Punkarna är tillbaka
Ann Carlberger och Hasse Edström har efter jobb och karriär klivit upp på scen igen. Foto: Margareta Bloom Sandebäck.
Kultur | MUSIK

Punkarna är tillbaka

Då var Hasse Edström ung och sjöng Nej nej lilla pappa – vi blir aldrig som du. Nu kliver en 70-åring upp på scenen i grå kavaj och grå keps. – Det här kanske är en låt om oss, säger han. Du är historia heter den. Punkarna har blivit pensionärer.

Tidningen Senioren
Publicerad 2026-11-06

För den som växte upp med punken är det som om tiden går igen. Banden som var aktuella då affischeras på nytt – ibland efter decenniers tystnad. Hasse Edström står på scen igen, liksom Mögel, Dom dummaste, Sator, Lolita Pop, Fiendens musik, Attentat, Docent död, Kriminella gitarrer, KSMB och många, många fler. Som om 40 års bortavaro bara var en blinkning.

Likadant är det med de brittiska punkbanden från 1976–1979. Flera av dem är återigen ute på europeiska turnéer. Allt från mindre klubbspelningar till stora festivaler. Även i Sverige.

Satte fart på punken

I 20-årsåldern var Hasse Edström med i Grisen skriker som tillsammans med band som KSMB, Pink Champagne, Tant Strul och Ebba Grön satte fart på den svenska punken.

Ann Carlberger, tidigare sångerska i Pink Champagne, är jämnårig. Hon har lite ont i nacken när vi ses, diskbråcket spökar.

– Egentligen är jag nörd på klassisk musik, säger hon. Jag hänger helst i Berwaldhallen. Men lagom till min pensionering ringde Eva (Bergström) från Mögel och frågade om jag inte ville sjunga punk igen. Vad kul, sa min man. Och min dotter sa, det måste du mamma. Sen i replokalen gick det bra direkt. Och hur skulle det kunna gå fel? Punken lärde oss att inte skämmas för någonting.

Punkens credo var ”Du kan göra vad du vill, du kan bli vad du vill”. Testa.
Och om vissa band kanske inte lät hundra procent välspelade då gör de det sannolikt nu.

Spelningarna lockar publik

För punken lockar publik. Micke Lindevall är bandbokare på rockklubben Debaser i Stockholm. Han säger att revivalspelningar säljer bra. Egentligen oavsett genre.

– Det finns en trygghet och en gemenskap för dem som har följt banden länge. Och människor slutar inte gå på konserter bara för att de blir pensionärer. Jag är inte främmande för att vi om fem – tio år kör exempelvis Kriminella Gitarrer unplugged för pensionerade punkare som vill ses, ta en tidig öl och ändå vara hemma i sängen före 21.

Louise Bodin, till vardags PR-agent och ägare till PR-firman Lobo, men även initiativtagare och medarrangör till olika konsertturnéer, håller med. Hon har precis avslutat en Skandinavien-turné med brittiska Ruts DC och nord-irländska powerpunkarna The Undertones.

– Det är helt klart en renässans för punkbanden från 76-77. Det har varit flera stora festivaler i somras med olika punkband och det fortsätter i höst. Både Sverige och Europa. Giganterna som Sex Pistols och The Stranglers turnerar mycket överhuvudtaget just nu. The Damned firar 50-årsjubileum och är ute på en jätteturné i USA, Australien och Sydafrika.

Hennes teori om varför punken just nu ses som så trevlig är enkel.

– Flera av banden säger att det är deras sista turné och det är väl det publiken känner – att det här är sista chansen att bilda en moshpit (typ rugbyklunga) och ha jäkligt roligt!

Ann och Hasse har tid att repa nu. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Singeln satte igång allt

För Hasse Edström var det en Englandssemester med familjen och Sex Pistolssingeln God save the queen. Därmed var allt igång.

Under ett och ett halvt år spelade Grisen skriker precis överallt i Stockholm, blev banbrytande. Sen splittrades de – lika fort som de uppstod. Hasse startade istället bandet Raketerna. Ebba Grön från grannförorten Rågsved åkte på förortsturné ihop med Raketerna. Och tidens hetaste dokumentärfilmare Rainer Hartleb gjorde filmer om Hasse och hans dåvarande flickvän Johanna Jönsson, filmerna Hemligheten och Kärleken är allt. Allt snurrade under några få intensiva år.

– Ändå gick man kanske inte och tänkte – gud vad kul jag har. Vi tänkte nog inte på att vi befann oss i någon sorts högkultur, säger Hasse. Hade man varit gammal när man var ung, så hade man kanske värdesatt det mer.

Både Ann och Hasse kunde i 25-årsåldern leva på sin musik.

– Musiken var precis allt för oss i Pink Champagne, berättar Ann. Men sen när barnen kom blev de viktigare.

Det gick snabbt. Ann flyttade till Australien och bildade familj med Marty Wilson-Piper, gitarrist i det australiska bandet The Church, vilka var riktigt stora på den tiden. Pink Champagnes gitarrist Karin Jansson blev ihop med sångaren i The Church.

