”Får varje månad låna pengar för att få mat på bordet, min pension räcker ej som ensamstående med alla utgifter. Som reumatiker med all sjukvård, mediciner, hjälpmedel som skor får jag det inte att gå ihop vad gör jag?”
Så skriver Anna i Sundsvall till oss, en av många kvinnor – för det är framför allt kvinnor det gäller – som inte klarar sig på sin låga pension.
Vi har vetat det länge att antalet så kallade fattigpensionärer är många och de riskerar att bli ännu fler i framtiden. Ändå blev jag överraskad häromdagen när jag fick ett brev från Stockholms stadsmission som bad om pengar till äldre i fattigdom. Anledningen är att besöken på missionens Äldrecenter har ökat fyra gånger om år 2013 till 2015.
Det är skamligt att våra äldre ska tvingas välja om de ska kunna betala hyran eller tandläkarräkningen
Till centret kommer många äldre som skäms för att ”besvära” socialtjänsten och istället vänder sig hit för att få hjälp för oförutsedda utgifter. Här kan de också få en lagad lunch till ingen eller ringa kostnad. Många äter sitt enda dagliga mål här. Kyrkan och Röda korset är andra utvägar för den som söker hjälp.
I Dagens Nyheter berättas om utrikesfödda med låga inkomster som inte kommer att kunna få ihop till en dräglig pension. Nu oroar sig deras barn att de kommer att få försörja sina åldrande föräldrar i framtiden. Eftersom kravet på att få full garantipension är att man bott 40 år i Sverige är det många som faller utanför. Rörelsen Pensionsrättvisa har bildats bland unga kvinnor som startat studiecirklar för att upplysa om pensionssystemet.
Nu måste något göras! Det är skamligt att våra äldre – såväl inrikesfödda som utrikesfödda -ska tvingas välja om de ska kunna betala hyran eller tandläkarräkningen!
Gunilla Lindahl
EUs fattigdomsgräns är 60 procent av landets disponibla inkomst. I Sverige motsvarar det idag ca 11 500 kronor i månaden efter skatt.
