Drömmen om Grekland…

Den grekiska övärlden är ett drömresemål för många. Karpathos är en dramatiskt vacker ö med hisnande berg och fantastiska badstränder. Dessutom finns här en av Greklands äldsta byar, Olympos. Text Karin Riikonen Foto Henry Lundholm

På Karpathos västra sida ligger den lilla fiskebyn Lefkos, som bokstavligen tar emot oss med öppna armar. Här möts vi av en lycklig hotellägare på Three Dolphins.
Vi är de första hotellgästerna sedan pandemin bröt ut på allvar. Vi äter en lunch på hotellets restaurang och beställer in det mesta vi drömt och pratat om hemma; kalamares, tzatziki, lammkotletter, taramosalata, grekisk sallad… Till det dricker vi en flaska Mythos, det inhemska ölet som smakar som allra bäst här i den grekiska värmen.
Hotellägaren Nikos har bott i USA under stor del av sitt liv. Hans far körde taxi i New York, drömde om att flytta tillbaka till sin hemby och öppna ett litet hotell. Så blev det så småningom, inte bara ett utan två hotell och även en restaurang efter många års hårt arbete.

Många av öns befolkning tvingades flytta efter andra världskriget på grund av ekonomiska svårigheter men flera har återvänt för att få leva den sista delen av sitt liv på sin älskade barndomsö.
Lefkos ligger i en bukt där vattnet är ljuvligt smaragdgrönt och så klart att man kan se fiskstimmen. Tavernorna ligger tätt längs vattnet och bryggorna. De små fiskebåtarna ligger för ankar i väntan på morgonens tur som ska ge färsk fångst till de lokala restaurangerna.
Stränderna kring Lefkos anses vara Karpathos finaste. Det ligger en härlig sandstrand inne i byn, en av många som löper längs kusten. Längs vandringsstigen hittar vi en egen liten pärla där vi stannar till med våra badhanddukar för att sedan kasta oss ut i det stora blå.
När solen går ner i havet tar vi oss till en av byns restauranger för att inta kvällens middag. Vi beställer in moussaka, grekisk sallad och dricker ett glas retsina. Vilken dag! Mätta somnar vi sen till ljudet av vågorna och en och en annan katt som bråkar i gränden.

Grannens tupp väcker oss i gryningen, vilket är bra för nu ska ön utforskas. Vi hyr en bil, slänger in karta, vatten, ryggsäckar och åker mot äventyret. Vårt mål är Kyra Panagia som ligger på öns östra sida.
Det är riktigt varmt men som tur är har bilen svalkande luftkonditionering. Vi åker upp mot bergskedjan som delar ön i en sydlig och nordlig halva. Det är svindlande vackert med havet som glittrar och moln som omsluter bergstopparna.
Första stoppet blir i byn Mesochori där vi tar en kopp kaffe på Café Skopi. Här har älskande par skrivit in sina namn på den blå muren.
Utsikten är storslagen och fri, bara himmel och hav så långt ögat når. Tittar man nedanför muren ser man en basketplan som tycks sväva i det blå.

Vi fortsätter uppåt på slingriga vägar genom små pittoreska byar och färdas genom ett vilt landskap med getter, barrskog och gamla väderkvarnar för att sedan se havet igen när vi nått toppen. Här slår det lock för öronen, de högsta bergstopparna når över tusen meter över havet.
Men det lilla besväret är inte mycket att klaga på när man bjuds på oändliga vidder och ett magiskt ljus. När vi hittat avtagsvägen till Kyra Panagia saktar vi ner farten och rullar sakta neråt igen. Att möta någon på den smala slingriga vägen verkar nästintill omöjligt.
I Kyra Panagia hyr vi en lägenhet av paret Rigò som är uppväxta på Karpathos. Deras italienska föräldrar kom till ön på 30-talet under en tid då Karpathos var ockuperat av Italien.

