Det började med gamla sopkvastar och slutade med att några av syskonen i en tidigare nära syskonskara inte pratade med varandra på flera år.
Några benhårt säkra på sin rätt i sak. Någon ledsen, sårad, anklagad och ohörd.
Grälet gick naturligtvis inte bara ut över syskonen. Barn och barnbarn kunde inte träffa sina släktingar och ta del av nytillskott i släkten. Pojkvänner blev makar som aldrig presenterades. Barn föddes som blev utan pussar de borde haft. Födelsedagar och andra firanden behövde plötsligt färre stolar.
Barn föddes som blev utan pussar de borde haft.
Naturligtvis var sopkvastarna betydelselösa. Vad det istället handlade om var att vuxna blev barn vid sina föräldrars frånfälle. Och höll fast vid att vara barn igen alldeles för länge.
Jag skulle önska att alla föräldrar bad sina barn skriva under ett bindande avtal om att de inte får börja bråka efter deras bortgång.
Medan skarpare hjärnor än min funderar på hur det kan lösas rent praktiskt – och vad som bör hända om man bryter avtalet – har vi i detta nummer åtminstone börjat ta itu med frågan om hur man kan hjälpa sina barn att sörja som vänner. Läs gärna.
BOK: Varför verkar aldrig Leonardo DiCaprio bli riktigt kär i sina flickvänner utan ständigt bara byter ut den ena baddräktsmodellen efter den andra? Med denna fråga leder serietecknaren Liv Strömqvist oss på en skarp, tankeväckande och rolig resa genom forskning och filosofi i Den rödaste rosen slår ut.
BÄR: Glöm inte de vackra röda hagtornsbären. Koka en marmelad med socker, en halv vaniljstång och kardemumma och tre chiliflakes. Ljuvligt. De många små kärnorna måste bort. Att mosa genom ett finmaskigt durkslag är lite pilligt men går ändå rätt snabbt.
BOK: Hon är så väldigt begåvad, Kate Atkinson, och skriver så klurigt. Aldrig någonsin förutsägbar. Har du aldrig läst henne förut är det dags nu med nya boken Kodnamn Flamingo. Med vetskapen i ryggen att det finns en hoper tidigare Atkinson-böcker att upptäcka.
