Vi lever i en orolig tid. Coronaviruset har ställt till det för världen och för oss seniorer. Det har varit lätt att ryckas med av tidningarnas braskande rubriker och de otaliga presskonferenser som pågått. Jag har upplevt mörka stunder med ny- heter om sjuka och döda, men också många ljusa stunder. Vi människor visar vår bästa sida när det uppstår en verklig katastrof. Det finns många initiativ av både unga och gamla för att göra livet lite enklare, när allting har blivit så mycket svårare. Yngre som ställer upp för seniorer och handlar och går på apoteket. Äldre som ringer till varandra så att det inte blir för ensamt och isolerat att stanna hemma. Den solidaritet och omtanke jag fick lära mig som barn märks nu tydligt bland alla generationer.
Omsorgen om vår hälsa och välbefinnande står i fokus.
Vi lever idag i ett samhälle med allt mindre mänsklig direktkontakt. Den digitala revolutionen har gjort att vi inte längre träffas eller ringer till varandra i samma utsträckning som när vi var unga. Istället väljer vi att skicka en hälsning digitalt. De förtroliga samtal som vi hade med våra vänner och föräldrar om vad som hände i våra liv har bytts ut mot en statusuppdatering på internet. Misstolka mig rätt. Jag har inget emot att världen går framåt och mycket av dagens nya teknik är av godo och bidrar till utvecklingen av samhället. Men är det något vi fått uppleva under utbrottet av corona så är det hur mycket vi är beroende av varandra. Både praktisk hjälp, men framför allt önskan om mänsklig närhet när oron och isoleringen blir för påträngande. När myndigheterna rekommenderar att vi som är över 70 år bör stanna hemma så är det ett klokt beslut. Omsorgen om vår hälsa och välbefinnande står i fokus. Tänk om myndigheterna kunde vara lika kloka och omtänksamma även när inte ett virus härjar landet. Då skulle vi se mycket mer av insatser för att bryta ensamhet och isolering.
Trots att det just nu känns jobbigt så kommer livet att återgå till det normala.
När jag skriver detta är vi fortfarande i början av utbrottet i Sverige. När ni läser detta har vi fått mycket mer kunskap om utvecklingen. Slutet kommer dock att dröja eftersom vi har så många lärdomar att dra av det som nu händer. De flesta av oss är tillräckligt seniora för att minnas tidigare utbrott som Asiaten eller Hong Kong, och vi har alla fågelinfluensan eller svininfluensan färskt i minnet. Det är nu skönt att ha en lång livserfarenhet och veta att trots att det just nu känns jobbigt så kommer livet att återgå till det normala. Min förhoppning nu är att när allt är normalt igen, så minns vi att när livet är som jobbigast behöver vi och ställer upp för varandra som mest, så vi tar tillvara den mänskliga kontakten i både ljusa och mörka stunder.