Från altanen har vi utsikt över den lilla sandstranden och ett hav som inte tycks ha något slut. Kyra har tre restauranger och vi väljer den äldsta, Sophias, som ligger en bit upp i byn. Restaurangägaren kommer direkt från havet och visar stolt upp sin fångst av bläckfisk, räkor och småfisk som han grillar till oss gäster.
Solen går ner bakom bergen och bjuder på ett färggrant skådespel. Byborna kommer ut för att småprata med grannar och barnen leker i gränderna. Stjärnorna och månen lyser över himlen och över den lilla byn.
Det här blir en av de där kvällarna man inte vill ska ta slut men till slut faller vi i sömn och ser fram emot en ny morgondag.
Efter ett morgondopp och några timmar i solen ger vi oss i väg norrut mot nästa mål, Olympos, som är en av Greklands äldsta byar och något man inte får missa under sitt besök på Karpathos.
Vi åker genom ett vidsträckt landskap med pinjeskog, olivlundar och bikupor och passerar flera småbyar längs vår väg upp i bergen. Vi tar oss sakta framåt, då och då får vi snällt backa för att släppa fram andra förare.
Olympos klamrar sig fast i en bergstopp med sina färgglada hus, som ligger tätt intill varandra för att hålla emot starka vindar och kalla vintrar. Vi ställer bilen på en parkeringsplats strax innan bygatans början.
Något som genast slår oss är hur väl de har bevarat de lokala sederna, vilket har lett till att Olympos ofta kallas för ett levande kulturmuseum. Kvinnorna är klädda i färgrika broderade dräkter med huvudduk, männen spelar traditionell musik.

Den centrala platsen är bytorget med sin gamla kyrka. Intill ligger café Parthenon som har den godaste lemonad man kan tänka sig och som också är ett fotografiskt museum. Caféägarens far var tidigare den enda fotografen i byn. På väggarna hänger historiska svartvita foton från tiden när den första bilen anlände på 40-talet, minnen från bröllop och dop och senare bilder från Baltimore som familjen flyttade till när tiderna var svåra. Nu är sonen tillbaka och har öppnat både café, restaurang och hotell Aphrodite som inryms i ett av de gamla husen och där känslan är att tiden har stått still.
Vi går runt i byn, på andra sidan möts vi av havet igen. En hisnade känsla för nu är vi riktigt högt upp.

Vi tar oss ner söderut igen till huvudstaden Pigadia med ett par tusen invånare. Staden är byggd kring en naturlig hamn i form av en amfiteater.
Trots att det är den största staden på ön är nattlivet relativt lugnt. Det finns flera hotell, tavernor och några få barer och nattklubbar. Nära hamnen ser vi en gränd namngiven efter Olof Palme.
Vi fortsätter vår vandring och tar oss upp till ouzobaren som vi blivit rekommenderade. Här sitter lokalbefolkningen tillsammans med turister och ser skymningen komma.
Den gästvänliga barägaren springer mellan de små borden och serverar ouzo med oliver och nötter. Han sätter sig sedan tillsammans med oss gäster och utbringar en skål, jámas! i den ljumma grekiska kvällen.
Pigadia är en bra bas att utgå från då man kan ta sig med buss och båt till fantastiska stränder. 15 km söder om staden ligger stranden Makris Gialos som är populär bland surfare från hela världen med gott om uthyrare av surfingbrädor. Det blåser rejält när vi är där, det är mäktigt att se alla som rider på vågorna i vinden.

Våra sista dagar tar vi oss till stränder som Achata, Kato Lakkos och Apella för att njuta av bad och sol.
En vecka går fort och det är lite vemodigt att lämna, vi har fått mersmak och vill komma tillbaka. Hit till ett äkta och den näst största av de Dodekanesiska öarna, och en ö som så frikostigt bjuder på ett ”äkta Grekland” med en behaglig och avslappnad atmosfär och plats för många spännande äventyr.

Kommentera