sin tidigare arbetsinkomst, men 2004 började regeringen norpa pengar ur den statliga pensionskassan.
– Under närmare fem år fick vi bara ut två tredjedelar av vad vi var berättigade, säger 68-årige Nabeel Abdel Ghani som är styrelseordförande i Pensionärsförbundet.

Förbjudet bilda förbund
Ingen organisation representerade pensionärerna. Det var förbjudet att bilda förbund utanför den statligt kontrollerade Egyptiska fackförbundsfederationen (ETUF). Trots detta började pensionärer att organisera sig. Pensionärsförbundet utropades i oktober 2008 som det andra självständiga förbundet i Egypten på närmare 50 år. Regeringen godkände det inte, men händelsen fick stor uppmärksamhet i medierna.
– Vi fortsatte att bygga upp förbundet samtidigt som vi demonstrerade utanför parlamentet för att få våra pengar. Vi blockerade gatorna runt omkring och fick ännu mer uppmärksamhet. Hela Egypten hörde talas om våra problem, säger Talal.
Slutligen betalade regeringen ut cirka 280 miljoner kronor retroaktivt till pensionärerna under 2009 och 2010.
– Våra demonstrationer lyckades, säger Nabeel och knyter stolt näven.

Enligt många analytiker påverkade protesterna och bildandet av två självständiga fackförbund – först skattearbetarnas och sedan pensionärernas – Egyptens folk till att organisera sig mot diktaturen.
– Från 2006 och framåt var det många som strejkade och demonstrerade för bättre arbets- och levnadsvillkor. Vi var inte ensamma, men vår kamp var ett steg på vägen mot revolutionen, säger Talal.
De kryper inte under stol med att det var ungdomar som ledde revolutionen genom att mobilisera folk via sociala medier.
– Vi var stolta över dem och accepterade att de ledde oss, men i slutet av revolutionen blev det splittringar bland demonstranterna över hur man skulle gå vidare. Vi pensionärer medlade för att de skulle hålla ihop, säger Talal.

Pensionärsförbundet godkändes
Den 30 januari, mitt under revolutionen, utropade Pensionärsförbundet och Skattearbetarförbundet Egyptens första fria Fackföreningsfederation. Tre andra nya förbund anslöt sig. Den 21 mars godkändes Pensionärsförbundet av regeringen. Idag har det cirka 400 000 medlemmar. På agendan står bildandet av en oberoende kommitté, där pensionärer ingår, som ska ansvara för de statliga pensionspengarna.  Man lobbar även för att pensionerna ska anpassas efter löne- och prisökningar samt för ett stopp på prishöjningar av medicin och hälsovård. Det finns personer som har arbetat i hela sitt liv och bara får ut 125 kronor i månaden när de blir pensionärer.
– Det är vad två kilo kött kostar. Hade det inte varit för solidariteten bland egyptiska familjer hade vi svultit ihjäl, säger Talal.

Nabeel och Talal har aldrig hört talas om begreppet ålderism.
– Alla organisationer som jag känner till har blandade åldrar. Jag känner ingen i min ålder som har blivit diskriminerad annat än på arbetsmarknaden, säger Talal.
Egypten befinner sig i ett osäkert tillstånd. Oppositionen, som var enad under revolutionen, är splittrad mellan partier som förespråkar allt från västerländsk demokrati till auktoritärt kommunistiskt styre och radikal islamism.
– Vi jobbar för en demokratisk framtid i Egypten. Vårt förbund är ett praktexempel på det. Alla fria förbund är skolor i demokrati, säger Talal.

Pensionärerna inspirerade

Pensionärsförbundet sköter administrationen på Fackförbundsfederationen.
– Och jag åker runt på arbetsplatser för att få arbetare att organisera sig. Vi jobbar hårt för att realisera revolutionens principer. De kommer att hjälpa oss att skapa en demokratisk framtid, avslutar Talal.
Mustafa Bassiouni, skribent på de egyptiska tidningarna El-Dostour och Al-Ahram, har följt protester och utvecklingen mot revolutionen i Egypten sedan tidigt 2000-tal.
– Störst inflytande hade arbetarnas strejker eftersom de direkt påverkade ekonomin. Därmed fick de störst uppmärksamhet. Eftersom pensionärerna inte arbetade kunde de inte påverka genom strejker och väckte därför mindre uppmärksamhet. Men även deras protester och bildandet av ett självständigt förbund influerade folk till att börja kämpa för ett nytt Egypten, säger Mustafa.

Text: Bengt Sigvardsson
Foto: Graham Waite

PENSION OCH ÄLDRE-OMSORG I EGYPTEN

Det finns cirka 8,5 miljoner pensionärer i Egypten.

Den officiella pensionsåldern i Egypten är 65 år, men det går att ansöka om pension tidigare.

Pensionärer har rätt till rabatterade mediciner och vård på statliga sjukhus. De som inte har haft fast inkomst får ut max cirka 100 kronor i månaden i pension.

Det finns ingen äldreomsorg i svensk betydelse. Befintliga ålderdomshem är privata och mycket dyra. Det är familjens ansvar att hjälpa sina nära och kära, även demenssjuka.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas