När Anita Karlssons dotter gick i skolan på 80-talet fanns en pensionär som brukade vara med i skolan. Det gjorde intryck på barnen och även på Anita som nu är volontär själv tillsammans med Leila Lindfors och Lars-Gunnar Bråvander från SPF Seniorerna Havsörnen.
Amanda och Sommra är bästisar. De går i ettan på Öregrunds skola och gör nästan allt tillsammans. Båda gillar måndagar för då kommer Leila Lindfors till skolan och de brukar få gå undan med henne till ett mindre rum där de läser tillsammans. I lugn och ro, bara de två och Leila.
– Jag tycker inte om när det är så många barn samtidigt, säger Sommra.
Amanda gillar också att vara i det lugna rummet. Mest för att hon får vara med Leila och Sommra då.
Idag har deras lärare Johanna Andersson Gullberg sagt att de ska läsa fram till sidan tolv i en Bamse-tidning. Leila läser högt och tjejerna hänger med i sina egna tidningar. Ibland om Leila märker att någon av dem tappar fokus pekar hon och visar vilken bild de är på.
– Vad står det där? frågar hon och pekar på en pratbubbla.
– Hurra, hurra, hurra, säger Sommra och lyser upp.
För Johanna Andersson Gullberg är det mycket värt att volontärerna dyker upp en dag i veckan på skolan.
– Vi är två mentorer i årskurs 1. Från årskurs 2 blir jag ensam. Då är det guld att ha en senior som kommer hit. Vissa elever tar till sig bättre i liten grupp och Leila kan också vara lite extra hjälp för dem som har svårt att hålla reda på sina kläder och annat. Hon finns där som en trygghet för barnen.
Lär om svåra ord
Om Leila inte kommer när det är sagt frågar de efter henne. Var är Leila, det är ju måndag idag?
– Det kan ju hända ibland att man byter dag om man har fått förhinder, säger Leila. Det är det som är så bra med det här, att det är flexibelt. När vi började att vara volontärer höll de på med ett läsprojekt i skolan och det var så roligt att få vara med och hjälpa till med det från början. Jag tycker läsning är väldigt viktigt.
När det är dags att gå tillbaka till klassrummet sätter Johanna på en liten film om batteriholkar. Det var ett av de svåra orden som dök upp i Bamsetidningen och nu ska de få lära sig mer om dem.
Sommra ställer sig vid Leila och lutar sig mot henne. Där är det varmt och tryggt att stå och titta på filmen. Mycket bättre än i bänken …
Stöttar i svenska
Lite längre bort i korridoren håller klass två på med en lektion i svenska. Även de ska läsa. Anita brukar vara i den här klassen och stötta de elever som vill ha hjälp med vad de håller på med just då. Eftersom det är tyst läsning går vi ut i korridoren med några av barnen: Viktor, Lea och Minou. De är glada att få en liten pratstund med Anita.
– Det är kul när seniorerna är här för de är alltid så glada. Och så är det kul när de lär oss grejer, säger Minou.
Viktor håller med, visst är det roligt när Anita är här.
– Fast jag behöver ingen hjälp. Men det är kul ändå när hon kommer. Om jag skulle behöva hjälp med något skulle det vara i matte. Om det är repetition är det tråkigt, tycker han.
Lea håller med.
– Särskilt om det är en hel sida med uppställningar!
De tycker att Anita är jättebra, men är noga med att påpeka att deras fröken Jenny också är ”världens bästa”.
– Ibland börjar vissa bråka när Jenny går ut för att hämta något. Då är det bra om Anita är där, tycker Minou.
– Och ni är i alla fall bra på att lyssna när man pratar med er, säger Anita och ler mot dem.
Snart ska de börja trean. Lea säger att det hon inte kommer att gilla med det är att det blir nationella prov. Men det kommer säkert att gå bra nu när de har både världens bästa fröken och Anita.
Det närmar sig lunchdags och några barn börjar komma ut från klassrummet. Det vankas pasta med skinksås idag.
Ut i naturen
Lars-Gunnar Bråvander är den tredje av volontärerna från SPF Seniorerna Havsörnen. Han älskar att vara ute i naturen med skolbarnen, gammal biolog som han är.
– Jag började som rastvakt när jag klev in här för ett par år sedan. Sen har det blivit så att jag pratar och tittar på naturen med barnen. Jag tar med dem ut i skogen, vi tittar på fåglar och pratar om vad de gör på vintern. Just i de här åldrarna är de så nyfikna. De ställer massor med bra frågor.
– Det ger mig kolossalt mycket att vara här, fortsätter han. Det är så uppiggande att se hur glada barnen är. Jag är inte ett dugg trött när jag kommer hem, tvärtom.
– Inte jag heller, intygar Leila. Min man brukar säga att jag är som en lärka när jag kommer härifrån!
– Ja, och så har man alltid något roligt att berätta om vad som hänt under dagen, säger Lars-Gunnar.
Anita kan inte annat än hålla med. Man får verkligen bra energi av att vara med barnen tycker hon. Både hon och Leila har också sina barnbarn långt borta, då är det kul att få umgås med andra barn.
SPF Seniorerna erbjöd sig
Idén kom när styrelsen i SPF Seniorerna Havsörnen diskuterade vad de kunde göra och var de kunde erbjuda sina tjänster. Det var då Anita kom på det här med att det fanns en pensionär i skolan när hennes dotter gick där på 80-talet.
– Jag hade det där lite i bakhuvudet, hur roligt min dotter och hennes kompisar hade tyckt att det var. Sen har ju inte alla heller sina mor- och farföräldrar i närheten.
De hörde av sig till Öregrunds skola som förstås nappade. Vem vill inte ha lite extra resurser?
Tredje läsåret
I höst är det tredje året de är här.
– Min ambition är att alla ungar ska lära sig om naturen, om olika arter av både djur och växter. Jag är ute med pensionärsgrupper också och då brukar det vara allt möjligt som avhandlas under promenaderna. Det kan det vara med barnen också.
Han är också imponerad av hur duktiga de är och att de kan saker som han inte har en aning om.
– De gjorde en så fin presentation efter en naturvandring, barnen i femman! Med bildspel på datorn – sånt som inte jag kan!
Skolgården är hälften skogsparti och häften ”tivoli” som Lars-Gunnar kallar det. Klätterställningar och gungor och spel av olika slag.
– De gillar tivolit förstås, men de tröttnar ju på de grejerna. Tittar man i skogspartiet ser man att det är där de är väldigt mycket. Marken där är helt nedsliten av allt spring och klättrande.
Säger Lars-Gunnar inte utan att se ganska nöjd ut.
