Så är det då dags igen. Inför år 2014 aviserar pensionsmyndigheten att pensionerna sänks med 0,7%. Lägg till det en normal inflation på 2,5% så innebär det realt en sänkning med minst 3%, sannolikt mer.
Mönstret från tidigare år med reala sänkningar av pensionerna går igen. Snaran dras åt ännu några snäpp.
Det talas i avtalstider om mer eller mindre stora löneökningar för de stora kollektiven, utom för ett, det kollektiv som lever av uppskjuten lön. Det som kallas pensioner. När man för drygt 10 år sedan introducerade det som kommit att kallas århundradets pensionsreform, så var det också det. Aldrig någonsin tidigare i vårt land har staten konfiskerat medel på det sätt som man gjorde när man överförde 258 miljarder av de som sparats i pensionsfonderna till statskassan. Och löftet om att det inte förelåg någon risk för att pensionerna skulle behöva sänkas, har visat sig vara en enda stor bluff.
Den utveckling vi nu ser, kommer att drabba kommande pensionärer i än högre grad än gårdagens. Kortsiktiga skattesänkningar för att köpa röster får ersätta långsiktig vård av ett alla omfattande välfärdssamhälle. I det tänket är av debatter och uttalanden samtliga etablerade partier dessvärre eniga.
Alternativet är att i högre grad återgå till synsätt, där kortsiktigt tänkande och konsumtionshysteri ersätts av synsätt präglade av omsorg om välfärdsstaten. Där man inte spelar ut grupper mot varandra. Där de som arbetar och de som har arbetat kan gå hand i hand. Ett samhälle där vård och omsorg inte enbart räknas i pengar, och där mångfald i tanke och handling ges utrymme att berika både enskilda och samhället i stort.
Den nuvarande utvecklingen kommer om den inte bryts skada samhället i stort, låt vara att det sluttande planet i första hand drabbar den äldre delen av befolkningen.
Jarl Strömbäck
