Jag har problem med ett knä. Det har varit en långdragen historia med olika diagnoser som till slut blev en operation. Jag hoppas att detta är slutet på knäproblematiken. Men jag är inte så säker.
Det hela började tidigt i våras på gymmet. Benpressen kändes märkligt seg men jag pressade på. Morgonen därefter var det som att gångjärnen hoppat av i knäet. Efter en dryg månad blev kryckor en nödvändighet. Fysioterapeuter, rehab, anti-inflammatoriskt, magnetröntgen – allt det har jag gjort och det är egentligen inte det som är det intressanta. Utan hur jag fått en ny stam.
Jag har aldrig förut blivit så omtänksamt uppmärksammad av de man kallar seniorer.
I Michel Houellebecqs lite intressanta men tröttsamt gubbiga roman Serotonin vill huvudpersonen allra helst hänga med seniorer men han ges inte tillträde i deras tillvaro. Han konstaterar sakligt att han inte har genomgått proven.
På SPF Seniorernas kongress gick jag runt med en krycka, så även på en resa, och jag har aldrig förut blivit så omtänksamt uppmärksammad av de man kallar seniorer. Nyfiket undrande varför jag har krycka. Sen har jag fått råd och pepp. Inget sjukdomsvältrande. Bara värme, intresse och rar omsorg på en nivå jag inte tidigare upplevt. Så hej seniorer, tack för det fina välkomnandet.
LYSSNA
Förläng sommarkänslan med svenska popduon Pom Femmes perfekt sköna varma Summer Kissin’. Ser väldigt mycket fram emot deras album i höst.
LÄS
Alla skriver deckare just nu verkar det som. Utom Christoffer Carlsson som skriver litteratur. Hans senaste spänningsroman En liten droppe blod är ett så mästerligt prydligt kliv in i andra världar att man vill dra ut på läsningen i små efterlängtade omgångar.
