Äldreomsorgen var närmast osynlig i valrörelsen – trots att väljarnas prioritering sade något annat. Och väljarna har rätt: Hur vi löser framtidens äldreomsorg är välfärdens största ödesfråga. Det handlar om kapacitet men också om kvalitet: om värdighet och valfrihet, också när vi blir äldre. Det skriver företrädare för Humana i en debattartikel.
Som äldre vill man fortfarande kunna välja, inte bara boende, utan också vad man vill äta, hur stort man vill bo och vilka andra tjänster man vill ha. Även som äldre med omsorgsbehov måste det finnas utrymme för att få individuellt mervärde i vardagen.
Debatten om valfrihet i välfärden blir ofta onödigt polariserad. I grunden är makten över det egna livet något väldigt mänskligt.
Vi blir inte andra människor när vi blir äldre. Forskning om personlighet visar på betydande stabilitet. Vanor och preferenser följer med – även om vi behöver mer hjälp av andra.
Trots att 90 procent av de äldre vill välja sitt boende själva (Verian) är det få som faktiskt får göra det. I fler än två tredjedelar av landets kommuner erbjuds bara kommunens egna boenden.
Samtidigt råder brist på äldreboendeplatser på många håll och behovet ökar när gruppen äldre blir större. Fler behöver kunna investera i, bygga och driva äldreboenden. Privata och idéburna aktörer är en del av lösningen. När fler kan bidra ökar både kapaciteten och människors möjlighet att välja.
Men valfrihet handlar om mer än vilket äldreboende du ska flytta till.
I dag finns framför allt hemtjänst eller äldreboende med bemanning dygnet runt. Däremellan finns få alternativ. Många äldre efterfrågar både gemenskap och trygghet, men vill samtidigt fortsätta leva självständigt. Därför behövs fler boendeformer, exempelvis trygghetsboenden med möjlighet till stöd och hemtjänst.
Ännu mer sällan diskuteras möjligheten att själv påverka standarden när man behöver omsorg.
Det finns något grundläggande sunt i att samhället garanterar alla en god och trygg basnivå. Men det behöver inte betyda att alla måste vilja ha exakt samma sak.
Vad händer om du inte vill bo i ett 31,5 kvadratmeter stort rum med kokvrå – den standard som finns i dag? Tänk om du har bott i villa hela ditt liv och hellre vill ha två eller tre rum och kök? Du kanske vill att barn och barnbarn ska kunna hälsa på, laga mat och baka hemma hos dig. I dag finns sällan den möjligheten.
Eller om du vill lägga lite mer pengar på maten? Många boenden erbjuder goda måltider och guldkant ibland. Men du kanske vill äta entrecôte med ett glas vin eller stekt röding med sandefjordssås en vanlig tisdag, i stället för dagens rätt i matsalen.
Kanske vill du betala för extra städning, fler utflykter eller annan service.
Det är val som många av oss tar för självklara under större delen av livet. Men när vi flyttar till ett äldreboende blir möjligheten att välja standard och innehåll plötsligt betydligt mindre.
Problemet är inte ambitionerna hos äldreomsorgens medarbetare och chefer. Problemet är ett system som lämnar begränsat utrymme för individuella önskemål.
Varken LOV-system eller existerande ramavtal är utformade för att utförare ska kunna erbjuda tilläggstjänster som bättre matalternativ, extra städning, utflykter eller större lägenheter. Här finns anledning att se över regelverken och lära av våra nordiska grannländer, där möjligheterna på flera håll är större.
Det borde gå att kombinera en trygg och gemensamt finansierad äldreomsorg med större frihet för den enskilde. En god basnivå för alla står inte i motsats till möjligheten för den som vill och kan att välja något mer.
Debatten om välfärdens organisering blir lätt polariserad. Verkligheten är mer nyanserad. Offentliga, privata och idéburna verksamheter behövs för en välfärd med kvalitet och verkliga valmöjligheter. Det avgörande borde vara vilken kvalitet som erbjuds och vilken möjlighet människor har att påverka sina egna liv.
Vi slutar inte att vilja bestämma över våra egna liv bara för att vi blir äldre. Valfriheten måste få vara en del av livet, också av den sista delen. När vi blir mer beroende av andra blir rätten att påverka vår egen vardag kanske viktigare än någonsin.
Nathalie Boulas Nilsson, vd Humana
Titti Lilja, vd Humana Omsorg
Ulrika Bergqvist, divisionschef Humana Äldreomsorg
