Här kommer sjukhuset hem

Sveriges största sjukhus heter inte Sahlgrenska eller Karolinska, utan Hemsjukhuset. Det säger Åke Åkesson stolt, läkaren som tagit fram en egen vårdmodell i Borgholm.

Öland är Sveriges minsta landskap men har flest äldre per capita. Ändå är det i Borgholms kommun på norra Öland vi hittar landets kanske mest trygga äldre.
Arkitekten bakom den så kallade Borgholmsmodellen är distriktsläkaren Åke Åkesson, 65. Efter ett långt yrkesliv på högsta karriärnivå är han framme vid sina drömmars mål: att på riktigt skapa en trygg och bra vård.
– Välkomna! utropar han livfullt när Senioren kommer på besök till Hälsocentralen i Borgholm, med utsikt över vida fält mot Kalmarsund.
– Så roligt att ni är här! säger Åke och verkar helt uppriktig trots att han inte längre kan räkna hur många studiebesök han tagit emot eller hur många föredrag han hållit sedan starten för tre år sedan.
Han säger att Borgholmsmodellen är framtiden. Men ska det bli så krävs press på politiker att fatta modiga beslut, som investerar i fler läkare och utmanar gamla sätt att jobba.
För att få en bild av vad det handlar om lämnar vi hälsocentralen och åker några kvarter bort, till en lägenhet på Markgatan hemma hos Gertrud Elofsson.

Det är smärtlindringen som är problematiken här, konstaterar Sara.

Hon sitter i sin fåtölj i vardagsrummet omgiven av läkaren Sara Stråhlenstam och sjuksköterskan Kicki Axelsson Dahlberg. De resonerar sig metodiskt fram till hur Gertrud ska få bukt med smärtan från kotkompressionerna i ryggen.
– Jag har inte haft någon hjälp av bytet från smärtstillande tabletter till plåster. Jag känner mig sämre nu, säger Gertrud.
– Har du tagit morfintabletten tre gånger om dagen också? frågar Sara.
– Nej, två bara. Jag vet att jag får ta tre, men jag har kämpat med mig själv och kanske är jag dum, men man är rädd att bli för beroende också.
Sara och Kicki lyssnar noga, försöker höra mellan raderna.
– Hur är det med tröttheten? frågar Sara.
– Jo, bättre. Jag sover inte så mycket som när jag äter de starkare tabletterna jag hade tidigare, säger Gertrud.
De kommer fram till ett nytt upplägg med olika smärtstillande läkemedel. Det är komplicerat, i bakgrunden finns också en muskelreumatism. En urinvägsinfektion krånglar till det extra. Och så hjärtsvikten som finns med sedan länge.
– Det är smärtlindringen som är problematiken här, konstaterar Sara. Men vi provar oss fram.
– Ja, det gör vi, säger Gertrud, två gånger opererad för kotproblemen.
Sara sammanfattar tillsammans med Kicki och Gertrud.
– Medicinskt sett får du antibiotika mot urinvägsinfektionen. Kan vi avtala att du fortsätter till måndag med plåster och tre morfin? Funkar det inte byter vi tillbaka till oxykontinet. Då har du i alla fall gjort ett rejält försök. Blir det tufft under tiden ringer du till oss.

Återkommande och regelbundna besök

Gertrud lovar. Sedan vänder hon sig till oss och vill ge Sara och Kicki beröm.
– Sara lyssnar på mig. Hon kan mina sjukdomar och jag behöver inte ständigt börja om från början med mina sjukdomsberättelser.
Deras återkommande och regelbundna besök gör henne trygg, säger hon.
– Jag kämpar med ständig smärta, men de stöttar mig. Jag litar på dem, för de känner mig. Sen är de rara också.
Gertrud är så tacksam att hon får möta vården i sitt hem och slipper åka till vårdcentralen eller sjukhusakuten i Kalmar när problemen sätter in.
– När jag känner mig dålig ringer jag och så kommer doktorn hem till mig tillsammans med sköterskan. Det samarbetet tycker jag är väldigt fint. Det skulle jag inte kunna vara utan.

Jag tycker de har fått väldigt fin fart på vårdkarusellen här.

Så det var inte bättre förr?
– Nej, verkligen inte. Det har blivit något helt annat och bättre. Jag tycker de har fått väldigt fin fart på vårdkarusellen här.
Gertrud, född 1934, lever ensam i sin lägenhet i Borgholm. Maken gick bort för många år sedan. En dotter finns i Oskarshamn, med barn och barnbarn.
– Jag har vänner och grannar omkring mig. Synd bara att jag inte kan stå vid bänken och baka som förr, men ryggen håller inte. Det saknar jag mycket. Men jag får vara glad ändå att jag inte sitter förlamad, eller är alldeles oklar i huvudet.

