Krönika: Hur gammalt är egentligen 80?
Seniorens krönikör Sverker Olofsson frågar sig hur gammal man är när man är 80. Foto: Getty.
Krönikor

Krönika: Hur gammalt är egentligen 80?

Seniorens krönikör Sverker Olofsson funderar på det där med ålder. Hur gammal är man när man är 80 egentligen?

Tidningen Senioren
Publicerad 2026-11-22

Jag vet precis när det hände. Jag lyssnade på Söndagsintervjun i Sveriges Radios P1. Det var Cecilia Hagen som intervjuades och jag ångrar att jag lyssnade. Hon trodde att hon pratade om sig själv, men det var mig det handlade om.

I slutet av intervjun pratar hon om sin stundande 80-årsdag och hon utbrister: ”Jag tycker att det känns lite läskigt. Åttio är ju uråldrigt, jag inser att jag är urgammal”.

Det blev så tydligt när Cecilia Hagen sade som det var. Jag är urgammal! Jag förstår inte varför jag reagerade som jag gjorde. Jag har inte funderat så mycket på min ålder.

Jag var nog mottaglig för Hagens resonemang på grund av en händelse ett par dagar tidigare. På en buss i Stockholm reste sig en medelålders herre och erbjöd mig att ta hans plats. Vilken chock! Det har aldrig hänt förut och jag skäms fortfarande för hur jag reagerade. Jag höll upp handen som en polisman och avböjde erbjudandet. Det är ju jag som brukar vara den artige!

Någonstans mellan 80 och 85 blir själva åldern främsta meriten.

Tror inte ni också att det händer något vid just 80? Det är nog då man övergår från att vara äldre till att bli gammal. Jag gillar tanken på att vara gammal, men det har sina sidor. Någonstans mellan 80 och 85 blir själva åldern främsta meriten. Andra säger inte längre: ”Oj, vad du är bra på att laga mat” eller ”du var då en hejare med motorsåg” utan det blir mer åt hållet ”tänk att du är 84 och ändå kan”.

Jag ändrar inte uppfattning om mig själv bara för att jag blir åttio, men andra gör det. Det gäller att hålla emot när man är i min ålder. Man behöver inte göra sig äldre än man är. Om man är pigg och kry är det inte nödvändigt att stöna som en rostig kompressor när man stiger upp från en stol och ska man på Coop och handla behöver man inte börja prata dagen före om hur man ska hitta en parkeringsplats.

Jag tror inte alla förstår vad ålder innebär. När den charmige talmannen Andreas Norlén talade på kungens 80-årsfest ville han förstås vara vänlig, men jag undrar vad den nästan 30 år äldre kungen tänkte. Så här sade Norlén: ”Av de 70-talet kungar, drottningar och riksföreståndare som styrt vårt land har bara tre fått uppleva sin 80-årsdag. Det här är fjärde gången på tusen år som vi hyllar en 80-årig kung”.

Vill man bli påmind om det på sin egen fest?

Ja, vad ska man säga? Jag tror att kungen tänkte som jag. Är jag den fjärde på 1 000 år kan jag inte ha många månader kvar. Vill man bli påmind om det på sin egen fest?

Vad innebär det då att stå med handen på handtaget till den dörr som leder in till åttio? Jag frågade Google: ”Att fylla 80 innebär ofta en period av hög livstillfredställelse och emotionell stabilitet, men det är också en fas där stora skillnader i fysisk ork och hälsa börjar märkas”

Ganska bra svar. Vi har lärt oss att tänka efter, vi vet hur det är att leva i dosetternas värld och vi är väl förtrogna med ord som artros. Men vi har också insett att familj, släkt och vänner är viktigare än någonsin. Jag är inte lika säker på vad jag tycker längre, men förmodligen är jag klokare nu än när jag var hälften så gammal.

Blir det bättre, blir det sämre eller blir det ingenting?

Jag tror också att många av oss har börjat fundera på hur det blir sedan. Blir det bättre, blir det sämre eller blir det ingenting?

Just den frågan diskuterade jag på ett av SJ:s snabbtåg på väg mot Umeå. Jag hade turen att stöta ihop med en Umeåprofessor i Nordiska språk. Han är inte gammal, men äldre. Och han är klok och kunnig som få.

Han sammanfattade vårt samtal om framtiden ungefär så här: ”Jag tror att det finns en universell hjärna som samlar ihop all världens vishet och någon gång kommer den visheten till nytta”.

Text: Sverker Olofsson

Tidningen Senioren
Publicerad 2026-11-22