Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor var först ut i SVTs partiledarutfrågning i torsdags kväll (16/8). Det kändes bra, temperaturen i valrörelsen stiger snabbt.
Men det gäller att se upp i debatten. I etermedier går det också ofta fort, ibland för fort.
Desto skickligare av utfrågarna Anders Holmberg och Camilla Kvartoft att ge sig på snåriga ämnen som bristen på särskilt boende för äldre och svaga pensioner som inte räcker ens till presenter till barnbarnens födelsedagskalas.
Men några dimensioner saknade jag i frågorna och svaren om bristen på äldreboenden: KD-ledaren upprepade att regeringen har svikit under de gångna fyra åren – fortfarande läggs platser ner. Programledarna å sin sida påminde om att så mycket som 8 000 platser försvann under alliansregeringens åtta år.
en massiv nedläggning har pågått under flera decennier
Två pusselbitar fattas för att bilden ska bli mer begriplig: en massiv nedläggning har pågått under flera decennier. Även under S-ledda regeringar före alliansregeringens tid försvann platser i stor skala. Bara sedan år 2000 har 32 000 platser försvunnit.
Det sätter fingret på den andra pusselbiten: att bygga äldreboenden är kommunernas ansvar. Den statliga nivån, regering och riksdag, har uppenbarligen varken rätta viljan eller muskler nog att på allvar hejda nedläggningen. Det har gått sex mandatperioder, och nedläggningarna fortgår.
Därför blir det märkligt att riksdagspartiernas ledare under valrörelse efter valrörelse fortsätter att kritisera varandra för något som inget av deras partier verkar kunna göra något åt.
Så vad behövs då? Ja, ska kommunerna kunna bygga så många boenden att alla äldre som vill och behöver ska ha möjlighet att välja ett sådant så kostar det naturligtvis pengar, väldigt mycket pengar.
En skarpare fråga till partierna vore därför hur stora medel man är beredd att stötta kommunerna med. Och framför allt om man är beredd att öronmärka miljarderna till just äldreboenden.
Det dyraste är heller inte att bygga boendena, utan att bemanna dem med utbildad och empatisk personal med gott ledarskap. Det kostar ännu fler miljarder.
Det blir för enkelt när debatten stannar vid att anklaga varandra för svek. Konkreta och bindande åtaganden är vad som behövs för att flytta fram frågan om svikna äldres behov av särskilt boende. Om det verkligen är denna svaga grupp man vill göra något för.
Som Senioren tidigare har rapporterat: vi behöver också veta mer om vad vi talar om. Det finns förvånande nog exempelvis inget svar på frågan om hur många äldre som har ansökt om att få flytta till särskilt boende men som fått nej av sin kommun.