Myntade begreppet Borgholmsmodellen

Innan vi skiljs åt reser sig Gertrud med möda och leder oss ut i köket. På kylskåpsdörren sitter bilder på barnbarnen.
– Här är de hela bunten. De är så gulliga. De där två är så goa, det är de yngsta.
Vi lämnar ”Hemsjukhuset” på Markgatan, för det är så man säger i Borgholm. Begreppet innebär att de äldre får mesta möjliga sjukvård i sina hem.
Tillbaka till hälsocentralen och Åke Åkesson, distriktsläkaren och verksamhetschefen som i mars 2017 myntade begreppet Borgholmsmodellen.
– Definitionen på hemsjukhuset är en tät och sömlös samverkan mellan hemsjukvård, hälsocentral, ambulanssjukvård och hemtjänsten, förklarar han. Vi fokuserar aldrig på gränslinjer eller vems ansvar det är längre, utan bara på frågan ”Vem gör vad bäst”.

Bryta det onda mönstret

Det handlar om att bryta det onda mönstret med hemsjukvårdspatienter som bollas mellan kommunen och länssjukhusets akutmottagning utan att primärvården alls finns med.
– Förut åkte många äldre ambulans, inte för att de var dödssjuka utan för att de var otrygga. De fick inga läkarbesök om de inte åkte till akuten. Nu vet de att de får träffa sin doktor senast påföljande dag och det gör att de allra flesta vill stanna hemma.
Därför heter Sveriges största sjukhus inte Sahlgrenska eller Karolinska, utan Hemsjukhuset, säger Åke inte utan stolthet.
– Det är så här vi måste jobba. Min drivkraft har alltid varit en mänskligare vård och nu har vi kommit längre på väg än någonsin.

Den diagnosen är otrygghet och den präglar alltför ofta livet mer än alla sjukdomarna tillsammans.

Han blir glad, nästan uppspelt, när vi berättar att Gertrud säger sig vara trygg med vården och att hon känner tillit till den.
Men det förutsätter att vården ger henne tid och kontinuitet, slår Åke fast.
– En människa med många kroniska diagnoser har nästan alltid ytterligare en diagnos som aldrig skrivs in i journalens diagnosförteckning. Den diagnosen är otrygghet och den präglar alltför ofta livet mer än alla sjukdomarna tillsammans. Hur vi från sjukvården hanterar den otryggheten och ersätter den med en stark trygghet är helt avgörande för människans livskvalitet men också för mängden sjukvårdsförbrukning.
Arbetet för att åstadkomma det inleddes redan 2016.
På något sätt har Åke Åkesson övertygat sina politiker att ha fast anställda läkare med högst 1 000 patienter på sina listor. Tidigare låg belastningen på normen för svensk primärvård – omkring 1 500 patienter per läkare. Nu står läkare i kö för att jobba i Borgholm. Pengarna plockas hem i andra änden av vårdkedjan.
– Vi har reducerat våra äldres sjukhusförbrukning med 30-35 procent. Skulle man göra det i hela landet är det många miljarder vi talar om. Då vore det busenkelt att få råd med en bra bemanning i primärvården så att alla klarar att jobba så här.
– Borgholmsmodellen ska nog inte bara vara Borgholmsmodellen eller Kalmarmodellen. Den måste bli Sverigemodellen. Någon annan hållbar lösning tror jag faktiskt inte finns.

Nästa steg är att utveckla hälsocentralens digitala system. Med uppkoppling i hemmet ska alla delar av vården kunna nås, även sjukhusspecialister.
– Vi är på gång. Ortopedin i regionen ser redan vinsten med detta, både för patienten och för hela hälsoekonomin.
Hemsjukhuset har också haft stor betydelse för anhöriga. När patienten är trygg blir de anhöriga det också, säger Åke.
– Före Hemsjukhuset var det ofta anhöriga som ringde ambulans efter att ha misslyckats med att få hjälp, men nu har även de Hemsjukhusets trygghet. För våra hjärtsviktspatienter har anhöriga en möjlighet att dela den digitala informationen om patienten vill det.

Åke Åkesson säger att han egentligen har längtat under hela sitt yrkesliv att få göra det han nu bygger upp.
– Jag har drivits av en önskan om en bra vård som helhet, och längtat efter att få förverkliga det. Under alla åren när jag var chef på infektionskliniken i Kalmar såg jag hur dåligt vi samarbetade med primärvård och slutenvård. Till slut måste jag se om det gick att göra något.
Sagt och gjort. Åke sa upp sig för att bli ST-läkare i allmänmedicin på Öland.
Nu finns hans tankar samlade i boken Tid för tillit och trygghet, som han skrivit tillsammans med Bodil Jönsson. Titeln låter som en appell för Borgholmsmodellen?
– Så är det. Mitt syfte med boken är att om tillräckligt många, framför allt äldre, får veta hur riktigt bra vård kan fungera kommer de också att ställa krav på just det. Mitt största problem är att människor nöjer sig med att det är som det är. När det skulle kunna vara så mycket bättre.

Text Jan Arleij
Foto Kristina Wirén

Kommentera