Ni är säkert många som liksom jag såg Uppdrag Gransknings reportage där vi fick följa hur bedragare arbetar. Hur de med lögner, skrämselpropaganda och tjat till slut får sitt offer dit de vill och lägger beslag på så mycket pengar som möjligt.
Det var länge sedan jag blev så upprörd och ledsen. Hur kan man, utan skrupler, ge sig på äldre människor på det här sättet. Utöver den faktiska förlusten av pengar leder det också till stora sår i själen för den drabbade, ökad känsla av otrygghet och minskad tillit till samhället. Det är förfärligt.
Förfärligt är också hur dåligt samhället skyddar oss. Bedrägerier mot äldre är långt ifrån ett nytt fenomen och att äldre är en utsatt grupp är känt sedan länge.
Det är bankernas bristfälliga säkerhetssystem som i grunden förenklar för bedragarna. Hur svårt kan det vara att införa överföringsfördröjningar, beloppsbegränsningar, larm och spärr vid misstänkta eller ovanliga transaktioner, eller extrakontroller av identitet vid höga belopp? Men några sådana krav ställs inte utan bankerna kan lugnt fortsätta konstatera att de följer gällande lagstiftning när bedrägerier uppmärksammas i media.
SPF Seniorerna har tydligt påpekat för såväl tidigare som nu sittande regering att något måste göras. Det får inte vara så enkelt som idag att genom några knapptryckningar komma över personuppgifter, kontaktuppgifter och uppgifter om vad man äger. Det är att servera bedragarna en lista på möjliga brottsoffer på ett silverfat. Vi har också påtalat att lagstiftningen måste skärpas och att bankerna ska tvingas ta ett större ansvar. Där ser vi tecken på att förändring är på gång.
Fortfarande läggs en stor del av ansvaret på den enskilde att hålla sig uppdaterad med tekniska lösningar, använda olika digitala tjänster och, inte minst, ständigt vara informerad och uppdaterad på hur bedragarna agerar och vara misstänksam mot sin omgivning. Det är ett stort ansvar att lägga på en enskild person.
Bedrägerier är en stor och betydelsefull intäktskälla för de kriminella gängen, dubbelt så stor som från knark. Vill politiken verkligen komma till rätta med den organiserade brottsligheten är det pengarna de måste sikta in sig på.
Vägen dit går inte via ökade informationsinsatser till hederliga seniorer. Det är bankerna som måste få ökade krav på sig och tvingas ta ett större ansvar. Gör bankerna det inte självmant måste politikerna se till att de gör det via skärpta krav och lagstiftning. Tragedierna med tömda konton måste få ett slut – och det är bråttom!