– Vi som sa att vi aldrig skulle bära killarnas gitarrer. Ändå blev det nästan så.

Startade nytt band

Efter några år var Ann tillbaka i Sverige. Hon har senare jobbat som personalchef. Hasse har arbetat som grundskollärare.

– När man var lågstadielärare hade man en betydelse. Man hade ett ansvar för en klass och för kollegor och föräldrar. Det var mycket ansvar hela tiden. Och så en dag hade jag inte det där ansvaret längre. Som lärare fanns det ingen nedtrappning. Det var liksom fullt blås fram till sista lektionen. Därefter blev det lite tomt och ensamt. Jag tyckte att det var svårt att vara pensionär i början.

Efter ett år som arbetsbefriad startade Hasse bandet – Underjorden.

– Bandet blev mina nya jobbarkompisar. Jag tycker att det är jättekul nu igen. Vi är ett band och vi försöker hitta vårt stuk. För mig var det skönt att få komma tillbaka till rocken – nu som pensionär. Jag älskar den världen.

Släpper nya skivor

Både Ann och Hasse har också hittat tillbaka till låtskrivandet. I höst släpps nya plattor med både Mögel och Underjorden.

– Vi har ju tid att repa nu, säger Ann. Så vi repar nytt hela tiden. Och vi säger ja till alla spelningar vi får.

Antalet punkfestivaler i Sverige ökar numera år efter år. Ann har märkt att det kommer ungdomar på Mögels spelningar – som kan texterna.

– Ibland är det texter vi skrev som unga, säger hon. De verkar gilla och identifiera sig med punkens uppror. Jag träffade en punkare på Kafé 44 med rosa hår och en Pink Champagne-lp i handen som hon hade fått av sin mormor. Ja, det säger väl allt. Hon hade fått plattan av sin mormor.

Typiskt för punken är texter med osentimentalt innehåll.

– Mögel har gjort nya låtar om covid och om att ha bröstcancer, berättar Ann. Både Eva och jag har råkat ut för det. Lyssna på låten Övertid. Ja, vi har gjort en låt om hur hopplöst det är att sitta på möten också, låten Möte. Och Mögels nya fullängdsplatta heter 10 000 steg. Skivan och låten är en drift med stegräknarna och hälsokulturen.

– Det springer ilska över oss, säger Ann. Ilska över helt nya saker.

Allt är annorlunda och ändå inte.

– Jag kan känna mig osynlig jämfört med när jag var 25, fortsätter hon. För kvinnor är det en makt att vara ung och vacker. Och den har man inte längre. Det finns en viss sorg i det. Å andra sidan har man fått pondus.

Punken är tillbaka och det är många band som fortfarande spelar tillsammans. Foto: Margareta Bloom Sandebäck.

Hasse har skrivit låten Du är historia – om att vara gammal och få se sin gloria hamna på sned. Ann och Mögel spelar sedan några år låten Mitt orangea kuvert om hur det blir att leva som fattigpensionär:

Mitt liv var en dålig affär
Skulle gjort en bättre karriär
Inte varit så familjekär
Jag kommer bli en fattigpensionär

Punkarna i Stockholmsbandet Hold din kaeft har gjort nästan detsamma, låten Miljonen:

Vad hände med min pension?
Var fan är min miljon?
Är det fel på min person?

Sluta aldrig göra det du vill

Men allt är inte nyskrivet. Gamla renoveringar kan också bli bra. Pensionärerna i Fiendens musik har väckt liv i sin gamla låt Unga så länge vi vill. Ungdom är att aldrig sluta göra det man vill. Vi är unga så länge vi vill. Hasse älskade punken när det begav sig. Protesterna och musiken. Och mängden band. De kom från överallt och ingenstans.

– Punken var en protest mot proggen, där allt skulle vara så klokt och rätt. Punken blev de ungas egen kultur, de ungas egen rätt att få höras. Och de ungas kritik mot etablissemanget. Jag bara älskade alltihop.

– Skit i det perfekta, säger Ann. Gör musik om det som berör dig, om det som gör dig arg, om det som skär i själen, om det du tycker världen behöver veta. Detta lärde vi som unga av punken. Nu är vi gamla och precis lika arga – fast med en hel drös av livserfarenhet.

Internationella punkband som fortfarande turnerar

  • Buzzcock (utan Pete Shelley)
  • The Damned
  • The Stranglers (utan Hugh Cornwell)
  • The Exploited
  • The Undertones
  • The Ruts
  • UK Subs
  • The Sex Pistols med Steve Jones, Glen Matlock och Paul Cook från originaluppsättningen. Johnny Rotten är utbytt mot Frank Carter som sångare.
  • Tyska Die Toten Hosen
  • 999

Dölj faktaruta

Text: Fredrik Bergman

Tidningen Senioren
Publicerad 2026-11-06
senioren-nr-8
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 8 / 2026. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.