Nu har våren börjat anlända i stora delar av vårt avlånga land. Med värmande solsken, vårblommor och kvittrande fåglar. Detta för med sig glädje och hopp. Men också arbete. Om mindre än ett halvår är det val till riksdag, regioner och kommuner. Vi i SPF Seniorerna ska föra fram våra budskap, ställa kloka krav och fortsätta driva på för att stärka seniorers villkor i samhället. Det handlar bland annat om högre pensioner och kvaliteten i äldreomsorgen, men också om lokala frågor som kollektivtrafik, seniorbostäder, maten i omsorgen, vårdcentralens tillgänglighet och digital inkludering.
En fråga som vi i SPF Seniorerna behöver fundera kring och diskutera på lite längre sikt är hur samhället ska organiseras. Det blev dessvärre tydligt under pandemin att det finns betydande brister i den svenska samhällsmodellen. Jag tänker då dels på ansvarsuppdelning och styrning mellan regering, riksdag, myndigheter, regioner och kommuner, dels på äldreomsorgen som sådan.
SPF Seniorerna och andra aktörer har länge påtalat bekymren i äldreomsorgen, skandaler har uppdagats och förändringar har utlovats. Men konkret har inte mycket blivit bättre. Ett par månader före pandemin krävde jag en nationell kriskommission för äldreomsorgen. Därefter har fler insett detta behov och en utredning om en äldreomsorgslag har också tillsatts.
Vi måste diskutera hur det kan komma sig att kommunerna, som ska sköta äldreomsorgen, ofta har svårt att leva upp till den lagstiftning vi har, och varför detta då får fortgå?
Staten har det övergripande ansvaret och har, precis som vi andra, länge sett problemen med en ojämlik äldreomsorg runt om i landet. Men man har blundat, hänvisat till att det är kommunernas ansvar istället för att ta tag i det. En diskussion krävs om styrning och ansvar mellan olika nivåer i samhället, staten måste ta ansvar för att den uppdelning vi har i samhället fungerar. Om den inte gör det måste förändringar till.
Förutsättningarna runt om i landet är såklart olika, men det är ingen ursäkt för att kvalitet och kompetens kan skilja sig mycket mellan kommuner, eller än värre mellan två grannkommuner. Detta understryker att dagens samhällsmodell och ansvarsuppdelning behöver en renovering. Annars spelar mer pengar ingen roll, när strukturen inte är optimal och ansvaret otydligt – då består problemen.
Vi är många som berörts djupt av fasorna som en följd av kriget i Ukraina. Många vill hjälpa till på olika sätt eller uttrycka sitt stöd för det ukrainska folkets rätt till fred och frihet. Vi ska fortsätta visa vår solidaritet med människorna i Ukraina.
