Det är nu ungefär 15 år sedan det nya pensionssystemet infördes. Redan från början hördes en stark kritik, med det drevs ändå igenom med de fyra borgerliga partierna som främsta pådrivare.
S var negativ på gräsrotsnivå, men denna inställning fördes aldrig fram till riksdagen.
Statens finanser var då extremt dåliga. Alla grupper måste spara. Pensionerna sänkes genom att basbeloppet manipulerades, men förlusten skulle betalas tillbaka ”krona för krona” när ekonomin blev bättre, men detta har ännu inte skett. Dessutom flyttades 258 miljarder från AP-fonden till statskassan. Det ledde till att statens finanser blev bättre, men också till att pensionssystemet, som var starkt underfinansierat, gick med stora underskott vid den stora ekonomiska krisen 2008-09. Vid årsskiftet 2009/10 var underskottet 322 miljarder. ”Bromsen” löstes ut och sänkte pensionerna med, i år, 7,2 procent. Dessutom sänks pensionerna med 1,6 procent varje år jämfört med lönerna.
Nu har inträffat en ny ekonomisk kris, som sägs få svåra följder under många år. Detta borde rimligen leda till att pensionerna, om ingenting görs, kommer att bli ännu lägre i framtiden. Men i stället lägger socialförsäkringsministern fram prognoser som snarast visar på bättre siffror än de var enligt prognoserna före den nya svåra krisen.
Valen vart fjärde år är de enda tillfällen då den fjärdedel, som pensionärerna är av de röstberättigade, har någon makt. Det har varit ett stort misstag att denna makt inte har utnyttjats vid något av valen. Politikerna har härigenom kunnat ge den egna generation hela den stora välståndsökning som skett under de senaste 15 åren. De har varje gång kunnat skjuta förbättringarna till pensionärerna på framtiden.
Karl Erik Olsson nämner nu valåret 2014. Då kommer närmare en och en halv miljon pensionärer att ha dött utan att fått någon del av den ökning av välståndet som de har varit med om att skapa.
Ingvar Fridell
