Datalagringsdirektivet
Onsdagen den 21/3 röstar riksdagen om huruvida EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige eller inte.
Det finns två möjliga rubriker:
”21 mars 2012 – Dagen då Sverige valde respekt och frihet.”
”21 mars 2012 – Dagen då Sverige valde övervakning och kontroll.”
Vi kan vara med och bestämma vad det ska stå.
Vad är datalagringsdirektivet?
Datalagringsdirektivet betyder i korthet att alla som har en mobiltelefon i fickan kommer att behöva finna sig i att information om var de befinner sig och vem de sms:ar och talar med kommer att registreras och göras sökbar i sex månader. Din tur till ICA sparas i sex månader och kan hämtas ut av polisen. Grundtanken var att informationen bara skulle få hämtas ut om man misstänktes för ett allvarligare brott.
Men är det inte bra att man sätter dit brottslingar?
Jo, det är bra att brottslingar ställs till svars för sina brott. Datalagring är dock inte en effektiv metod för detta. Samtidigt uppger över hälften av befolkningen (Tyskland) att de inte längre vågar använda telefonen för känsliga samtal med till exempel psykologer, präster eller äktenskapsrådgivare. Det faktum att så många inte längre vågar söka hjälp innebär i sig en risk för att fler brott ska begås.
Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
I Frankrike hämtas information ut en halv miljon gånger och i Polen en miljon gånger. Detta visar att blotta mängden inte bara kan handla om information som hämtas ut i samband med allvarliga brott.
Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Nej! Tanken är att naturligtvis att medlemsländerna ska implementera direktiv från EU, men andra europeiska länder har låtit bli att införa datalagringsdirektivet. Sverige har struntat i att införa andra EU-direktiv, t.ex. avloppsdirektivet. Det är inte unikt att inte implementera ett direktiv från EU.
Artikel 8 i Europakonventionen säger: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Det finns undantag för nationell säkerhet, andra personers trygghet etc.
Det är en grov vantolkning av de undantagen att förutsätta att vi alla, varje dag, dygnet runt, utgör ett sådant allvarligt hot mot nationen och våra medmänniskor. Datalagringsdirektivet krockar med Artikel 8.
Kostar det inte en massa pengar att inte införa datalagringsdirektivet?
Jo, men det kostar ännu mer att införa direktivet.
I dag kostar det Sverige omkring 2,5 miljoner kronor i månaden att inte införa datalagringsdirektivet. EU-kommissionen vill dock öka prislappen med närmare 11 miljoner i månaden.
Intresseorganisationer med mer än 1000 medlemsföretag, uppskattar att bara införandet av datalagringsdirektivet skulle kosta mellan 760 miljoner och 1 miljard kronor. Utöver detta räknar man med en årlig kostnad på omkring 133 miljoner kronor.
Det kostar skjortan att övervaka människor. Det är dessutom du som får betala kalaset via din skatt.
Pehr-Göran Aspelin
