Mörkertalet är stort när det gäller åldersdiskriminering. "Vi behöver fler och vassare vapen", säger DO Agneta Broberg.
Senioren får 30 minuters intervjutid med den hårt bokade generaldirektören. Utöver att upprätthålla lagen om de sju så kallade diskrimineringsgrunderna sköljer nu också #metoo-vågen in över myndigheten, belägen i Solna några stenkast från nationalarenan Friends.
– Det är fantastiskt hur effekivt metoo-rörelsen sätter diskriminering på kartan. Insikten om hur vanlig den är växer nu med enorm kraft. Det är många aktörer i samhället, arbetsgivare och skolväsendet, som sedan den 1 januari enligt lag ska vidta åtgärder för att förebygga att sexuella trakasserier sker. Det kravet gäller all diskriminering, också åldersdiskriminering.
Bästa vapnet
Just den förändringen av diskrimineringslagen som gäller skyldigheten för arbetsgivare och utbildningsanordnare att arbeta förebyggande, är DOs enskilt bästa vapen, säger Agneta Broberg.
– Om man får till ett bra arbete om risker för åldersdiskriminering, åtgärder mot den och uppföljningar, kommer man på många håll att upptäcka hur åldersdiskrimineringen börjar drabba tidigt, inte sällan redan i 40-årsåldern.
Men räcker det för ett genombrott?
– Vi behöver också kunna sätta mycket hårdare press på de som diskriminerar. Sanktioner är ett sådant verktyg som skulle kunna bita.
Jag önskar att alla som drabbas anmäler, att man öser in anmälningar!
Om ni under en tillsyn slår ner på uppenbar åldersdiskriminering så kan alltså den skyldige välja att strunta i att göra förändringar?
– Då kan vi tyvärr inte göra något. Därför är det nödvändigt att vi får tillgång till någon form av sanktioner, till exempel möjligheten att begära vite.
Men hundratals personer anmäler åldersdiskriminering till DO varje år. Hur ska de få upprättelse?
– Det finns absolut ett problem här eftersom den enskilde många gånger inte har råd att själv väcka talan i domstol. Det finns ideella antidiskrimineringsbyråer som kan hjälpa till, men bara på vissa håll i landet.
Vad vill du göra åt det?
– Regering och riksdag måste agera. Jag har skrivit till regeringen och påtalat detta. En annan tanke är att man skulle kunna inrätta en diskrimineringsnämnd dit den enskilde kan vända sig, vilket också en utredning har föreslagit.
Men är det då alls meningsfullt att anmäla till DO att man blivit åldersdiskriminerad?
– Ja, absolut, det är oerhört betydelsefullt om vi ska komma vidare mot ett diskrimineringsfritt samhälle. Bara då kan DO samla kunskap om hur det verkligen ser ut. Jag önskar att alla som drabbas anmäler, att man öser in anmälningar!
Agneta Broberg
Yrke: Jurist och DO sedan den 1 oktober 2011.
Jobb före DO: Ställföreträdande konsumentombudsman på Konsumentverket
Ålder: 61 år.
Bor: I hyresrätt i Stockholm.
Familj: 27-årig dotter och två söner, 24 och 20 år gamla.
Läser just nu: Paul Austers 4321
Fritid: Umgås med vänner och familj. Motion och allt som går att göra med händerna: måla, sy, laga mat.
Senioren räknar till 210 anmälningar under årets tio första månader. Vad tror du om mörkertalet?
– Jättestort. Ta bara en sån sak som att det finns firmor som sätter åldersgräns för när man inte längre får hyra en bil. Ändå har vi inte fått en enda anmälan om det.
Varför anmäler folk inte sånt?
– Jag tror att vi bär på omedvetna fördomar om oss själva. Alltså att vi har att göra med en negativ inställning till oss själva och vår förmåga utifrån vår ålder.
Vi åldersdiskriminerar oss själva?
– Ja, precis. Det finns forskning och studier som skulle kunna ta död på de flesta av de här fördomarna. Men kunskapen är dåligt spridd.
Vad anser du om regeln att vi inte får jobba från och med den dag vi fyller 67 år?
– Den måste bort. Det är ren och skär diskriminering. Vi kan inte ha ett datum för när vi inte anses duga längre. Dessutom är samhällsskadan gigantisk med all utebliven arbetskraft.
Vad kan du göra åt regeln?
– Problemet är att den här åldersgränsen bedöms vara tillåten. Därför har jag begärt att regeringen utreder det hela.
Åldersdiskriminering är den enda diskrimineringsgrunden där bara de drabbade själva höjer rösten.
Det sägs att vi åldersdiskriminerar extra mycket i Sverige, att vi sitter fast i en ungdomskult.
– Jag tror att det stämmer och det är oerhört viktigt att vi diskuterar vad det kan bero på. Jag noterar att åldersdiskriminering är den enda diskrimineringsgrunden där bara de drabbade själva höjer rösten.
Kan det handla om att yngre och medelålders i allmänhet inte vill se ålderdomen i vitögat, med det tilltagande beroendet av andra?
– Det tror jag spelar in, kanske också förstärkt av vår utpräglade individualism. Undersökningar på EU-nivå visar att svensken vill vara oberoende och vi anser till och med att det egna arbetet är viktigare än familjen.
Om åldersdiskrimineringen får näring av våra existentiella villkor, hur ska vi då komma bort från den?
– Det går, men samtalet om våra omedvetna fördomar är otroligt viktigt eller kanske till och med avgörande för att komma till rätta med åldersdiskrimineringen. Ska vi få syn på hur vi agerar måste vi bli medvetna om hur vi tänker. Det behövs kunskap och samtal för det.
SPF Seniorerna tar strid
I Program för Seniorrespekt lägger SPF Seniorerna upp en handlingsplan för hur fördomar, dåliga attityder och diskriminering av äldre ska kunna stoppas. Programmet innehåller en lång rad krav på olika samhällsnivåer, är nyskrivet och klubbades på SPF Seniorernas kongress i Gävle i somras.
Hur kan en organisation som SPF Seniorerna bidra?
– Genom att utbilda, informera och sprida kunskap till medlemmarna. Studiecirklar, föredrag, diskussioner. Berätta om all den forskning som finns och som på punkt efter punkt motbevisar så många fördomar och myter. Kunskap är det viktigaste verktyget vi har.
Text: Jan Arleij
Foto: Tomas Gunnarsson
