Själv är jag ju en sen 30-talist. Men på grund av att jag är en ”slow starter” har jag större delen av livet levt och känt med 40-talister.
När 40-talisterna blev drygt 20, kom ungdomsrevolten -68. Då avsattes kollektivt alla auktoriteter. 68-rörelsen blandades och blandade ihop sig själv med vänstern. Vilket inte alls alltid var rätt. Eller som en äldre riksdagsman från länet en gång sa till mig: Ni ska inte vara så radikala pojkar, ni blir så konservativa när ni blir gamla!
Vi gick till storms mot gubbväldet. De gamla trycktes tillbaka och ungdomsidealet blev förhärskande i politik, samhälle och även i näringslivet. Vi blev den första generation som fullständigt bekände sig till konsumismen som idé. Varje tid bygger sina tempel, vi byggde varuhus och köpcentra! Vi lade därmed grunden till en världsomfattande miljöförstöring som vi nu börjar se följderna av till exempel i välfärdssjukdomarna, men allra värst i klimatförändringarna. Vi skapade frihet i sex, samlevnad och familjerelationer. På gott – och ont!
Är det någon som tror att denna generation skulle gå in i pensionsåldern utan att ändra något, utan att göra en revolution till? Och eftersom vi fysiskt sett är yngre när vi börjar och förväntas leva längre, så kan vi hinna med ett par ytterligare.
Läser i tidningen att Mona Sahlin ska ta strid vid s-kongressen för att svenskarna ska arbeta tre år längre. Kanske behövs det en politisk strid. Fortfarande är det många med tunga och/eller enformiga, påfrestande arbeten som är redo för pension redan före 65. Men i princip är 40-talisterna villiga, kanske angelägna, att stanna kvar i ett aktivt yrkes- och samhällsliv betydligt längre. Varför byta ner sig till ett passivare, fattigare liv tidigt. Dessvärre är det många som inte har något val, de har inget jobb att gå till. Och det finns en tvingande regel för offentligt anställda att gå vid 67.
Ett av mina starkaste kraftuttryck är ”förvånad”. Jag ska använda det nu!
Riksdag & Departement, en tidning som jag trodde refererade beslut och skeenden i nämnda beslutsorgan, gör mig mycket förvånad genom att i nummer 31/09 ha en opinionsbildande artikel med rubriken: ”Pensionärens plånbok fetare än löntagarens”. Jag ska inte ge mig in i sifferexercisen om skatter och avdrag igen. Däremot vill jag peka på ett faktum som de flesta förbiser i den här debatten. Nämligen att övergången från förvärvsinkomst till pension innebär en kraftigt reducerad inkomst. För att som ny pensionär få 20 000 kr i pension krävs att man haft en (uthållig) förvärvsinkomst på ca 30 000 kr. Därför ska man inte jämföra 20 000 kr–pensionären efter skatt med den som har en förvärvsinkomst på 20 000, utan med en med 30 000 kr i inkomst. Därtill ska läggas att för varje år som läggs till pensionärens liv minskas pensionen med 1,6 procent.
Mona Sahlin, allianspartierna, Riksdag & Departement, Carl B Hamilton i Dagens Industri och alla pensionärsorganisationerna diskuterar samma sak: Hur ska man förhålla sig till relationen mellan förvärvsarbetande och pensionärer? Vid vilket år går gränsen? Finns det överhuvudtaget en gräns? Finns det överhuvudtaget Pensionärer? Eller skulle vi hellre definiera oss som Seniorer, från en mogen ålder i arbetslivet någon gång efter 50 och livet ut? Ska vi i SPF stäva efter en förändring mot en ny Seniorrörelse?
R & D illustrerar sin artikel med en mycket vacker (men kanske inte alldeles nytagen) bild av pensionärsparet, i skjorta med slips och allt, som räfsar de vackra, nyfallna löven i trädgården. Hösten är färgsprakande. Löven, liksom människorna, är inte längre en homogen grön massa som på sommaren, utan mot livets slut ökar individuella karaktäristika. Eller som ett av våra barnbarn sa till min (som jag ser det ungdomliga) fru: Du är gammal farmor! Men snart dör du! Och sen dör vi allihop!
Men det är vackert och roligt så länge det varar! Och vi värnar livet och skönheten!
Tidigare kolumner av Karl Erik Olsson:
Farhågorna besannade
Från Veteranen nr 7 2009
Inte Partipolitik – men Äldrepolitik
Från Veteranen nr 6 2009
Fri debatt viktig i både SPF och EU
Från Veteranen nr 5 2009
Låt tusen blommor blomma!
Från Veteranen nr 4 2009
Pensioner ett feltänkt system?
Från Veteranen nr 3 2009
Vi måste gå ett steg längre
Från Veteranen nr 2 2009
Arbete till 67 eller 72 är lika diskriminerande
Från Veteranen nr 1 2009
God Jul – för goda och mindre goda!
Från Veteranen nr 9 2008
Eneskogen ger inte upp
Från Veteranen nr 8 2008
Äldre bör uppskattas till sitt rätta värde
Från Veteranen nr 7 2008
