Häromdagen var jag i Norrköping. Det var ett av de 18 besök på den rundresan till distrikten som gjorts under hösten med start i Luleå i september. Under varje besök har två från förbundsstyrelsen och två från kansliet deltagit. För mig som ny förbundsordförande har de här besöken varit trevliga (att träffa och lära känna några distriktsstyrelser) och mycket nyttiga (att få lyssna till vad som är viktigt just i det distriktet och hur man arbetar med frågorna). Jag är övertygad om att mina kollegor tycker detsamma. I februari går resan i mål i Stockholm och då har vi förhoppningsvis kommit en bra bit på väg i samtalet om hur vi ska gå vidare med besluten från kongressen.
Från många håll har jag fått frågor om asylsökande och flyktingar. Det är en utveckling som oroar många. Kanske 80 000 asylsökande i år och en prognos på 90 000 nästa år. Det är tillåtet att både vara bekymrad och säga det. Det gör en inte till rasist. Många saknar nästa steg efter Fredrik Reinfeldts uppmaning till oss att öppna våra hjärtan. Det här är ingen lätt situation och det kräver mycket av oss som land och som medmänniskor. Lätt att säga, men mycket svårare att göra. Jag vet – jag hade som chef för Invandrarverket ansvaret i början av 90-talet när många sökte skydd undan striderna på Balkan.
Vi måste kunna tala om de praktiska problem som finns och som uppstår i kommuner med stora asylboenden och många nya inflyttade. För visst finns det problem. Inget blir bättre av att tystnaden lägrar sig och problemen sopas under mattan. Men sen måste vi vara konstruktiva och gemensamt – stat och kommun, frivilligorganisationer och enskilda – gå samman och hitta lösningar för fler bostäder och effektivare satsningar på svenskundervisning, lösningar som fungerar i byar, småorter, medelstora samhällen, städer och storstäder. Vi har gjort det förr och vi kan göra det den här gången också.
Vårt land har sedan länge många exempel på företagsamma människor från andra länder som har skapat en framtid här för sig och sin familj som entreprenörer eller anställda inom inte minst för oss äldre viktiga områden, till exempel vård och omsorg. Allt pekar på att vi i framtiden behöver få ökad inflyttning för att klara framtidens efterfrågan på personal inom bland annat dessa områden.
Sist men inte minst gläder jag mig åt den fina verksamhet som bedrivs ute i våra föreningar, aktiviteter som bryter ensamheten för många och skapar gemenskap samt bidrar i vid mening till en bättre hälsa. Jag känner stolthet och glädje över förmånen att leda en organisation som betyder så mycket för så många. Var ni än verkar bland våra drygt 820 föreningar runt om i landet – Tack för ert fina arbete!
Med de här tankarna önskar jag er alla En God Jul och ett Gott Nytt År!
Christina Rogestam
Ordförande i SPF
