”Motståndet mot ålderism är viktigt för alla”

Det är inte acceptabelt att diskriminera människor på grund av deras kronologi, skriver Barbro Westerholm.

Publicerad 2014-06-10

Dela nu:

Med anledning av Lars Nilssons bok ”Det hade aldrig hänt mig om jag varit yngre” skriver Barbro Westerholm om ålderism på Seniorbloggen.

Läs hela hennes inlägg Motståndet mot ålderism är viktigt för alla här:

Dela

Läs också

”Viktigt förbättra kunskap om demens”

Satsning Regeringen fördubblar anslaget till Svenskt Demenscentrum. Det framgår av höstens budget.

SPF Seniorernas ordförande: Mycket efterlängtat besked

"Jag gläds med de många människor som bor på särskilda boenden och deras anhöriga och vänner. Det är ett mycket efterlängtat besked" Det säger SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson i en kommentar till regeringens besked att stoppa besöksförbudet på landets äldreboenden.

Pensionerad vårdlärare: Så uppenbart att det först nu tas på allvar

insändare Det är cyniskt och skrämmande att en coronapandemi nu har blottlagt vad som skyndsamt måste återställas. Inga fler utredningar och remissinstanser behövs, utan hur svårt kan det vara att konkret inse att vården av äldre människor ska ha hög prioritet. Hur skall vi annars locka unga människor till detta värdefulla arbete? Det skriver pensionerade vårdläraren Ulla Ekström. Läs hennes brev här.

Våra experter

Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

tidningensenioren

6 m

tidningensenioren Håller du med? #Repost @josefinesundstrom with @get_repost ・・・ Kolla! Carmen Dell’Orefice heter hon och är mer än 80 år gammal. Paradoxalt nog kan det finnas en poäng i att hon är snygg och gammal, för att dämpa rådande utseende- och åldersfixering, tänker jag. Egentligen skulle man önska att hennes skönhet inte hade någon betydelse. Men i kombination med imponerande ålder gör den nog det lättare för oss yngre att fatta att äldre personer är människor (hepp-tänk va!!) som alla andra. Har du också tänkt på hur få gamla man ser? (Jag menar alltså inte kopplat till pandemirestriktioner, jag menar generellt.) Gamla människor är ju i stort sett osynliga. I media, både i traditionell media och här i flödet. Osynliga på arbetsmarknaden här i Sverige. Osynliga i debatten. I politiken. Inte i andra länder, men här. Här handlar det om äldre när man pratar åldringsvård och pensionskostnader. Aldrig i andra sammanhang. Aldrig i wow-sammanhang. Så vill jag inte ha det. Det är dags att synliggöra äldre. Jag vill se fler äldre (speciellt kvinnor) i film och i tv. Jag vill att de uppkäftigt leder tv och radio, inte bara gästar. Gärna barnprogram också. Jag vill höra fler gamla sjunga hits, coolt och på allvar, ja som Leonard Cohen. Jag vill få möjlighet att suga i mig erfarenheter och kunskap från äldre människor. Jag vill inspireras också. För att det skall vara möjligt måste de äldre ju synas/höras. Så låt oss blanda upp åldrar mer. Och kön. Nej, ung och rebellisk kvinna i en panel är inte piggt och nytänkande, det är faktiskt norm som konstellation idag. Man undrar varför vi inte kommit längre. Andra diskrimineringsfrågor och unkna normer har vi ju vädrat bort. Det är som om hela samhället förlamats av skräck inför gamla människor. Som vore ålderdom en pestsmitta, endast farlig för oss i norr. Sjukt ju. Vi blir ju allt äldre. Att skippa ålderssegregationen i Sverige gör vi inte enbart för de gamlas skull, tänker jag. Det skulle gagna oss alla. Jag tror att om vi upphör med snuttifiering av gamla kommer vi kräva bättre åldringsvård på köpet och antagligen få färre ensamma människor. Detta är anledningen att jag lyfter en skitsnygg Carmen.