Mycket kunskap finns på de fysiska och digitala bokhandelsdiskarna om, och av, våra politiska makthavare. Allmänbildande och välskrivet men i någon mån devalverat av tidens krav på snabb leverans – källkritiska avdrag för kort distans i tiden måste göras.
Fredrik Reinfeldt vred det traditionella s-vapnet ur händerna på Göran Persson, inte utan hjälp av språktaktik: Moderaterna blev inte det nya arbetare-partiet men väl det nya arbetar-partiet. Detta lilla strukna e återupprättade en nygammal moral och identitet, och gav samtidigt M en plats på politikens mittfält. Så bidrog det försvunna e-et verksamt till valseger och maktskifte 2006. Ungefär 160 000 socialdemokrater valde Reinfeldt.
En annan intressant passage i Anita Kratz ambitiösa bok Reinfeldt – ensamvargen (Norstedts, ca 176 kr, snart i pocket för 39 kr) bygger på statsministerns egen språkanalys: I en av bokens många intervjuer, gjorda under 16 år, säger Reinfeldt att S ”beskriver bidrag som trygghet medan jag säger att arbete är trygghet”. Steget in mot politikens mitt och Språket som lyste upp vägvalet räckte hela vägen till Rosenbad.
Allt detta beskrivs och förklaras i denna gedigna och lättlästa bok. Den väcker aptit på mer: en än djupare dykning mot den ideologiska övertygelsens botten.
Det vore spännande om det politiska samtalet kunde berikas med mer av sådan psykologisk analys, alltså vad som i djupet av våra ledares människosyn förklarar deras vägval och ställningstaganden, bortom de nödvändiga taktiska positioneringarna i politikens mittfält.
Ansatser finns i denna bok, de ligger i själva titeln, men Ensamvargen handlar mindre om Reinfeldts människobild än om hans underfundiga stil och maktpolitiska metod. Likväl – underhållningsvärdet är stort i att följa vargens väg in i det egna partiets iskalla kylskåp, förpassad dit av ikonen Carl Bildt, småningom ut igen, och fram till segertåget mot statsministerposten. Närmast sagolikt.
Krav på högt tempo och snabb leverans tycks diktera villkoren för de flesta av dessa utgivningar. Alltså har ingen svensk statsminister snabbare än Göran Persson levererat sina politiska minnen efter att ha lämnat maktens centrum. I sin självbiografi Min väg, mina val (Albert Bonniers Förlag, ca 318 kr) skriver han som han talade som landets ledare under tio år: självsäkert, undervisande, en smula förutsägbart i sin relativa ofelbarhet. Hade tonen, och informationen, blivit annorlunda om det hade fått gå en tid, om lite mer vatten hade fått rinna under bevarade och brända broar?
Efter gårdagens Persson och dagens Reinfeldt blir Christer Isakssons I väntan på Sahlin (Prisma, 176 kr) en logisk fortsättning. Här ges en initierad beskrivning av en märklig överlevarkarriär och av Mona Sahlins ursprung och tillhörighet i partiets elit och inre kärna.
Till den som vill ha mer ljus över hur framtiden kan komma att gestalta sig rekommenderas den inte bara vältalige utan även välskrivande Barack Obama. I tre böcker på Albert Bonniers Förlag (alla ca 180 kr) tecknar den amerikanske presidenten såväl sin personliga (Min far hade en dröm) och politiska (Att våga hoppas) historia som sin plan för framtiden (Tron på förändring) – men på den sistnämnda får vi vänta till den 2 juli.
Text: Jan Arleij,
reporter på Veteranen.
Tidningens medarbetare väljer böcker som de vill rekommendera.
